Vart ska den ta vägen? Del 2

Igår tog vi en sväng förbi Oscarsstenen där Gotlands kommun tydligen lämpar av all snö de skottar i Visby. Och jag kan inte för mitt liv begripa vart all snö ska ta vägen när den smälter? Varför tippar de inte den direkt i havet? Då försvinner den ju direkt, och så himla mycket föroreningar kan det väl inte finnas i snön? Jag menar, snö och grus och ev. lite avgaser.



SPORTLOV!

Äntligen LOV! Så himla skönt. Om ett par timmar bär det av mot Oskarshamn och sedan vidare hem. Det blir bara tre dagar den här gången, men det får gå. Jag har ändå en hel del jobb jag måste göra nästa vecka så då spelar det ingen roll var jag befinner mig.

Förutom att jobba ska jag inte göra så himla mycket. Bara vila, för nu börjar magen bli tung...

Utan snus i...

Hur är det hon säger, Pippi? "Utan snus i 15 dagar försmäktar vi på denna ö..." Är det så? Hm, minns inte riktigt... Utan TV i tre dagar överlever man dock. Och riktigt bra har det gått dessutom. I alla fall för mig... För Erik har det nog varit lite mer påfrestande. Som jag skrev sist, det är tur att Svt Play finns.

Jag tycker att man borde komma ifrån det här med TV-tittande lite oftare egentligen, för det är faktiskt rätt skönt. Okej, nu finns det de där ute som nästan aldrig tittar på TV (säger de i alla fall...) men jag är en TV-tittare. Sätter på den när jag lagar mat, som lite sällskap liksom, och sedan är den på tills vi går och lägger oss.

Men oj, så mycket annat jag har gjort de här kvällarna. Läst ut en superbra bok t.ex, vilket jag inte hunnit om TV:n funkat och jag förmodligen spenderat hela kvällen framför OS. Och så har jag trimmat hunden lite, börjat packa inför morgondagen, rättat några prov, bloggat lite och bara tagit det lugnt. Så skönt! Men visst hoppas jag ändå att antennen ska lagas snart...


Aj, aj, aj...

OS på TV och antennstrul på Comhem... Inte bra! Tur att vi har Svt Play... 

Flyt på IKEA

Idag var Erik och jag på IKEA för att införskaffa en del bebisprylar samt lite annat. Jag som alltid har varit ett stort IKEA-freak (med IKEA-katalogen som helig skrift) kände mig dock inte riktigt lika uppspelt inför dagens strapatser som jag brukar, som om jag tacklat av lite,... Men nu var det idag eller inte alls som gällde så det var bara att pallra sig iväg. Vi ska ju till Gotland nästa helg och fixa lite inför "nedkomsten" så listan som skulle bockas av var rätt lång. 

Tanken är att vi ska vara på Gotland så mycket som möjligt under det närmsta året (i alla fall jag, sedan får vi se hur det blir för Erik - han kanske kommer pendla eller nåt) och med tanke på att garaget endast erbjuder en begränsad bostadsyta gäller det nu att verkligen tänka igenom vad som behövs göras för att det ska bli någorlunda praktiskt att bo där. Det där med förvaring är inte det enklaste (det mesta är liksom för stort) så när jag hittade en bänk med de exakta måtten vi sökte, som hade förvaring både i lådor och under locket man sitter på, blev jag jätteglad. Fin var den också. Skulle passa perfekt i hallen! Men lyckan blev kortvarig... När vi kom ner på lagret och skulle hämta den var den SLUT. NEEJ! Fan också... Men skam den som ger sig. Erik gick helt enkelt och frågade om det verkligen inte fanns någon mer (den skulle dessutom utgå ur sortimentet - glömde berätta det) och om man i annat fall kunde få köpa exet uppe i butiken. Tyvärr fanns det inga fler, däremot fick vi gärna ta den som var ihopmonterad. Dessutom till 30% rabatt (vilket senare ändrades till 50% eftersom de hittade ett litet felborrat hål på baksidan som ju ändå inte syns). Hur kan man ha sånt flyt? Så det var bara att lyfta in den i bilen och köra hem. Eller, först bockade vi givetvis av allt annat på listan (bl.a. 24 trådbackar med stativ) och åt sedan lite korv (som var kall...). 

