,

Har nu avverkat den första dagen på KBS efter semestern och det gick riktigt bra. Inte för att jag hade förväntat mig något annat kanske... Hann med en hel del faktiskt:

Stämplat och numrerat alla nya böcker (typ 120 st.)
Slängt en massa elevarbeten som suttit uppe sedan förra läsåret (som om de kommer att sakna dem...)
Planerat upp svenskan tillsammans med Vickan
Lagt upp en del ny info på Moodle
Gått igenom gamla böcker och kollat så det finns så det räcker
Skrivit in elever i kalendern

Känner mig full av inspiration nu och ser fram emot att sätta igång på riktigt (eleverna kommer nästa vecka).

Har varit urkass på att äta frukt i sommar (har slängt hur många mögliga nektariner och mörkbruna bananer som helst...), men nu ska jag blir precis lika duktig som jag brukar vara. Köpte en rejäl laddning idag så nu ska jag klara mig några dagar. Dessutom slog det mig när jag var i affären att frukt har blivit billigare än det var i t.ex. våras. Då köpte jag vid ett tillfälle två päron för 21 spänn... Okej, det var väl kanske inte säsong, men ändå, 21 spänn...

Idag blev det äntligen en tur på vattenskidorna. Härligt! Kändes lite pirrigt innan för det var trots allt ett tag sedan sist, men det gick bra. Kom upp på första försöket...=) Sedan var det bara att åka tills det började göra ont i händerna... Har du inte testat någon gång, gör det. Fantastiskt roligt!

Inte helt lätt att få på skidorna...

Fullt ös

Låg tyngdpunkt = hög fart = KUL!

Vattenskidor à la 60-tal (i trä) - bästa sorten!

Idag har jag för första gången i mitt 30-åriga liv åkt motorcykel. Pappa har köpt en s.k. "custombåge" eller "glidarhoj" tror jag också man kan säga. Jag vet inte, är inte så insatt. Så det var bara att klä av sig nästan alla kläder och dra på sig stället. Varmt! Men man vill ju åka säkert liksom. Nu körde vi i och för sig ganska lugnt, men man kan aldrig vara nog försiktig. Det blev inte en jättelång tur, bara någon kvart eller så, men tillräckligt för att jag skulle få mersmak. Det var en härlig känsla at bara glida fram, med vinden i ansiktet (okej, ibland blåste det lite väl mycket, jag hade ju inget visir...) och naturen precis bredvid. Något mc-kort blir det nog dock aldrig för mig. Är nog lite väl rädd... Men man vet aldrig. Tycker det är rätt coolt faktiskt att mamma har det, hon som inte ens vågar åka bakpå... Men det vågar jag! Haha!

På med grejerna

Iväg!

Tillbaka igen efter min första mc-tur!

Ikväll var det äntligen dags för "Jungfruspelet" i Lickershamn. Angelica kom med förslaget och jag var givetvis på. Härligt med lite gotländsk kultur. Vi träffades klockan halv sju för att kunna sitta och babbla en stund innan förställningen började. Hur mysigt som helst. Solen tittade fram genom molnen och det såg ut att bli en fantastisk teaterkväll. "Såg ut"... Sådär 20 minuter in i föreställningen kom de första stänken. Men de spelade vidare. Sedan öppnade sig himlen och det ösregnade. Shit, vad blöt jag blev (men mest oroade jag mig för att det skulle regna in i kameraväskan...). Det är ju inte precis så att man rustat sig med paraply eftersom solen sken när jag åkte hemifrån... Efter kanske 40 minuter bröt de föreställningen, då hällregnade det och alla, både skådespelare och publik, var blöta som disktrasor (tråkig liknelse, men kom inte på någon bättre). Så i morgon ska vi ringa och boka om till lördag. Hoppas det finns biljetter kvar, annars tycker jag att de borde sätta in en extraföreställning. Jag menar, man vill ju veta hur det går för dem. 

Kall och blöt satte jag mig i bilen och körde hem, och kom då på att jag hade tvätt ute... Den var helt klart blötare än när jag åkte (då var den nästan torr men jag var helt enkelt för slö för att ta in den...) så nu hänger det fuktig tvätt i hela köket. Inte nog med det... När jag skulle stänga garageporten glömde jag att den blir som en vattensamling när det regnar, så det sa bara "swoosh" (eller hur det nu låter...) och jag var plötsligt dyblöt från midjan neråt... 

