,

I morse när jag var ute med Douglas stötte vi ihop med en igelkott som höll på med någon form av bobygge alt. parkstädning. Den var mycket fokuserad på sitt arbete och verkade knappt ta någon notis om att vi stod där och tittade på den. Den jobbade lugnt vidare. När vi var på väg hem från promenaden gick vi förbi samma ställe och kotten höll fotfarande på med sitt arbete. Jag skyndade mig upp i lägenheten och lämnade Dogge, slet åt mig kameran och skyndade mig tillbaka till parken. Jag stod säkert en kvart och tittade och blev så himla rörd, för det var bara så mysigt att se den där lilla krabaten som traskade omkring på sina små ben och samlade gräs, pinnar och löv. 

        


      

Ibland behöver man påminna sig om allt man har som får en att må bra. Jag fick tipset från Nina på hennes blogg, så här kommer min "må bra-lista" som den ser ut just idag:

• Det är bara 19 dagar kvar till semestern
• Solen har lyst hela dagen och det har varit nästan 25 grader
• Åt björnbärspaj med vaniljvisp till efterrätt
• Har utforskat min kamera och tagit många fina bilder
• Låg en halvtimme på spikmattan ikväll och det var jätteskönt
• Tog ett bad förut med melonbadskum
• Satt på balkongen och läste en stund
• Fick wienerbröd med hallonsylt i till fikat hos Julia
• Solade en stund ute på gården
• Har ännu en hel dag kvar av helgen att se fram emot
• Bakade kardemummaknutar (från Leilas bok) i förmiddags som blev himmelskt goda (ska ta en nu...)

För några veckor sedan tipsade jag om en dammvippa som är superbra. Nu har jag hittat något ännu bättre. Det är som en vante som man stoppar handen i och sedan är det bara att damma. Den är gjord i 100 % microfibrer och suger upp allt damm lätt som en plätt och sedan är det bara att skaka av den. Man behöver inte (eller, man ska nog inte) använda rengöringsmedel för det blir rent ändå.

      

Dammvanten "Touch me"

Att må bra vill väl de flesta och hur man når dit finns det givetvis inte bara ett svar på. Det jag gör för att må bra är t.ex. träna och äta bra, samt sysselsätta mig med sånt som jag tycker om. Jag försöker även ha en positiv inställning till det mesta, eftersom negativa tankar alltid bara slår tillbaka på en själv i slutändan. Numera tillhör jag även de moderna fakirerna som tar hjälp av spikmatta för att nå ett välbefinnande. Erik och jag har pratat länge om att införskaffa en och nu har vi slagit till. De finns i tre storlekar och vi tog den största, både för att den har flest "spikar" men givetvis främst för att Erik ska få ut så mycket som möjligt av den.

Jag återkommer med en rapport om hur det går när vi använt den ett tag, så får vi se om den håller vad den lovar:

* Höjer kroppens energinivå
* Sänker stressnivån
* Motverkar sömnproblem
* Ökar blodcirkulationen
* Löser emotionella blockeringar

Yantramattan

För många tjejer/kvinnor i min egen ålder är tisdagskvällarna kl. 21-22 heliga för då beger de sig till Wisteria Lane och de desperata hemmafruarna som huserar där. Till skillnad från dem har jag inte lyckats hitta tjusningen med dem.

Jag tycker inte den är dålig eller så, inte på nåt vis. Tvärtom borde det vara en superbra serie med tanke på hur omåttligt populär den verkar vara. Det kan bero på att jag har rätt svårt för att fastna för nya serier. "Men hallå!" tänker kanske någon nu. "Desperate housewives har ju gått typ hur länge som helst". Men det är ju inte det som är grejen, utan att jag att jag aldrig hade tålamodet i början att sätta mig in i det, och så har det liksom bara fortsatt så. Jag hade kanske älskat det, vad vet jag? Tänker inte ta reda på det. En serie i veckan får räcka för mig och den går ikväll.

Onsdag kväll kl. 20.58: Jag har duschat, bytt om till mjukisar, satt mig tillrätta i soffan och slängt upp benen på fotpallen. TV:n är på lagom volym, ljuset är dämpat och den trevliga rösten meddelar efter det välbekanta kolsyrepyset att programmet sponsras av Loka.