Och nu står bänken här och väntar på att transporteras hem till Gotland. Ska bara fixa en dyna att lägga ovanpå och något fint tyg att klä in den i. Kanske sånt där fusklammskinn, får se vad det blir. Men det får bli ett senare projekt.  

Meloskitfestivalen

Besvikelse! STOR besvikelse. Jag hade laddat som tusan för kvällens deltävling med godis och allt. Men vilket antiklimax det blev. En bra låt, och det var Andreas Johnsson (som ju faktiskt brukar vara bra för det mesta). Men de andra då? Ursäkta att jag säger det, men var har de hittat låtarna? Och kostymerna? Och tonartsbytet i Calle Moraeus låt, vad hände med det?! Och titeln på den andra låten som gick direkt till final - "Manboy", vad tusan är det? Är det ens ett ord? Jag som engelsklärare borde veta, så kanske får jag äta upp min syrliga kritik, men det gör jag gärna.

Jaja, nästa vecka blir det i alla fall inget melodifestivalande för min del för då ska vi till Gotland på 30-årsfest. Och det känns inte som någon förlust med tanke på att det var lika kasst förra veckan...

Nu blir det skidskytte. Där borde det kunna bli lite mer spännande. Heja Sverige!

Vilken tur...

Dialog mellan Erik och Elin, lördag morgon kl. 07.50:

Erik: Och ikväll är det skidskytte.
Elin: Och ikväll är det Melodifestivalen.
Erik: Men det är ju OS.
Elin: Men Melodifestifalen är ju bara en gång om året.
Erik: OS är vart fjärde år.
Elin: Melodifestivalen måste man se. (Insåg dock att detta var ett klent argument...)
Erik: (Inget svar, bara en suck...).
Elin: Okej, då. Det får väl bli skidskytte då... Hur dags kommer du hem? (från Karlskrona där det är tävling idag - hoppas, hoppas, hoppas han kommer efter Melodifestivalen...)
Erik: Vet inte. Men inte jättesent.
Elin: Hm... Okej (underförstått "synd..." - nejdå, det är klart att jag vill att han ska komma hem tidigt så vi hinner ses lite).

Sedan gick han och jag tvingades lägga pannan i djupa veck för att hitta en lösning på denna TV-krock. Vi har ju bara en TV... Men så gick jag in på tv.nu och kunde glatt konstatera att Melodifestivalen ligger inklämd mellan OS-sändningarna. Alltså behöver ingen göra avkall på sina önskemål. Hur bra som helst! 


"Vad tjock du har blitt!"

Barn är för roliga, eller hur? Visst är det det charmigt med ett litet barn som är sådär gulligt ärlig? Man fnissar lite grann och sedan händer inte så mycket mer.

Idag kom jag in i klassrummet för 50 minuter engelska i 7:an och hann inte mer än lägga ifrån mig mina saker förrän jag fick just den kommentaren: "Vad tjock du har blitt!" Och helt plötsligt glömde jag bort all stress som hade dominerat första timmarna av dagen. Istället blev jag bara varm och glad. Okej, nu var det min mage eleven syftade på, och jag hade antagligen inte reagerat fullt så avslappnat om jag verkligen hade gått upp tio kilo - utan att ha en bebis i magen men det var bara så härligt att få uppleva den där spontaniteten. Hela klassen asflabbade och resten av lektionen var bara jättebra. Till och med genomgången av pronomen gick som en dans. Tänk vad lite som behövs för att man ska komma på andra tankar...  

Och så var det dags igen...

Klockan är 18.15 och det är onsdag kväll. Halv sju ska jag infinna mig på jobbet för att vara med på en informationskväll för skolans blivande sjuor. Slänger på mig jackan och trampar i stövletterna. Ingen halsduk eller mössa, ska ju bara köra bort och det tar inte mer än ett par minuter. 