Nu sitter jag i alla fall här och fryser i regnvått hår. Borde kanske ta en varm dusch så jag får upp värmen lite. Eller så kryper jag ner i sängen istället...  

Tog en tur till Fridhem idag. Har tänkt göra det hela sommaren, men som med mycket annat skjuter man upp saker och helt plötsligt är semestern redan slut och man har "missat" att göra en massa. För mig som har en stor passion för stenar är stranden nedanför Fridhem ett paradis. Inga fossiler, däremot ljuvligt runda stenar, slipade av havet. Det finns vissa som tror att stenarna är magiska. Jag har hört en historia om en kvinna från fastlandet som tog med sig stenar därifrån. Ett kort tag efter att hon kom hem från sin gotlandssemester började hon förföljas av otur, vilket inte upphörde förrän hon hade lagt alla stenar i en kartong och skickat tillbaka dem till Gotland. Vet inte om det är sant, men eftersom jag inte är särskilt skrockfull tänker jag ta med mina "fynd" till Växjö.
 

Strandkonst 1

Strandkonst 2

Strandkonst 3?
Men vad är en zinkanod?

Stenarna jag tog med mig hem

När jag var liten älskade jag berättelsen "Den vita stenen", ni vet den om skomakargrabben Hampus som blir kompis med Fia som bor hos häradshövdingen. De har tillsammans en alldeles slät, vit sten som man endast kan få genom att utföra vissa uppdrag, t.ex. måla ögon, näsa och mun på kyrkklockan. Jag drömde om att hitta en sån där fin sten men då lyckades jag aldrig. Men vill man hitta en sån kan man bege sig till Fridhem - på egen risk... 

Eller, nja, så himlans länge sedan var det väl inte. Men nu ska jag ägna en stund åt bloggen, efter att ha pausat några dagar. Har ju haft huset utlånat sedan i onsdags, men nu har de åkt hem, så jag ska försöka få lite rutin i livet igen och där ingår ju detta. 

I fredags kv'äll kom Erik. Hade sån himla tur och kom med färjan trots att han inte hade bokat. När jag hade hämtat honom åkte vi direkt hem till Monica och Stig och fick grillat. Hur gått som helst! Träffade även Eriks kusin Cecilia (en mycket rolig tjej) och hennes kille samt Åsa och Sebastian. Efter maten tyckte Åsa att vi behövde lite efterrätt som hon svängde snabbt ihop en persikopaj. God som bara den. 

Persikopaj à la Åsa med kokos och riven Toblerone 

I lördags var det dags för loppisutflykten med Robban, Nina och Ville. Vi hade med oss släpkärra, för nu skulle det fyndas. Och ja, en del fynd blev det; fyra böcker och en sköljbalja till köket i Växjö... Ruthströms däremot hittade en massa fina saker, så det var tur att släpet var med. På kvällen blev det tacos i casa Kinner. Läs mer om dagen HÄR.

Erik och Ville på en kass restaurang i Dalhem

Igår kväll åkte Erik hem, så nu dröjer det två veckor innan vi ses igen. Riktigt tråkigt, men vad gör man? Dagen ägnade vi åt att inte göra något speciellt. Kan vara skönt det med. På kvällen åkte jag ut till Valleviken och sov där. 

Idag träffade jag Angelica på stan. Vi käkade lunch på Hamnplan 5 och strosade sedan runt på stan en stund. Det alra bästa med Angelica är att trots att vi inte ses så ofta (vi försöker få till ett par träffar under sommaren och åtminstone ett par, tre gånger under övriga året) känns det absolut inte så. Det är som att vi kan ta vid där vi avslutade sist. Vi kan referera till sånt vi pratade om förra gången vi sågs, även om det var tre månader sedan, vilket jag uppskattar.

Nu är jag i alla fall tillbaka på Kanalen och har packat upp och nästan kommit i ordning helt.  Ska bli skönt att få vara lite själv. Det låter kanske lite märkligt med tanke på att jag alldeles nyss skrev att det är trist att Erik inte är här, men man får ju göra det bästa av situationen och eftersom jag egentligen inte har något emot att vara själv (trivs rätt bra i mitt eget sällskap) ska det nog gå bra.  Douglas är kvar i Valleviken och det är faktiskt lite tomt här...