,

4 kycklingfiléer

smör/margarin

1 tsk salt

1 krm vitpeppar

2 vitlöksklyftor eller 1 gul lök

2 dl hönsbuljong (½ tärning + 2,5 dl vatten tog jag och det blev rätt lagom)

50 g fetaost

2 tsk oregano

2 tsk kinesisk soja

1 msk vetemjöl

2 dl matyoghurt

8-10 svarta oliver med kärna

Strimla kycklingfiléerna och bryn dem i smör i en stekpanna. Salta och peppra. Lägg kycklingen åt sidan på ett fat. Skala och hacka löken (pressa om det är vitlök) och fräs den i smör. Tillsätt buljongen., mosad fetaost, oregano och soja. Rör ut mjölet i yoghurten och rör ner i såsen. Lägg i kycklingen och låt den koka i såsen ca 10 minuter. Garnera med oliver och smulad fetaost. Servera med pasta.

Tips 1! Jag gjorde på två kycklingfiléer (eftersom vi bara var två som skulle äta) men gjorde sås för fyra. Det blev rätt lagom, annars hade det nog blivit snålt.

Tips 2! Salta försiktigt, om man inte gillar salt väldigt mycket förstås, för både sojan och buljongen är ju rätt salta.

Jag älskar att baka! Det är så himla härligt att genom att bara mixa ihop lite mjöl och annat får man nybakat bröd/kakor/bullar - you name it - på bara ett kick. Gott smakar det och gott doftar det. Dessutom är det en otroligt avslappnade aktivtet. Min bakbibel just nu är "A piece of cake", Leila Lindholms fantasktiska bok som verkar finnas i vart och vartannat hem. Jag tänkte att jag skulle baka mig igenom den, men nu har jag bestämt att jag ska smaka  mig igenom den istället. Jag vet att bl.a. Nina har boken och bjöd på cupcakes från den när hon fyllde år. Om någon mer vill bjuda mig på fika för att provsmaka något recept därur, tackar jag inte nej. Tvärtom - bjud mig!

         

Nu ska jag erkänna en sak... Ikväll var jag ute och gick med hunden och det allra bästa med att ta en promenad när det är mörkt är att man kan kika in genom fönstren och se hur andra har det... Ja, jag erkänner, jag är en fönstertittare, och det är en jäkligt bra inspirationskälla. I början av mitt bloggande skrev jag om hur viktigt det är att hemmet känns inbjudande och personligt och hur tråkigt det vore att bo i ett demorum från IKEA. När man kikar in genom folks fönster när det är mörkt ute ser det alltid så mysigt och ombonat ut. Från en granne här på gården fick jag t.ex. inspirationen till att tapetsera hallen röd och eftersom jag hade sett innan hur det kunde bli, blev det faktiskt precis som jag hade tänkt mig, vilket det inte alltid blir när man bara har tapetprover i en katalog att gå efter. 
 

Jag älskar gör-det-själv-program på TV: Äntligen hemma, Roomservice, Nytt läge, Design Simon & Thomas, Bygglov, Sommartorpet, osv - I love them all! Jag blir så himla inspirerad och vill bara ta tag i nya projekt direkt. Men så blir jag samtidigt så frustrerad över att vi faktiskt har renoverat färdigt vår lägenhet och man inte kan byta kuddar, filtar, ljuslyktor, blomkrukor osv. hur många gånger som helst. Det finns ju massor av kul saker man kan göra/tillverka, som man inte ens visste om. I ett avsnitt av Roomservice byggde t.ex. de en hylla som var helt måttanpassad i storlek efter väggen i ett rum. Den blev jättesnygg och jag gjorde genast min egen design av samma hylla, som jag skulle vilja ha den. Saken är bara den att detta inte kommer blir verklighet förrän vårt hus och biblioteket däri är klart och det kommer att ta typ fem år - minst! Detsamma med ett betongbord som de gjorde i Äntligen Hemma för något år sedan. Jag har sparat ritningen, men det lär dröja innan det är någon idé att ta tag i den.