Halkar sedan ut till parkeringen, låser upp och dunsar ner på sätet (ja, jag är ju inte så smidig nu för tiden...), vrider om tändningen och... HELVETE! Batteriet är stendött - IGEN! Tror inte det är sant. Slänger ett snabbt öga på klockan. Tio minuter tills mötet börjar. Kanske hinner jag gå, om jag går riktigt snabbt? Börjar traska men kommer inte många meter innan första sammandragningen kommer och jag inser att detta är omöjligt. Det går inte att promenera två km på tio minuter hur gärna man än vill, ännu svårare blir det med en livmoder som spänner, sandaletter med hala sulor, ingen mössa och ingen halsduk...

Det var bara att vända hemåt igen och ringa till jobbet och meddela att de fick klara sig utan mig. Som tur är har jag en förstående rektor som bara skrattade när jag berättade om incidenten... 

Nu har Erik varit efter batteriet och batteriladdaren så nu ska det laddas, och i morgon är det jag som åker och köper ett nytt.  

Melodifestivalen

Jaha, då var det alltså igång, det som vi svenskar älskar att kritisera men ändå inte kan låta bli att titta på: Melodifestivalen. Hörde någon journalist få frågan varför tävlingen ligger oss så varmt om hjärtat och hennes svar var att den kommer så påpassligt i en kall och mörk del av året, då vi behöver få något lite mer glamoröst att tänka på. Och visst är det väl så, att man tänker en del på det. Vem ska vinna? Vem åker ut? Vinner rätt låt? Jag ser alltid lika mycket fram emot det och nu när tävlingen är igång kommer jag garanterat sitta bänkad varenda lördag (förutom den 20/2, då det är 30-årsfest på Gotland). I kvällens tävling höll jag på Salen Al Fakir, som ju också gick direkt till finalen i Globen. Hon Jenny Silver var riktigt dålig (vad hade människan på sig? Någon slags kroppsstrumpa med extra breddning över höfterna...) liksom singelrapparen. Skitbidrag! Och så fattade jag inte riktigt syftet med den där rockgruppen där det bara var två eller tre av medlemmarna som var med på scenen. Vad fyllde de andra för fukntion?

Förutom Salem gillade jag programledartrion. Tyckte faktiskt att Dolphan gjorde ett helt ok jobb. Jag gillar människor som kan driva med sig själva. Zelmerlöf (v?) är en riktig entertainer tycker jag, så att han skulle klara det tvivlade jag inte på. Melzer (stavning?) var däremot rätt stimmig, men samtidigt bra mycket roliigare än Petra Mede. Hon var gav bara ett förvirrat intryck tyckte jag.

Blir spännande att se vilka bidrag som dyker upp nästa vecka...

Premiär!

Var på stan idag och kunde helt enkelt inte låta bli att köpa mig en semla. Som tur var fanns det två storlekar att välja på (tog den lilla) för jag brukar aldrig få i mig en hel. Idag hade nog även en stor gått ner för den var verkligen HUR GOD SOM HELST. 



Kallt...


T.G.I.F!

Jag säger bara det: Thank God it's Friday! Och just nu är det veckans härligaste stund, när man vet att det ännu är två härliga, lediga dagar som väntar.

Helgen började helt fantastiskt med fika hos kusin Josefine ute på campus. Fick fruktsallad med en massa smarriga citrusfrukter, vaniljkesella (en otroligt lyckad smakkombination), delicatobollar och kaffe. Dessutom fick jag ett handvårdskit med tvål, scrub och handkräm - med citrondoft - så ikväll blir det manikyr. Lite vardagslyx sådär. I början av graviditeten var mina naglar jättefina men nu går de av alt. delar sig och nagelbanden fnasar sönder. Kan ev. vara kylan också. 

I morgon ska jag träffa Erika på stan vid 11-tiden. Har skrivit en lista över sånt som jag "måste" köpa (ska börja bocka av listan jag skrev härom dagen) och det är alltid roligare att gå på stan när man är ute efter något speciellt.

