,

När jag var på Gotland på jullov byggde jag ju en sänggavel. När den var klar kom jag på att jag nog behöver fixa nattduksbord också. Sagt och gjort, Erik och jag satte oss ner och började skissa på hur de skulle se ut. De skulle vara enkla, både att göra och utseendet. Först föll valet på att göra dem helt fyrkantiga men då insåg vi att det inte skulle få plats några böcker (annat än pocket) i hyllan. I stället gjorde vi om ritningen så sidorna och överliggaren fortfarande skulle vara lika långa men att den senare skulle sticka ut ca fem centimeter på varje sida. Så fick det bli. Erik tog med sig ritningen till sitt jobb och skulle ta hjälp av slöjdsalen där. Men nu till det vansinniga. Häromdagen var jag på stan och gick in i en av Växjös många roliga innredningsbutiker. Och döm om min förvåning när jag såg en nästan exakt likadan hylla som den vi hade ritat. Priset? Håll i er! 699 spänn! Det är väl vansinne?! 1,5 meter plank, lite vit färg, några strängar lim och åtta skruv...

Tur att man inte har tummen mitt i handen, för annars hade man ju fått köpa de där jäkla hyllorna för en hel förmögenhet. Ska man dessutom ha svå blir man ju för tusan ruinerad! Nej, tacka vet jag att göra saker själv. Ofta gör jag faktiskt just så. När jag går i affärer brukar jag spana lite extra efter fina saker som man kan göra själv. Jag har några projekt på gång som jag lånat inspiration till från redan befintliga föremål: En hylla, en skärphängare, något bokstöd, klädhängare. Resultatet kommer så snart jag får tid att ta tag i det.

Härom dagen var jag inne på typ aftonbladet.se eller något sånt och läste att Sveriges snyggaste blogg skulle utses. Var gívetvis tvungen att gå in och kolla vilka som var nominerade. Jag han dock inte titta på så många eftersom jag fastnade vid en som hette Husmusen . Det var verkligen snygg och jag blev genast "ha-galen". Måste ha! Måste ha! Måste ha! Hur som helst, det jag blev allra mest förtjust i just då var de snygga diskmedelspumparna (idag såg jag att sidan uppdaterats med nyheter från IKEA). Var hittar man sånna tro? Jag behövde inte fundera särskilt länge eftersom det bara var söka upp sin stad och vips! kunde man se vart man skulle bege sig för att bli ägare till en sådan. Sagt och gjort, efter jobbet trampade jag iväg till Söders Blommor (av alla ställen) och fann dem där. Och inte bara dem, utan en massa andra fina grejer från Colt. Jag gick därifrån som lycklig ägarinna till diskmedelspumpen, tvålpumpen, en mugg att ställa diskborsten i och ett tillhörande fat. Snyggt! Bort med YES-flaskan och ner med den äckliga diskborsten i byttan, så man bara ser skaftet. Det var smart, tyckte jag. Några dagar tidigare hade jag fyndat en tjusig disktrasa på Lagerhaus för 15 kronor. Så helt plötsligt blev det riktigt kul att diska och torka av diskbänken. 

    



 

Jag tänkte bara slänga in ett kort tips på vad man ska göra med penseln när man har målat med lackfärg (som inte går att tvätta ur med vatten) och inte orkar göra rent den: Lägg den i en plastpåse, knyt till ordentligt och stoppa den i frysen. Sedan kan den ligga där ett bra tag. Jag vet inte hur många penslar jag slösat bort genom att ställa dem i en mugg med lacknafta och sedan glömt dem där. Då är de inte så användbara längre. Å andra sidan brukar jag köpa penslar på ÖB så det är ju ingen katastrof precis...  Nu har jag ingen exakt uppgift på hur länge penslarna kan ligga i sina påsar i frysen, men det är i alla fall ett användbart knep när man ska måla något som kräver fler än en strykning.

Det finns saker jag drömmer om, som jag med största sannolikhet aldrig kommer ha råd med, såvida jag inte börjar sälja min kropp eller något annat som ger snabba cash. En sån sak (eller ,det blir ju egentligen rätt många...) är möbler från G.A.D. När jag går förbi butiken vid Stora Torget blir jag helt knäsvag och börjar fantisera om att jag vinner femtio tusen i månaden i femtio år. Det är så otroligt fint! Naturmaterialen är verkligen fantastiska; blandningen mellan trä, lammskinn och kalksten. Vill ha! Om någon inte vet vad jag pratar om kan man gå in här och kolla.

