,

49,50 för en halv liter glass är sjukligt dyrt tycker jag, men efter att ha flyttat och städat är man värd det. Asgod!

Just nu är jag i valet och kvalet huruvida jag ska starta en ny blogg. Varför vet jag inte riktigt, kanske att jag vill ha lite förnyelse. Starta på ny kula nu när vi inleder vårt permanenta gotlandsliv. Samtidigt tror jag att jag skulle sakna den här bloggen. Hm... Vilket dilemma, eller hur? Nåväl, tills jag bestämmer mig för hur jag ska göra tänker jag fortsätta blogga här.

It's raining, it's pooring, the old man is snoring. He went to bed, he bumped his head and couldn't wake up in the morning.

Apropå regnet som fullkomligt öser ner ikväll...

Ja, nu har det hänt. Jag har införskaffat en ny mobil modell "cool". Det är en HTC Legend med touch screen (som jag velat ha så himla länge) och en massa andra finesser. "Finesser" - ett vuxenord i tekniska sammanhang. Kom plötsligt att känna mig som 52 år... Jaja, häftig är den i alla fall. Tanken från början var att köpa en annan telefon, men säljaren sa att den jag tänkt mig är rätt slö, och ska jag slå till med en ny mobil vill jag ju inte ha vad skit som helst. Det där lät ju spydigt... Men så är det, speciellt med tanke på att jag byter sådär var tredje eller fjärde år. Förutom själva telefonen slog jag till på ett surfabonnemang också för 29:-. Så nu kan jag ge mig ut i cyberspace när jag står i kön på ICA (vilket jag ju verkligen har ett behov av...). Den enda nackdelen som jag upptäckt hittills är att det på tangentbordet inte finns å, ä, ö så man måste trycka på a respektive o. Lite ovant men när man väl får in snitsen (vilket jag faktiskt börjar få) går det riktigt bra. Har köpt en sån plastfilm som skyddar displayen också. Knölig som fan att få dit, och trots att jag var noggrann blev det några små luftbubblor under. Äh, sak samma. De där plasterna brukar ändå lossna efter ett tag.

 

I Växjö finns en butik som heter Alice och piraterna. Där kan man sälja och köpa begagnade barnkläder. Var där en sväng idag men hittade ingenting. Det fanns dock rätt mycket, kanske inte för de allra minsta utan mest från storlek 80 och uppåt. Men det är en bra grej tycker jag att ta vara på sånt som redan finns, istället för att bara sälja och köpa nya saker.

Jag är inget större fan av krims-kramssouvernier typ nyckelringar, små plåtbrickor, kojsalamm, muggar osv osv. Men när jag åkte med färjan igår hittade jag den här lilla sötnosen och kunde liksom inte låta bli.

Två vuxna, en femveckors bebis och en hund på 50 kvm... Det här med compact living är inte helt enkelt. För att det ska funka krävs att varje sak har sin plats samt att man inte har en enda onödig pryl. Man måste helt enkelt avstå från det estetiskt tilltalande och helt fokusera på funktion. Hur tråkigt som helst, men nödvändigt. Följer man inte dessa "enkla" (?) råd blir det inte bra. De dagarna vi har varit på Gotland den här gången har detta inte varit en prioriterad fråga vilket har lett till ett smärre kaos här. Sånt gör mig tokig och sätter minst sagt en pedant som jag på prov...

 

Nästa fredag åker hela familjen till Gotland. För Herman blir det första gången och jag ser så himla mycket fram emot det. Ser fram emot att ta en långpromenad med vagnen på Kanalen, åka in till stan och träffa farmor och farfar (Hermans alltså), faster och kusinerna, mormor och morfar. Och så ska vi komma igång lite med huset. Tydligen har fönstren kommit och står och väntar på oss i ett förråd någonstans. Inte för att vi kommer att ta tag i dem nu, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.

Det var länge sedan jag längtade hem så mycket som jag gjort den senaste veckan. När mamma och pappa åkte hem i söndags fällde jag nästan en tår... Kände mig så himla mammig/pappig, men det hänger väl ihop med att vi har Herman nu. Jag vill att han ska få vara med sina mor- och farföräldrar (och andra släktingar och vänner också givetvis) så mycket som möjligt. Tänk dessutom vilken fröjd att få ha barn i den fantastiska miljö som Gotland innebär. Helt enkelt fantastiskt.

Förra veckan ropade jag in en Babybjörn bärsele på Tradera. Nu är det nio dagar sedan jag vann auktionen och den har fortfarande inte dykt upp. Skickade ett mail till säljaren för att kolla när hon skickade den (om hon nu har gjort det) men har inte fått något svar. Eventuellt är det Posten som är seg eftersom de antagligen ska skicka ut en sån där avi, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om jag kan ha blivit lurad... Var inne på säljarens omdömessida och det såg enbart positivt ut så jag får väl hoppas att den dyker upp nu snart. Det är lite jobbigt att kånka på liften till vagnen hela tiden, så fort jag ska ut en liten sväng t.ex. med hunden och därför hade selen varit perfekt. Jaja, den dyker väl upp så småningom. 