Onsdag kväll kl. 21.00: Merediths mjuka röst som filosoferar över livet och kommer med några tänkvärda ord. Åh, så bra det är! Nu börjar det... Jag älskar "Grey's anatomy". Det är veckans TV-höjdpunkt för mig och har varit det några år nu (hur länge serien nu har gått). Vet inte vad det är som är så bra, men jag kan längta hela onsdagen efter att det ska bli kväll och dags för "mitt" program, det enda i veckan som Erik och jag aldrig ser tillsammans. Jag ser det tillsammans med Julia, fast hon sitter hemma hos sig. Vi brukar sms:a kommentarer, mest om de snygga läkarna. För visst är det nåt speciellt med snygga läkare på TV? Min favvo är nog Sloan... Julia gillar han den rödhåriga, men det är jag inte beredd att hålla med om... Någon som vill komma med en synpunkt?

Bilden kommer från weblogs.newsday.com

Ikväll har det dock uppstått ett litet problem.... Det är nämligen finalen i Champions League och jag misstänker mycket starkt att Erik vill se den. Vi som bara har en TV... Men han kanske inte ens vet om det? Då behöver jag ju inte tala om det, eller hur? Eller så kan han se andra halvlek, för då borde ju "Grey's" vara slut? Det är väl diplomatiskt? Dessutom finns ju text-TV...

Den som är observant har kansker noterat att jag har lagt in en nedräkningsfunktion här intill. Det finns hur mycket som helst som jag skulle kunna räkna ner till, men det som känns allra mest "nedräknigsvärt" just nu är semestern. Jag kommer ihåg när jag satt en av de första dagarna efter semestern och bläddrade i min kalender och tänkte att "fy, vad länge till nästa sommar..." (att jag minns att jag tänkte just så beror på att jag tänker precis likadant varje år - så enkel är jag) och nu är vi nästan där. 

Som jag skrev i något tidigare inlägg kommer den här sommaren att bli lite annorlunda, med tanke på att Erik kommer att jobba här en hel del, och bara kommer att vara på Gotland på helgerna. Känslorna inför detta är minst sagt blandade, men det kommer säkert att bli bra ändå. Det enda som är lite synd är att våra planer på att åka till Gotska Sandön antagligen kommer att gå i stöpet. Men ön finns ju kvar... Jag får helt enkelt se till att aktivera mig själv, och det brukar jag inte har några problem med. Jag är en sån person som gärna gör saker på egen hand. Jag har inget emot att gå på stan, åka till Ikea, ta en långpromenad, gå på bio osv. själv. Ibland kan det till och med vara skönt att göra sånt själv. Det enda som jag inte riktigt är så förtjust i att göra ensam är att gå ut och fika/äta. Då känns det som att man har allas blickar på sig som säger typ "oj, där sitter en stackare och äter helt ensam". Sedan är säkert det också en vanesak, på samma sätt som att vissa aldrig skulle kunna tänka sig att t.ex. gå på bio själva.

I mitt fall handlar detta med att vänja sig vid ensamheten nog om att jag, sedan jag träffade Erik, just har blivit ganska van vid att vara själv rätt mycket, med tanke på att han alltid har varit hemifrån ganska ofta (jobb, träning, träningsläger, tävlingar osv.). Men som sagt, jag har inget alls emot det. Just nu sitter jag exempelvis här vid köksbordet och skriver och under bordet ligger Douglas och snusar (Blixten och Sputnik var här i eftermiddags så han är helt slut efter ett par timmars intensiv brottning). Satte på en cd med låtarna från årets ESC men den hängde sig i spelaren efter den där gypsy-låten, så nu är det helt tyst. Riktigt skönt faktiskt.  

Slutade tidigt idag och passade då på att baka lite. Det blev baguetter, lantbröd och "Hurtbulle".

      





Recept på Hurtbulle

2 dl fiberberikade havregryn
5 dl vetemjöl (gärna fullkorn)
1 dl solroskärnor
1 dl krossat linfrö
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
4 dl naturell yoghurt el. fil
½ dl lingonsylt
½ flytande honung eller sirap

Rör ihop de torra ingredienserna först och blanda sedan i resten. Ös upp degen (som är ganska lös) i en bakform och grädda mitt i ugnen i 200 grader, ca 60 min.