Nåväl, jag har i alla fall bestämt mig för att någon gång köpa någonting. Kanske ett litet bord, en pall eller något lite enklare. Resten får jag fixa på egen hand. Man kan ju få tag i spillbitar av kalksten och sedan såga till och lägga på en möbel man redan har, t.ex. ett skåp eller en byrå. Det blir inte så dyrt, men ändå fint. Jag har bland annat ett gammalt pottskåp (heter det så - ett sånt där skåp som man förr i tiden hade pottan i?) som jag ska måla om, byta knoppar på och lägga en stenskiva på.

              

Det låter som namnet på en saga, typ "Jack och bönstjälken" men är faktiskt på riktigt. Det var nämligen så att Eriks tränare Urban och hans familj hade köpt ett hus och skulle börja renovera. Alla som har renoverat någon gång vet att detta tar lite tid, speciellt om det är ganska mycket som ska renoveras. Nåväl, Urban satte igång med renoveringen och hade egentligen bara hunnit börja när hans fru kom hem strålande glad och hade köpt gardinstänger och gardiner som skulle sättas upp så snart renoveringen var färdig. Urban höll på att bryta ihop och jag misstänker att renoveringsprojektet plötsligt kom att kännas rätt så betungande... Hur som helst, jag förstår helt och hållet hur hans fru tänkte. För det första jobbar hon hos Svenssons och omges dagligen av fina, vackra, snygga saker till hemmet och för det andra är jag likadan. Jag har redan köpt saker som jag ska ha i mitt hus, som inte ens är påbörjat. Sjukt, jag vet, men jag kan liksom inte låta bli. Dessutom är det egentligen bara en sak; en kryddhylla à la 50-tal i originalskick som jag i våras hittade i en antikbod för 1500:-. Hade letat efter det jättelänge och slog till direkt. Visst är den tjusig!  Jag växte upp med en sån. Hemma i köket i Vall sitter den fortfarande kvar, vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom man på den tiden då det begav sig tydligen byggde in dessa hyllor i väggen...  Den är dock mycket mer kantstött och på andra sätt defekt, så jag känner mig rätt nöjd som hittade en som var såhär fin.

... är inte riktigt min grej. När jag ser bilder på hur folk har det (eller när jag är hemma hos folk också för den delen) slås jag alltid av hur snygga tavlor alla verkar ha. Alla utom jag, och möjligtvis mina föräldrar som har några eländigt fula historier (i någon slags serie) över soffan i vardagsrummet som pappa köpte för dyra pengar av någon välgörenhetsorganisation för säkert 30 år sedan. De har i alla fall hängt där så länge jag kan minnas. Jag har ingen aning om vad jag ska sätta på väggarna. Okej, nu har vi förvisso tapetserat om en del med någon fondtapet hit och dit och där vill jag inte sätta tavlor (för det tycker jag är FULT), men på alla andra väggar då? Nej, det går inte. Inget passar liksom. Jag har vissa "personal favorites", t.ex. en stor tavla med tulpaner från IKEA och en med lime från samma ställe. Sedan har jag ett par som föreställer Visby (vilket är mycket viktigt nu när jag inte längre bor där) och en träram som jag klätt med tyg som föreställer träd. Och så har jag ramat in två veckotidningar från 1926 som jag hittade för en tia styck på antikvariatet här i stan (det på Västergatan för de som känner till Växjös geografi) men Erik tycker de är så fula så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. Titta här nedanför och bedöm själv (att de är lite skrynkliga beror på att de någon gång under de dryga 80 år som gått sedan de publicerades blivit vattenskadade av något slag).

Om två dagar börjar jag jobba igen, efter ett drygt två veckor långt jullov. Att ha lov är ett ypperligt tillfälle att ta tag i sådana projekt som kanske inte blivit av tidigare, men som känns spännande att äntligen få sätta tänderna (eller händerna...) i. Lovet började med julgranen. Jag har en bekännelse att göra: Vår gran är stulen. Det är sant...  Jag är en julgranstjuv... Men den är himla vacker. Jag jobbar med en tjej som heter Emma som är mycket intresserad av inredning och design. Hon och hennes familj flyttade för drygt ett år sedan in i ett hus på Biskopshagen och det är verkligen fint och både hon och hennes sambo har näsa för färg och form. Varje jul har de ett tema, t.ex. silver, svart/lila osv. Jag tänkte att jag skulle ta efter detta i år och klädde min gran i rött och silver. Det blev jättefint. Ska lägga ut en bild på den någon gång. Istället för vanligt glitter köpte jag på Blomsterlandet ett silvrigt snöre med stjärnor på. Tjusigt som bara den.