Ja, faktiskt, så är det. Tro det eller ej... Särskilt märkvärdigt är det när dessa mirakel är av botanisk karaktär. För länge sedan köpte jag en orkidé på Ikea. Jag vet av erfarenhet att deras växter inte brukar hålla den bästa kvaliteten men när de nu sålde orkidéer för 79:- slog jag till ändå. Jag menar, när de vissnar så är det ju bara att slänga dem och köpa nya. Min orkidé levde väl någon månad innan den tappade alla blommor och började se alltmer anskrämlig ut. Jag ställde den i en bokhylla och glömde bort den. Men så innan jul ställde jag fram den i ett fönster, duttade på lite vatten (mitt i bladrosetten - vanskötsel!) och glömde den igen...

Döm om min förvåning när jag kom till Växjö i söndags och insåg att den hade fått två nya blommor och en knopp på den ena stängeln. Den andra ser fortfarande ut som ett grillspett ungefär, så den är nog hopplöst död.

Men jag är i alla fall jättestolt och nu ska jag vårda den ömt. Som sagt, mirakel kan ske. 

 

Jag hör till kategorin människor som inte äger någon iPod där jag kan lagra tusentals låtar. Har en musikspelare i mobilen som rymmer sådär 20 låtar och en gammal mp3-spelare som inte rymmer många fler... Däremot köper jag gärna skivor ibland. Nu var det dock ett tag sedan, men i lördags utökande jag min samling med två helt suveräna skivor som jag verkligen kan rekommendera:

Jg hittade det här ensamma smultronet nedanför trappan i Lummelunda. Smultronsäsongen känns minst sagt avlägsen...

Efter ett uppehåll i fotograferandet kändes det riktigt kul att ta fram kameran igen och ta några bilder.

 

 

 

Som den språkmänniska jag är måste jag ju ta reda på vad det där med zinkanod handlade om. Heter det zinkanod med betoning på i eller o? Hm... Mysteriet tätnar. Hur som helst är det tydligen en grej på motorn i en båt så metallen på motorn inte ska frätas sönder när den är i kontakt med vattnet. Sådär, då har du lärt dig ett nytt ord som du kanske inte kunde och som du kanske kommer ha förvånansvärt stor nytta av att kunna. Så oerhört generöst av mig... =)

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta fenomen för det känns onekligen lite överdrivet. Kunde dock inte låta bli att inhandla två exemplar av detta gigantiska bakverk på det mysiga fiket Humle & Dumle i Slite. Kan säga att en bulle gott och väl räckte till tre personer... Jag undrar hur man bakar sånna stora bullar. Hur stor sats måste man liksom göra? Hur lång tid tar det att grädda dem? Hur många normalstora kanelbullar går det på en bautabulle? Finns det någon som får i sig en hel sån??? Hur stor magsäck måste man i sånna fall ha då? Goda var de, men jag föredrar nog ändå den lite mindre varianten...

 

Alldeles nyss blev det nästan helt mörkt ute och efter att det hade mullrat lite på håll kom de första blixtrarna och hällregnet. Tur att man inte är åskrädd... Och tur att man har en dator med bra batteri så man kan blogga under tiden... =) Fick dock lite panik förut när strömmen plötsligt gick, jag som hade bröd på jäsning. Den kom som tur var tillbaka efter sådär 10 minuter så nu ska jag nog ta och grädda dem, ifall det blir strömavbrott igen...

Som jag redan har konstaterat verkar det finns rätt mycket bär just nu. Om jag ska ha tålamod att plocka bär måste det dock finnas mycket, helst MASSOR. Jag ska inte behöva traska omkring och leta, utan bären ska finnas runtomkring mig så jag bara behöver böja mig ner och snabbt fylla min bunke.

Julia har en massa bär hos sig, bland annat blåbär, vinbär (svarta och röda), vildhallon och jordgubbar. Är lite avis faktiskt på att hon bara kan gå ut och plocka en näve blåbär när hon blir sugen... Tänk vilken härlig känsla att bli sugen på blåbärsmuffins och bara kunna gå ut ohc plocka av så mycket man behöver. Jag har ju en hallonbuske där ute som hon tar hand om åt mig, men den växer inte så hemskt bra. Av de fyra buskar vi (läs Stefan) grävde ner i våras har min växt allra minst... Det kanske har något med att jag inte är där och kan pyssla om den att göra...?