Receptet har jag fått från Erika

I onsdags fyllde Stefan år, så vi var ute och grattade honom i eftermiddag. Jag hade givetvis med mig kameran och tog några bilder.

Smultronblommor

Första jordgubben på väg

Goda kakor

God dricka

Nu är det några dagar sedan jag var inne och skrev. För någon vecka sedan skrev jag att jag funderade på om jag verkligen ville fortsätta blogga, men nu när jag inte gjort det på några dagar har jag nästan saknat det. Inte för att jag har känt något större behov av att göra det precis, för jag har haft fullt upp med annat, men det visar ändå att detta är något jag tycker om att göra.

Fullt upp med annat ja, det kan man lugnt säga att jag har haft (oj, vilken konstig grammatik det där blev...). Men det ha bara varit trevlig. Superdupertrevligt! Förutom att jag har varit ledig fyra dagar (eller, egentligen bara tre än så länge eftersom det bara är förmiddag) har Robban, Nina och Ville varit här sedan i torsdags. Vi har haft jätteroligt. Det var kul att få lära känna Ville lite bättre. Han är en mycket rolig filur. Att han dessutom fick upp sin första tand här kändes nästan lite ärofyllt, även om det blev en rätt tuff natt för R och N.

Förutom att bara ha det trevligt tillsammans hittade vi på lite av varje:

Torsdag
Vi åkte till Kosta Outlet. Varken Erik eller jag hade varit där innan så det var ju nåt nytt för oss allihop. Det var kanske inte jättemycket att hänga i granen (idag är det förresten sju månader till julafton...) men en del fina saker hittade vi. Jag köpte den här nyckelhängaren.

På kvällen grillade vi på två värdelösa engångsgrillar. Trodde aldrig maten skulle bli klar... Gjorde en marinad som blev riktigt god. Recept kommer i ett senare inlägg.

Fredag
Erik jobbade så vi andra gick på stan. Nina shoppade loss på Lagerhaus. Själv blev det det bara prickga muffinsformar (eller, bara och bara, de vbar jättefina). Vi mötte upp Erik för lunch på Hong Kong, sedan gick karlarna hem medan Nina och jag fortsatte vår "shopping spree".

Det där med mat är alltid en knivig fråga när man är några stycken och inte har lust att gå ut och äta hela tiden. Någon vill ha mycket mat, medan någon annan nöjer sig med mindre. Det är dock kul att laga mat till fler, tycker jag, så det blev en av mina favoritkycklingrätter; kyckling med spenat och citron. Även detta recept kommer i ett annat inlägg.

Lördag
Helgens höjdpunkt - Ullared. Vi åkte på förmiddagen och var framme runt tolv. Min bästa Ge-Kå's-taktik är att åka så man är där vi tolv och börja med att käka lunch. Sedan är man liksom "fit for fight" några timmar. Första gången jag var där åkte vi tidigare, och skulle då stå oss på frukosten tills vi var färdigfyndade och då var man helt slut (dvs. lättretlig, seg i skallen, ofokuserad...). Så vi började med en burgare på Burger King för att fylla på energidepåerna. Sedan bar det av - mot fyndjägarnas paradis.

Tre timmar senare hade vi betalat och rullade ut från varuhuset. Vad köpte vi då? Ja, inte så mycket kläder i alla fall. Det fanns nästan bara L och XL på damavdelningen vilket är lite stort for mig. Men eftersom jag är av storlek mindre har jag ändå förmånen att kunna ha vissa barnkläder. Kanske inte att jag väljer de rosa topparna med glittrande hjärtan på, men jag köpte t.ex. leggings för typ 40:- i barnstorlek.

Min personliga höjdpunkt var att vi gick in på Net on Net där jag köpte en systemkamera. Nu har jag varit på jakt rätt länge, så nu slog jag till. Dessutom hade jag Nina med mig som kunde ge min bra tips. Tack så jättemycket, Nina!

      

När vi kom hem blev det en stund framför TV:n, sedan var det dags att gå och lägga sig. Och i morse vid kvart i sju åkte familjen Ruthström hem.

Såhär års börjar det bli dags att fundera över vad man vill läsa under sommaren. Jag brukar lagom till semestern börjar (om fyra veckor) göra en bokbeställning vid AdLibris så jag har en massa trevlig läsning att se fram emot under sommaren.