En sak har jag dock redan gjort, som jag dock inte riktigt vet var jag ska göra av. För några år sedan såg jag Sommartorpet, när Ernst gjorde i ordning en gammal lada så det blev något slags kombinerat gästboende och festlokal. Bland annat lade han ett stengolv och runt omkring en massa mindre stenar. På ett ställe stack han ner han ner träd i de här mindre stenarna, som skulle fungera som klädhängare. Dessa hade han gjort av riktiga träd som han sågat av kvistarna på, barkat av och målat vita. Jättefint, tyckte jag. Så i somras gav jag mig ut i skogen med en rostig gammal fogsvans och hittade en död gran som var perfekt torr. Jag släpade hem och gjorde den i ordning. Den blev himla bra. Ernst har många bra idéer tycker jag, även om man visserligen kan haka upp sig på vissa konstigheter som kommer från den mannens talorgan.

Sedan är ju inte allt fint... Tvärtom. Mycket är fruktansvärt och jag hade fått ångest om jag kom hem och såg att jag hade fått en självlysande, gul plasttrappa mitt i vardagsrummet. Eller som Erik sa härom dagen när vi såg nåt nytt sånt program: "Ska man inte få se hur det blev när det blev klart?", när det var precis detta de just hade visat... De hade tapetserat ett sovrum i någon hemsk blommig tapet och hängt konstiga bruna gardiner framför några små fönster (som dessutom var placerade precis bakom/ovanför sängen, vilket är totalt o-feng shui...). Men en sak som jag aldrig kommer att glömma, för det var så konstigt, var när Roomservice gjorde i ordning sovrummet i ett radhus någonstans. Först och främst ställde de sängen snett ut i rummet, vilket jag tyckte såg märkligt ut (dessutom var den uppbyggd på något slags podium, så jag hade varit livrädd för att trilla ner). Men det konstigaste var att de sågade ut en siluett av Taj Mahal ur en mdf-skiva och satte upp på väggen. Va?! Tröttnar man inte på det? Jag kanske skulle låna idén och såga ur (med min sticksåg, givetvis) en siluett av ringmuren och sätta på min sovrumsvägg, så tror jag när jag vaknar att jag ligger i Östergravar och sover... Varför man nu skulle vilja göra det... Vakna där menar jag.

Om det är något verktyg jag tycker alla borde införskaffa så är det en häftpistol. Med den kan man klä om vilken ful gammal möbel som helst, och vips har man en ny och fräsch dito. Den är även mycket praktisk när man ska spänna upp typ på en ram och sätta upp på väggen. Min köpte jag på GeKå's i Ullared för sådär 50 spänn eller något. Ingen superkvalitet kanske, men den duger till mig. Andra bra verktyg är slipkloss (så man slipper sandpappra sönder hela händerna), hammare (givetvis), tumstock, tving (fick två i julklapp - tack Erik för den otroligt oromantiska med ack så efterlängtade klappen!), värmepistol (när man ska få bort färg) och skruvdragare.

Visst är det konstigt med vissa saker. De är egentligen hemskt fula men av någon anledning vill man inte göra sig av med dem, eller ens ställa dem längst in i ett skåp. Min väninna Erika t.ex. har det alltid väldigt fint hemma. Hon bor i en etta som hon verkligen gjort mysig. Varje jul finns det ett julpynt som hon måste ha fram, annars blir det ingen jul menar hon. Det är en gris gjord av flörtkulor som hon själv tillverkat. Hemskt ful, men jätteviktig.

Jag har också sånna saker, bland annat den här toaborsten som ser ut som en toalettstol. Jag fick den någon gång och den är egentligen skitful, men den får hänga med i alla fall. Jag kan dock tillägga att jag har den på Gotland, där jag inte är så ofta. Annars hade jag nog stoppat undan den...

Som jag berättade igår har vi alltså ett garage med en lägenhet på. Det är i alla fall tänkt som ett garage. Det finns två garageportar och bredden är anpassad så man ska kunna öppna bildörrarna helt, utan att slå i dem i väggen eller i den andra bilen. Det var pappa som fick sista ordet där, under en hel del rynkta ögonbryn från byggherren m.fl. "Det är vansinne att bygga ett så stort garage! Vad ska ni ha det till?" Tack gode gud för att vi (pappa) höll fast vid att garaget skulle vara ordentligt tilltaget. Idag fungerar detta garage som allt annat än ett sådant. Bilen står utanför och istället är det fyllt till bredden med virke och annat som är bra att ha när man ska bygga. Perfekt, för visso, men inte vad vi hade tänkt.