Resten av helgen ska jag inte göra ett dugg. Erik ska täva i Malmö så jag ska bara vara hemma och ta hand om mig själv. Eventuellt ska jag åka en sväng till EM eller Mio och se om det finns någon trevlig fåtölj där. Behöver han en som är bekväm, till skillnad från den jag har nu (Jenylund, Ikea) där dynan liksom glider fram så man sitter alldeles ihopsäckad. Inget för varken hållning, stora magar eller ömmande ryggar dvs. Först var jag inne på att köpa en Lamino, men jag tycker inte om fårskinnet på dem. Har sett att det finns Lamino med gotländskt lammskinn på Bolagret (tror jag det heter, det nere vid Stora torget) så om jag någonsin ska köpa en sån får det bli den varianten. Lite dyrare, men bra mycket snyggare. Men tills dess blir det någon tygvariant, lagom hård/mjuk som man kan sitta bekvämt i. Återkommer med en rapport.

Nu får det fan va' nog!

Hur länge ska den hålla på egentligen, den här förbannade vintern? Vaknade klockan 03.15 i morse av att ett snöskottningsfordon av något slag körde fram och tillbaka på gatan och sedan var det lögn i f*n att somna om. Tog säkert en timme innan jag äntligen sov... Och så funkar inte fläkten i bilen (fick inte tid på verkstadn förrän på måndag) så jag måste GÅ till jobbet. Nu gillar jag förvisso att promenera, men inte på oplogade trottoarer med en mage som drar ihop sig med jämna mellanrum så man tror att den ska sprängas... Och så är det ju livsfarligt med alla isfläckar som gömmer sig så förädiskt under nysnön. Idag höll jag dessutom på att halvt slå ihjäl mig på jobbet.. Var på väg till en lektion med famnen full av skrivhäften, tuschpennor, kalender, planeringsblock osv. när jag SWOSH! halkar i en liten, knappt synlig vattenpöl på golvet och far på rumpan med en smäll. Rakt in i ett element... Böckerna far iväg och ena hållet, mina ben åt det andra och där sitter jag... Rafsar ilsket ihop mina saker och travar bort till klassrummet... Har en lätt molande värk i ena höften ikväll. Det är ju det jag säger: Nu får det fan va' nog med vinter. I helgen ska det dessutom blir ännu kallare, typ -10 grader. Då ska jag inte sätta min fot utomhus. Och nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag hur det fullkomligt vräker ner snö. Får väl ladda med öronproppar så jag förhoppningsvis sover över den där snömaskinen... Är givetvis suppertacksam mot dessa tappra riddare som ser till att hålla gatorna någorlunda snöröjade, oavsett tid på dygnet, men det är svårt att uppskatta det mitt i natten...

God natt!

Så jäkla puckat!

Förra året på hösten (2008 alltså) gick fläkthelvetet i bilen sönder, vilket innebar att det inte gick att få bort is och imma från fönstren. Och därmed gick det inte att använda bilen. Skit! Som tur är, gick den på något magiskt sätt igång av sig självt igen, så vi klarade oss fram till det var dags att åka hem till Gotland igen. Pappa lovade kolla på den och eftersom han är riktigt duktig på bilar lagade han den. Den behövdes inte bytas ut, utan fick lite nytt smörj och har funkat sedan dess. Jaja, fram till nu i december eller nåt, för då började den gnissla igen (tecknet på att något inte stod rätt till...). Lata som vi var brydde vi oss inte om att kolla upp det när vi var på ön över jul, så vi åkte tillbaka hit och kunde ganska snart konstatera att den där fläktjäveln nog var på väg att ge upp igen... Så igår när vi var på väg hem från Ullared drog den sina sista gnisslande suckar och la sedan av... Så nu står vi där med en bild utan fläkt och det är -10 grader på morgonen. Jippi! Jag som vägrar cykla till jobbet i det där helvetiska moddeländet... Kul att slira omkull med magen liksom... Inte!

Så i morgon måste jag ringa till någon jävla verkstad och få skiten lagad. Inte lär det bli billigt... Fan också, bara för att man var så in i vassens slö på lovet. Annars hade vi ju fått den fixad då. Jag hatar sånt där som man inte förstår sig på och därför inte kan laga själv! Bilar, elektronik, vattenkranar/ledningar osv... GRR!   