Om det är fler än jag som gillar att läsa, men som kanske inte har börjat fundera över vad man vill ta med sig i hängmattan har jag några boktips att dela med mig av:

Parfymen (Peter Süskind): En ung man med ett extremt bra luktsinne mördar unga kvinnor för att göra den optimala parfymen av deras dofter. Fantastisk!

Blond (Joyce Carol Oates): En fiktiv roman om Marilyn Monroes liv, baserat på verkliga händelser. En riktig tegelsten som jag dock slukade med hull och hår. Läs den!

Patient 67 (Dennis Lehane): Den allra mest spännande deckare jag någonsin läst, med ett slut som var helt chockerande. Plöjde den på en dag. Vill dock gärna tipsa om hans andra böcker också, för alla är väldigt spännande.

Saknad (Karin Alvtegen): En hemlös kvinna anklagas för att ha mördat en massa män. Spännande som tusan.

Shantaram (Gregory David Roberts): En man rymmer från ett fängelse i Australien och hamnar i Bombays slum där han får uppleva en massa otäcka och spännande saker. Han möter även sitt livs kärlek.

Jag vill också tipsa om min favoritförfattare i kategorin "chic lit": Sophie Kinsella. Jag fullkomligt slukar allt av henne. Hur enkla böcker som helst och egentligen rätt ytliga, men samtidigt helt underbara.

Nu är arbetsrummet färdigt. Eller, det har varit det någon vecka men det har inte blivit av att lägga in några bilder. Skrivbordet blev bra, även om det inte gick att ha det som vi hade tänkt från början. Rummet är liksom inte så jättestort... Gardinerna blev också bra till slut, när jag koncentrerade mig lite bättre och inte klippte av för mycket. Överkastet på sängen är jag inte helt nöjd med. Det skulle bli granitgrått, men är snarare blågrått. Jaja, det känns som att det kvittar.

      

Igår var det ju sjuttonde maj, och förutom att det var svärmors födelsedag firade norrmännen sin nationaldag. Jag har länge funderat på det där med nationaldagsfirande och vad det beror på att man i Oslo paraderar längs Karl Johann i folkdräkt medan många i Sverige verkar tycka att det bästa med 6:e juni är att man får vara ledig (såvida den inte infaller på en helg som den ju gör i år och då blir man istället arg). Jag kommer ihåg för några år sedan då det var tal om att skolorna inte skulle få hissa svenska flaggan på avslutningen eftersom ansågs ha blivit en rasistsymbol. Hallå?!

Jag tycker Sverige på många sätt är ett bra land, och på andra ett skitland. Men det bra överväger nog ändå. En sak som jag tycker är rätt rolig med Sverige är svenskarna. Och på samma sätt som invandrare får driva med invandrare, homosexuella får driva med homosexuella osv får svenskar driva med svenskar. Detta har författarna till boken "Du vet att du är svensk..." tagit fasta på och samlat en massa roligheter om svenskar i en mycket rolig bok.

Du vet att du är svensk om du...

... har dåligt samvete för att du inte går ut när solen skiner

... tror att det straffar sig att byta kö

... blir stolt när Stellan Skarsgård får medverka i någon internationell storfilm

... besvarar "tack" med att säga "tack"

... har svårt att ge och ta komplimanger

... har titthål i dörren för att kunna se om det är TV-pejlingen som ringer på

... känner att du måste lägga till en smiley i ett skämtsamt mail för att det inte ska missförstås

... inte tycker det är konstigt att ekorrn som satt i granen plötsligt hoppade från tallegren

... någon gång försökt "gå bort ett wienerbröd"

... aldrig skulle sätta dig bredvid någon okänd på bussen om det fanns lediga säten någon annanstans

...lyxar till det med att bjuda på smörgåstårta vid festligare tillfällen

... känner dig obekväm med att tillrättavisa andras barns

... tittar på din nummerlapp varje gång kösystemet tutar till, för att försäkra dig om vilket nummer du egentligen har

... ler fånigt åt stereotypa generaliseringar om hur du är som svensk

Nu finns det säkert folk där ute som tycker sånt här är vansinnigt tråkigt och absolut aldrig skulle kunna tänka sig dra det minsta på smilbanden, än mindre stoltsera med att de äger en sån bok, men jag asgarvar i alla fall (vilket tydligen tyder på att jag är en riktig svensk). Och jag kan genast säga att de flesta påståendena stämmer rätt bra in på mig faktiskt. Jag har t.ex. dåligt samvete just nu för att jag sitter inne och skriver detta samtidigt som det är soligt ute...