Okej, vidare till mina rejälare projekt. Jag tycker om att snickra och det syntes bland de julklappar jag fick: Sticksåg, värmepistol och planslip. Det roliga med planslipen och pistolen är att de är turkosa med blommor. Tjejigt och tjusigt. Tack Julia och Stefan!
 

På höstlovet var jag hos Farbror Fynd och hittade en gammal 50-talsstol (tror jag det är) som luktade vidrigt och var kolossalt ful. Den kostade 100:- så jag slog till. Eriks första kommentar var "Vad ska du ha den till?". Bra fråga, som jag inte hade något svar på. Grejen är den att mycket av det jag målar eller på andra sätt gör om vet jag inte vad jag ska ha till. Jag tänker mig att jag någon gång i framtiden kommer att behöva det, men än så länge får de vara hobbyprojekt.

Tillbaka till stolen. Jag slipade benen och målade de svarta. Sedan klädde jag in dynan och ryggstödet i grått lurvigt tyg (vilket jag kommer ägna ett helt inlägg åt vid ett senare tillfälle) och skruvade ihop. Blev riktigt fint. Har en pall i Växjö som jag ska göra i ordning i samma stil. Den kostade 20 spänn på Erikshjälpen. Den där stolen var dock inte helt lätt att få ordning på för ryggstödet var i rätt dåligt skick och behövde stagas upp på något sätt. Funderade på träribbor, en plåtskena eller helt enkelt göra om den helt. Men till slut fick det bli rostfria brickor och det funkar nog. Jag fick en del över av tyget så jag passade på att klä om dynorna på två stolar som jag fick efter min farmor. Ska ha dem som extrastolar.
 

Nästa projekt var en sänggavel. Jag gillar inte tanken på att låta resårmadrasserna stå direkt mot väggen. Nu ska vi i och för sig tapetsera om för jag spyr på den nougatfärgade väggen som mer liknar spya/bajs men när jag ändå hade tid kunde jag lika gärna bygga den nu. Ringde till pappa som är som värsta Skalman - har allt på sitt magasin. Han trollade fram några plank och sågade till. Ska lägga in ritningen så småningom. Sedan sågade vi till en framskiva och klädde i lurvigt tyg. Sedan var det bara att skruva ihop och sätta på plats. Det blev riktigt bra. Tyget som blev över räckte till en kudde.

Nästa grej blir att snickra ihop två väggfasta hyllor till nattduksbord eftersom de måste ha exakta mått. Ska hem till pappa idag och be om mer material, sedan fixar jag resten när jag kommer hem till Växjö. Återkommer med rapport.     

"Var inte rädd att utnyttja de talanger du har. Tänk på hur tyst skogen skulle vara om endast de fåglar sjöng som sjunger bäst" (Henry van Dyke)

Jag tycker att den som sade det (har ingen aning om vem den där Henry är...) verkligen slog huvudet på spiken. Tack! Det är rätt många som borde ta det till sig istället för att köra huvudet rakt in i prestationsångestens betongvägg. Istället för att jämföra sig med dem som är bättre än en själv, borde man själv jämföra sig med dem som är sämre. För hur dålig man än upplever sig, finns det alltid de som spelar i en lägre division. Tänk på det. Ingen är bäst på allt men alla är bra på något, och jag har fått för mig att jag har viss känsla för hur åtminstone jag själv vill ha det omkring mig för att trivas.

Filosofen har talat...

Intresset för inredning och att sätta en personliga prägel på den fysiska miljön omkring mig är något som har vuxit fram under de senaste åren. Men jag kommer ihåg att jag redan när jag var liten brukade rita rum ovanifrån med alla möbler och bygga legohus som jag inredde med någon liten kloss som bord och en annan som bokhylla eller TV. Jag tror det är viktigt för det egna välbefinnandet att ha det fint omkring sig. Det handlar inte som de senaste teknikprylarna eller de dyraste designmöblerna utan om att bo i en miljö där man känner sig tillfreds med sig själv. Ok, för vissa kanske en TV från Bang och Olufsen är det ultimata och då får det givetvis vara så. Jag säger inget om det. Huvudsaken är att man trivs. Jag trivs som allra bäst när det är rent och prydligt (ska komma in på detta med "pedantism" lite senare) och när sakerna och möblerna befinner sig i harmoni med varandra på ett sätt som jag tycker är trivsamt. Det innebär alltså inte att jag vill leva i ett demorum ur IKEA-katalogen. Inget ont om IKEA - jag älskar IKEA! Men IKEA-katalogen har ingen själ. Och det är något som är viktigt för mig.

