,

Bruno är nio år och bor i Berlin tillsammans med sina föräldrar och storasyster. Eftersom Tyskland befinner sig mitt i andra världkriget och hans pappa är militär får familjen flytta till Polen. Bruno är inte alls förtjust i sin nya tillvaro. Han har inga kompisar och huset de har flyttat in i är mycket mindre än det förra. Men en dag när han tittar ut genom sitt fönster ser han något märkligt. Där ute finns ett stort inhägnat område med en massa hus innanför, och bland husen ser han en massa människor. Det konstiga med dessa människor är att alla går i likadana randiga pyjamasar och en liten randig mössa. Bruno har alltid tyckt om att utforska saker och ting och bestämmer sig för att undersöka detta märkliga ställe lite närmare. När han har promenerat en lång bit längs stängslet ser han en pojke som sitter på marken på andra sidan. Pojken heter Shmuel och är nio år, och inte nog med det - han fyller år samma dag som Bruno! De blir genast vänner, och träffas nästan varje dag. Bruno på sin sida stängslet och Shmuel på sin. Men det är en vänskap inte helt utan hinder, vilket samtliga inblandade kommer att märka.

Jag blev otroligt illa berörd när jag läste den, samtidigt som Brunos oskuldsfullhet sätter förintelsen i ett helt annat ljus. Jag kan egentligen bara säga en sak: Läs den!