Det där med att lägga till en smiley i ett mail för att det roliga inte ska missförstås var jag ju inne lite på i ett inlägg för några veckor sedan, just vad man ska göra för att de som läser ska fatta vad man menar. Förra veckan skulle jag skriva ett mail hem till en elevs föräldrar och jag var lite orolig för hur jag skulle formulera mig, så de skulle ta det på rätt sätt. Då fick jag tipset från en kollega att lägga till en smiley efter meddelandet, för då skulle mamman slappna av lite... Men grejen var att innehållet var rätt allvarligt och då tycker jag det känns konstigt att slänga in en glad gubbe efteråt. Kanske har jag fel?

Nåväl, vill man få sig ett skratt tycker jag man ska kika lite i den här boken. Eller så tar man och kollar på någon rolig film eller drar en norgehistoria eller vad man nu tycker är kul. Huvudsaken är att man får skratta lite.

Jag älskar min balkong! Okej, det är klart att en trädgård inte hade varit helt fel, men det har jag ju på Gotland så här duger en balkong mycket väl.

När jag kom hem från jobbet idag gjorde jag lite fika och satte mig sedan där ute och njöt i solen. Det ösregnade hela förmiddagen men lagom till det var fikadags kom solen fram. Underbart!

      

Även mina gröna vänner verkar trivas bra där ute. Trollhasseln har fått flera blad och triften (känner mig så stolt som kan så många växtnamn...) har börjat blomma. Men det är klart, det är kanske den tjusiga vattenkannans förtjänst att växterna frodas...

En av årets höjdpunkter i TV är, förutom premiären av Allsång på Skansen (som fär mig betyder SOMMAR), helt klart Melodifestivalen. Vilka låtar kommer vara med? Vem vinner? Vilka kläder har alla? Hur klarar programledarna sitt uppdrag? Och kanske viktigast av allt: Hur ska det gå för Sverige? Jag tittade på de där inför-programmen som gick för att ha lite koll på bidragen och tyckte väl att det lät ok. Vissa bidrag var hemska och då kan man inte annat än fundera över hur de andra bidragen från det landet lät... Men självklart var Sverige bäst, eller? Vi är ju alltid bäst innan själv atävlingen och är mycket duktiga på att klanka ner på de andra låtarna. I år skulle vi minsann inte placera oss så dåligt som de senaste åren. Inte en chans!

Jag såg semifinalerna också och tycker att det är ett bra system, att alla länder får kvala utom några stycken. Varför Storbritannien, Spanien, Frankrike och Tyskland alltid är garanterade en plats i finalen fattar jag dock inte. Jag menar, efter igår då det bara vara Storbritannien som egentligen gjorde bra ifrån sig kan man verkligen fundera... Men Sverige var i alla fall bäst och Malena skulle självklart sopa mattan med de andra bidragen.

När klockan började närma sig nio satte jag igång med förberedelserna: Hälla upp godis och chips i skålar. Man måste frossa när det är ESC. Sedan spelades signaturmelodin och tävlingen var igång. Malena var riktigt bra tyckte jag och självklart skulle hon placera sig högt. Efter typ tio bidrag hade jag ätit alldeles för mycket godis och kunde knappt koncentrera mig på låtarna, men det är sånt som händer...

Som varje år spelar vi om vem som ska vinna samt vilken placering Sverige ska få. Jag gissade att Azerbadjan skulle vinna och att Sverige skulle bli 6:a. Som ju alla vet idag var detta ingen vinnartips... Ok, Azerbadjan kom ju rätt högt, men resten kan vi ju tala tyst om. Julia och Stefan vann potten på 100 kronor (Julia tippade Norge och Stefan trodde att Malena skulle komma 12:a).