Jag måste berätta om Christina. Hon är min svägerska och jag tycker ofantligt mycket om henne. Hon bor i ett gammalt hus i Visby som hon och hennes sambo (och hennes pappa, min svärfar, Stig) har lagt ofantligt många timmar på att renovera. Deras hem följer inga inredningstrender och det är det som gör det så fantastiskt. När jag kliver in i deras hall och vidare in i deras nyiordninggjorda kök/matrum möts jag av en hemtrevlig, lugnande känsla som jag inte tror att jag har upplevt någon annanstans. Atmosfären är så inbjudande på något sätt; avslappnande, enkel och varm. Så vill jag att det ska kännas när man kommer in i mitt hem. Då har man verkligen lyckats.

Gott nytt år!

Nytt år, en nystart, förväntningar inför vad som ska hända innan nästa nyårsskål och en väldans massa brutna nyårslöften. Jag läste någonstans att det här med nyårslöften för många är något högst privat som man inte gärna delar med sig av till andra, att man inte klirrar i glaset under nyårsfesten och under högst högtidliga former tillkännager att nästa år, då jäklar ska jag börja träna, sluta röka, bara äta godis på lördagar - bli en bättre människa! Det kan ju bli jobbigt om man tvingas krypa till korset och erkänna för sina nära och kära att det sket sig. Men inte jag inte. Nej då, jag kan gärna berätta för andra om mitt nyårslöfte. Det var i alla fall med den inställningen jag ganska stolt under gårdagskvällens f.ö. mycket trevliga tillställning (tack Robban och Nina!) stolt meddelade att jag ska undvika E. Nej, inte Erik eller Erika eller engelska eller elefanter utan konstigjorda tillsatser i mat som börjar på E. Jag köpte "Den hemlige kocken" i julklapp till mamma och ett ex till mig själv. Den ska bli min bibel, deklamerade jag högt och tydligt. Det kändes därför aningens genant när jag klockan 00.25 satt med handen i godisskålen och proppade i mig lakritspinnar, fruktmentos och sura colanappar... Jag tänkte inte en sekund på att jag där och då, inför alla vittnen, bröt mitt nyårslöfte - 25 minuter efter jag hade avlagt det. Skit också. Så gick det med det löftet.

Nåväl, det jag skulle komma till är varför jag nu sitter här med en blogg. Det är alltså inget nyårslöfte utan snarare en nystart. Min väninna Nina började blogga för någon månad sedan och det var egentligen hon som fick mig att få upp ögonen för det, plus att Erik också har tänkt börja blogga om sitt idrottande. Till skillnad från Ninas blogg är min dito inte alls lika snygg och flashig. Hon har dock lovat att hjälpa mig om jag kör fast.

En blogg fungerar ju som en dagbok på nätet, om jag inte fattat helt fel. Ja, jag erkänner det, jag kan inte så mycket som sånt här, men jag ska ju lära mig. Learning by doing, liksom. Min blogg kommer dock inte att uppdateras dagligen, utan mer när jag känner att jag har något att tillföra. Temat för den är kreativitet, så den som förväntar sig att läsa om vad jag har gjort på jobbet eller vad jag har lagat till middag får ringa och fråga istället.

Jag älskar att vara kreativ, skapa. Inom vissa områden har jag insett mina begränsningar, exempelvis att måla tavlor, så det ger jag mig inte in på. Däremot inredning, både att köpa fina saker och att göra om fula saker så de blir fina, det är något jag tycker är fantastiskt roligt. Därför tänker jag använda den här bloggen till att sätta ord och bild på den kreativitet som ofta fullkomligt bubblar inom mig. Det kryper i fingrarna innan jag ska ta tag i ett nytt projekt eller när jag kommit på något nytt som jag ska ge mig in på längre fram. Jag kommer att lägga ut bilder på fina saker, projekt jag håller på med och färdiga alster. Tanken är också att utbyta idéer om det är någon som är intresserad av det.

Kanske är det här med bloggande inte alls min grej men det vet jag inte förrän jag har provat. Det är inte säkert att någon läser den och om någon gör det är det kanske någon nitisk person som tycker detta är fullständigt meningslöst och slöseri med tid. Jag vet, för jag har själv varit en sån. Men då tänker jag lyssna på Grynet ("Ta ingen skit!") och skriva vidare.

Så än en gång, välkomna hit. Nu kör vi!