Ullared

Igår var Erik och jag i Ullared. Som jag har sett fram emot det, speciellt med tanke på att målet var att bocka av det mesta på "måste köpa-listan" till bebisen. Det märktes att januari är årets fattigaste månad, för det var verkligen jättelugnt. Inköpslistan var ganska lång men det gick snabbt att gå igenom den och vi hittade det mesta vi sökte. Så nu kan bebisen komma. Eller, inte riktigt just nu kanske, men i alla fall snart...

Bland det vi köpte fanns:

Täcken, kuddar, lakan
Snuttefiltar
Kläder
Madrass
Badbalja
Bäddset

Sedan blev det givetvis lite till mig själv också...

Några av de bästa fynden:




"Badstol", 179:-



Filt, 69,95:-




Haklapp, 8,95:-




Baddräkt, 119:-




Klänning, 149,50:-


 

Hjortron och glass

Igår kväll blev det lite "lyxfika": Varma hjortron och vaniljglass. Inte var dag man får chansen att uppleva denna ljuvliga smakkombination. Tur att man har en svåger från Norrland...



Ledigt jobb

Idag lystes mitt vikariat ut på Arbetsförmedlingen. Känns lite konstigt att gå in där och läsa, och veta att det faktiskt är min tjänst det handlar om... Jag hoppas givetvis det blir en bra vikarie, men inte för bra så eleverna inte saknar mig... 

31

Okej, då är man ett år närmare 40... Känns ju bra, eller kanske inte. Jaja, det är ju inte precis så att man kan göra något åt det. Bara gilla läget liksom.

Dagen har varit som vilken annan dag som helst bortsett från att det stod tio fantastiskt vackra rosor på köksbordet när jag kom hem samt några gulliga grattismess. Tack alla snälla söta!



För att det skulle bli åtminstone lite speciellt bakade jag en superenkel tårta. Är egentligen ingen tårtmänniska men är det födelsedag så är det. Dessutom blev den rätt god (och inte jätteonyttig faktiskt) så det slank ner två bitar... En till mig och en till bebben.









Anna Anka - Min räddare i nöden!

Onsdag morgon, klockan är 07.45. Anländer till jobbet, loggar in på datorn, kollar mailen, strosar bort till biblioteket för att hämta något att läsa på läsgruppen (obligatorisk läsning för alla, 20 min. varje morgon), väljer "Anhörig" av Katerina Janousch, sätter mig vid datorn några minuter, surfar in på expressen.se, bläddrar slött igenom dagens planering... Sjuorna ska skriva pjäser på engelskan och niorna ska... SHIT! Sidan är nästan helt blank. Har inte planerat ett dugg, vet bara att det är dags att börja på nytt kapitel... Vad göra? Kapitlet handlar om media och jag måste hitta något bra sätt att introducera det. Hur? Slänger ett öga på datorn där expressen.se fortfarande ligger uppe. Och då ser jag henne. Som en räddande ängel i ljust hår, med en tandrad lika vit som snövits hy och ett leende lika äkta som min Fendiväska från Hurghada. Anna Anka! Jag skummar snabbt igenom artikeln och kan konstatera att hon utsetts till "Årets kändis 2009". Perfekt! Googlar fram en snyggare (?!) bild, skriver ut den på OH och vips! är min lektion räddad.

Det blir en kanonlektion (om jag får skryta, och det får jag ju). Jag lägger på bilden på OH:n först utan att säga något om denna kvinna. Sedan får eleverna själva skriva ner sina tankar om henne. Utifrån det de har skrivit får de sedan diskutera vad de tror det beror på att hon hamnat på första plats, före t.ex. kronprinsessan Victoria och Zlatan. Se hela listan här Det blir en jättebra diskussion och eleverna har många intressanta synpunkter. 

Innan vi går vidare får eleverna gissa vem de tror ligger tvåa på samma lista. En kille räcker försiktigt upp handen, som om han tycker det är pinsamt att han faktiskt vet det (ungefär som det faktum att det tar emot hos många att erkänna att man visst läser Svensk Damtidning och Hänt Extra hos frissan...), och levererar det helt korrekta svaret: Ullareds-Morgan!

Sedan går liksom lektionen av sig självt. Vi pratar om paparazzis, fördelar och nackdelar med att vara känd och ingen ger ifrån sig ens en liten suck i protest. Tack Anna Anka! Du räddade min dag.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0