Men det är lite intressant det där att Sverige alltid bröstar upp sig innan tävlingen och häcklar de andra bidragen för att sedan göra ett riktigt magplask... Vad är det egentligen som vi gör fel? Svaret är rätt enkelt: Skickar fel låt såklart. Jag tror att Alcazar hade klarat sig bättre, eller Måns. Kanske man skulle ta bort det där med att tittarna får rösta och istället ha en internationell jury från början som väljer ut ett bidrag från varje land? Däremot får tittarna tycka till i själva finalen, som det är nu. Sedan kan jag tycka att vi måste lära oss ödmjukhet och inte vara så himla styva i korken hela tiden. Jag menar, hur har vi inte gastat de senaste åren om hur bra vi är och att Sverige är favorittippat av typ "alla"? Och sitter vi där med skägget i brevlådan medan något bidrag som vi helt förkastat står som lycklig segrare. Ska jag vara helt ärlig har jag inte hört så många kommentarer inför tävlingen om Norge, så jag kan inte säga så mycket om det. Jag tyckte dock att rätt låt vann och att Norge helt klart var bättre än Sverige. Heja Norge!

Jag undrar vad det beror på att jag får sån städnoja när jag ska ha besök. Det spelar ingen roll om det är mamma, Eriks föräldrar, kompisar eller vem som kommer så MÅSTE det vara skinande rent här. Okej, jag vet att jag är extremt pedantisk och att antagligen ingen förväntar sig att komma till ett kliniskt rent hem. Men samtidigt tycker jag det är trevligt att det är rent och snyggt när folk kommer. Det jag måste göra nu är:

Plocka upp alla grejer som ligger och dräller överallt (jag är expert på att sprida saker omkring mig, vilket egentligen går emot min pedantiska filosofi)
Damma
Dammsuga
Moppa golvet i gästrummet
Diska
Städa badrummet
Plocka fram sängkläder
Ta vara på tvätt som hänger på torkställningen
Gå upp på vinden med lite saker
Sätta på överdraget till soffan som jag tvättade igår (inte enbart för att mamma kommer, men det var så himla skitigt eftersom Douglas går och gnider sig mot det, så jag passade på)

Sedan är jag nog nöjd... Ska nog gå ut och hämta in några rhododendron också som precis har slagit ut här utanför porten.

Idag var det en sån där dag på jobbet då jag verkligen inser varför jag valde det här yrket. Ibland undrar man ju hur man tänkte då 2001 när man skickade in ansökan och sedan tackade ja till platsen på lärarutbildningen. Dessa tankar kommer främst när det är dags för utvecklingssamtal och betyg, eller när man får otrevliga mail från föräldrar med orimliga krav... Men då och då inträffar sådana här höjdardagar då man går hem med ett stort leende på läpparna och känner att "Fy fan vad jag älskar det här!"

Jag är ju klassföreståndare för en åtta med 28 elever. Ganska stor klass men med tanke på de fantastiska elever som går i denna klass märks det knappt (bara när det ska rättas prov...). På skolan har vi en lektion i veckan som heter "Tänkvärt" då vi pratar om t.ex. roller, utanförskap, etik och moral, sociala färdigheter, vänskap, mobbning, eller som just nu då det är genus som är temat. För några veckor sedan läste jag någon statistik som visade att kvinnor ägnar i snitt 16 timmar i veckan åt hushållsarbete, medan mptsvarande siffra för männen är fem timmar. Så idag tog jag med mig alla killar till hemkunskapssalen för att baka. Det var chokladmuffins och chokladbollar som skulle bakas och det var hur mysigt som helst att se grabbarna "in action". Vissa tog kommandot direkt och instruerade sina kamrater i chokladbollsrullandets ädla konst ,medan andra ägnade sig åt att slicka vispar och knapra pärlsocker. Efter 40 minuter doftade hela salen av nybakade muffins och killarna var mäkta stolta över vad de hade åstadkommit.

Målet med det hela var att ha överraskningsfika för tjejerna. En av killarna kom på den briljanta idén att alla killarna skulle låtsas komma för sent till den lektion då vi skulle fika (min svenska, sista lektionen) och sedan komma in med kakorna. Det blev en succé! Tjejerna jublade och det blev en riktigt mysig stund. Tänk vad enkelt egentligen, men med ett resultat som blev så himla bra.

Resten av dagen gick i trevlighetens tecken. Klassen håller på med sitt Idol-projekt och satt och övade flitigt på sina låtar. Det enda jag behövde göra var att lyssna på dem när de ville spela upp en bit, rätta till några noter som blivit lite tokiga och bara njuta av att ha en så fantastisk klass.

Läraryrket är helt klart min grej, även om det som sagt ibland är tufft och jag bara vill gräva ner mig i jorden. Den här tiden på året är dessutom den allra bästa. Luften darrar av förväntningar, nervositet och samtidigt den där känslan av samhörighet som framför allt niorna bidrar med nu när de snart ska splittras. Fyra veckor kvar av terminen och sedan väntar ett långt och härligt sommarlov. Det är de värda, allihop. Själv har man fem veckor kvar innan semestern börjar, en semester som i år kommer att bli lite annorlunda men säkert ändå minst lika bra som alla andra år.

www.kronobergskola.se

... som jag sabbade igår har nu blivit ett kuddöverdrag. Jag var på Åhléns idag och köpte en ny gardin (tur att de fanns kvar!) och har nu sytt upp båda och det blev riktigt bra. Får se om jag syr fler kuddfodral (har tyg som räcker till några stycken...) eller om jag spar tyget istället. Det får ju inte bli "over the top" liksom...

Jag var även på ÖB idag och köpte textilfärg. Ska färga ett gammalt överkast grått och ha på dagbädden. Men det får vänta till torsdag för då har vi tvättid. Hoppas det blir bra...

I eftermiddags åkte jag till Östregårdsloppisen. Eftersom det bara är öppet på söndagar var det jättemycket folk. Det är så kul att gå runt och titta på vad folk köper. Vissa saker kan jag inte fatta hur man över huvutaget kan lägga pengar på, men samtidigt tycker kanske de att det jag köper är skräp. Jag ska dit nästa söndag igen, för då kommer mamma och hon kommer att älska det. Jag hade därför inte tänkt köpa något men det kunde jag ju bara glömma... 170:- fattigare och några fina saker rikare blev jag till slut.

En termoskanna för 15:-

"Nyponros" heter dessa supersöta kaffekoppar

Guldig lampfot till sovrumsfönstret

Måndag: Body pump, 60 min.

Tisdag: Uppvärmning 2 km, fartlek 3 km, nedvarvning 1 km

Onsdag: Vila (åt prinsessbakelse med Julia istället...)

Torsdag: Step 2, 60 min

Fredag: Löpning, 7 km

Lördag: Vila

Söndag: Vila

I morgon kväll är det dags för Vårruset. Har ingen direkt målsättning men det är klart, det hade varit roligt att klara det på 25 min.

Den här dagen har varit full av härliga smakupplevelser. Hör bara:

Singoalla lakrits: Lite udda smak, men riktigt goda. Lakritsen smakade typ som sånt sötlaktritsströssel som man har på mjukglass.
 

Anitas tunnbröd: En norrbottninsk specialitet tror jag det är. Mycket gott var det i alla fall. Smakrikt.

Bruno är nio år och bor i Berlin tillsammans med sina föräldrar och storasyster. Eftersom Tyskland befinner sig mitt i andra världkriget och hans pappa är militär får familjen flytta till Polen. Bruno är inte alls förtjust i sin nya tillvaro. Han har inga kompisar och huset de har flyttat in i är mycket mindre än det förra. Men en dag när han tittar ut genom sitt fönster ser han något märkligt. Där ute finns ett stort inhägnat område med en massa hus innanför, och bland husen ser han en massa människor. Det konstiga med dessa människor är att alla går i likadana randiga pyjamasar och en liten randig mössa. Bruno har alltid tyckt om att utforska saker och ting och bestämmer sig för att undersöka detta märkliga ställe lite närmare. När han har promenerat en lång bit längs stängslet ser han en pojke som sitter på marken på andra sidan. Pojken heter Shmuel och är nio år, och inte nog med det - han fyller år samma dag som Bruno! De blir genast vänner, och träffas nästan varje dag. Bruno på sin sida stängslet och Shmuel på sin. Men det är en vänskap inte helt utan hinder, vilket samtliga inblandade kommer att märka.

Jag blev otroligt illa berörd när jag läste den, samtidigt som Brunos oskuldsfullhet sätter förintelsen i ett helt annat ljus. Jag kan egentligen bara säga en sak: Läs den!

Det här har varit en riktigt skön långhelg, och den har faktiskt känts rätt lång. Annars har ju helgerna en tendens att ta slut alldeles för fort...

I fredags var vi ute hos Julia och Stefan. De har verkligen fått det jättefint i sitt hus. Stefan har lagt ett ljusgrått klinker med vit fo i hallen och det blev superfint. Jag är imponerad. Förutom detta hade de fått upp lite tavlor, gardiner och en jättefin hallspegel. Bilder kommer senare.

Den här veckan har Stefans mamma varit nere. Hon är hur mysig som helst och jag gillar henne verkligen. Är så glad för Julias skull. Hon har dessutom väldigt gröna fingrar och har spenderat mesta tiden i trädgården bland kejsarkronor, rosenbuskar och pärlhyacinter. Julia är ju inte så van vid sånt och behövde lite hjälp... De hittade bland annat hallonbuskar och rabarber, så jag tänker nog snylta lite.

Igår tog jag en sväng till Älmhult (= IKEA) med Erika. Eftersom hon inte har någ bil och precis som jag gillar att åka iväg på utflykter var hon på direkt när jag frågade om hon hade lust att hänga med. Gjorde inga större inköp men några saker hittade jag:

Ramar till mina fotoförstoringar

En tavla med avkopplande motiv

Spotlight till köket som smälter in bra i taket

Idag började vi dagen med att gå runt sjön (ca 7km) innan frukost och sedan blev det en lång söndagsfrukost. Efter frukosten tog jag tag i målningen av skrivbordet. Det var tredje strykningen men det kommer antagligen att krävas minst en till. Det är liksom sprickor i träet/lacken som går igenom färgen, trots att jag har jag har spacklat och slipat noggrant. Jag trodde jag skulle bli vansinnig. Men nu får det vara till i morgon så får jag ta tag i det då igen. Sedan ska jag göra i ordning i rarbetsrummet/gästrummet; hänga upp nya gardiner, montera ner den stora bokhyllan och sätta in en fåtölj. Mamma kommer om två veckor och då ska det vara klart har jag tänkt. 

      

      

Nej, detta är inte något kannibalistiskt inslag här på Elins blogg utan ett kulinariskt dito. Vad det betyder? Tja, kroppkakor och isterband, dessa småländska delikatesser som jag dock hyser blandade känslor för. Kroppkakor, absolut (gärna med sås till) men isterbanden tackar jag helst nej till. Det kan omöjligt vara bra för hälsan att äta ister...* Med tanke på den hälsohysteri som råder idag är det ganska märkligt att dessa fettdrypande korvar fortfarande får kallas så och inte något mer hälsosamt typ "traditionell rökt småländsk korv". Eller "kåv"...

*Okej, jag vet att isterband inte består av ister...

Idag letade jag fram ett recept på smålandskringlor som jag fick av en kollega för några år sedan. Har aldrig bakat dem själv men ätit flera gånger och de är riktigt goda. De är liksom ganska kompakta, men samtidigt spröda eftersom man bakar på hjorthornssalt istället för på jäst.

Nu finns det säkert någon därute som hakar upp sig på att detta inte alls är några kringlor eftersom de inte ser ut som det. Och jag håller egentligen med, men om man går på ett fik här i stan och beställer en kringla får man ofta just den här formen.

Recept på smålandskringlor:

200 g smör eller margarin

1 dl strösocker

2 dl gräddfil (eller turkisk yoghurt, det funkar också)

2 tsk hjorthornssalt

7 dl vetemjöl (eller om man vill byta ut lite av vetemjölet mot graham blir det också bra)

2 tsk malen kardemumma (kan uteslutas)

Pärlsocker att doppa dem i

Rör ihop rumsvarmt margarin med sockret. Tillsätt sedan det mesta av mjölet tillsammans med hjorthornssaltet och kardemumman och rör om. Blanda sedan i resten av mjölet och gräddfilen. Knåda ihop till en deg och rulla ut den till en smal rulle och skär i lagom stora bitar (ca 15 cm). Forma kringlor och doppa dem i pärlsocker.

Lägg kringlorna på bakplåtspapper på en plåt och grädda i 200-225 grader i 8-10 minuter (mitt i ugnen).

Enligt det receptet jag fick ska det bli 60 kringlor av detta recept men jag fick bara ca 40 och då gjorde jag ändå mina rätt små, så jag vet inte hur de har tänkt...