Det jag tänkte komma till är att det inte bara är vi som har våra prylar där inne, utan även svärfar som ibland behöver bli av med en gammal spis, en sågbänk, en varmvattenberedare som inte fungerar och allt möjligt annat som "kan vara bra att ha". En sån där gammal sak var ett skåp i trä. Det var egentligen Christina som hade ropat in det på auktion eller köpt det på någon loppis som hade tröttnat på det och kört ut det till oss. Det var i ganska dåligt skick; maskätet, kantstött och allmänt slitet. Eftersom ingen var intresserad av det där skåpet och jag hade blivit väldigt förtjust i det, bestämde jag mig för att förbarma mig över det och ge det en nystart. Jag gick loss med sandpapper och spackel och slutligen antikvit lackfärg. Det blev jättefint och jag var supernöjd. Skåpet passade dessutom perfekt i vårt lilla kök.

Nu för någon månad sedan berättade svärfar att han hade sett ett identiskt skåp i tidningen. Skåpet hade tillverkats av någon på Gotland mycket känd möbelskickare och det skåp som var till salu ville säljaren ha 20000 kronor för. 20000! Och det hade jag målat vitt... Svärfar var inte sen att informera mig om att möbler i originalskick är värda betydligt mer än när de är ommålade.

Jaja, det var kanske en 20000-kronorsmiss, men jag har inte för avsikt att göra mig av med skåpet, för det är en av mina absoluta favoriter. Det sprack lite i färgen när vi bar in det i värmen efter att det hade stått fuktigt ett tag, men det går alltid att fixa till, så fort lusten faller på.

I maj 2007 kunde Erik och jag, efter sådär två år av svett och tårar, äntligen flytta in i vårt fritidshus slash garage i Lummelunda. Vilken känsla! Det är dock inte bara huset som är fantastiskt, utan hela miljön runt omkring. På tio minuter promenerar man ner till stranden och det var där det hela började.

Jag gick längs stranden en eftermiddag. Det var en underbar sommardag med fiskmåsar som skriade och solen som glittrade på havet. Jag vet, det låter som en klyscha, men så var det faktiskt. Och jag var helt ensam. Jag satte mig ner på den steniga stranden och det tog inte många minuter (säker bara några sekunder) innan jag såg den första stenen, en sån där som ser ut som en tomteluva. Sedan märkte jag att de fanns överallt, fossilerna, i alla möjliga former och mönster. Jag började plocka men insåg ganska snart att det bara fanns ett begränsat utrymme i shortsfickorna. Jag plockade i alla fall på mig så många jag kunde utan att sömmarna sprack och traskade sedan hemåt, några kilo tyngre.

Under sommarlovet plockade jag kassvis med fossiler och kånkade hem. Jag köpte två stora plastbackar som jag kunde lägga dem i och när augusti kom och det var dags att packa ihop för sommaren och åka tillbaka till Småland fick backarna följa med. Det var uppskattningsvis 60 kg sten som jag plockat på mig, var och en med sin egen charm. Sannas reaktion när hon kikade in i skuffen på vår då trefärgade bil (den är fortfarande trefärgad men dock ej längre i bruk...) var väl egentligen rätt normal, eftersom de flesta reagerar just så: Vad fan ska du med all sten till? Hon trodde dock att det var Erik som blivit fossiloman eftersom lådorna stod i hans bil och jag inte var med, så jag förstår hennes reaktion.

Tanken med alla stenar var att, när jag kom tillbaka till Växjö, köpa en stor glasvas och fylla med fossil och ha som dekoration. Vasen hittade jag på IKEA och för att den inte skulle spricka av tyngden från stenarna började jag med att göra ett "torn" av frigolit i mitten av vasen och sedan fylla på med sten. Det blev precis som bra som jag hade hoppats och "stenpelaren" är fortfarande en av mina inredningsfavoriter.

Mitt kök är ett typiskt 50-talskök med skjutluckor, tidstypiska lucköppnare, trähandtag på lådorna, låga bänkar (80 cm tror jag det är) och en kryddhylla som är fastsatt under skåpen över diskbänken. Till skillnad från många andra här i området (har jag sett när jag kikat in genom deras fönster när det är mörkt...) valde vi att behålla köket som det var när vi flyttade in för det är rätt charmigt. Det vi har gjort är att lägga nytt golv, byta ut en Perstorpskiva mot en björkskiva och måla skåpluckorna och lådorna vita. Vi har satt panel på en vägg också. Inte så 50-tal kanske, men fint. Diskbänken är i aluminium, vilket i och för sig är rätt praktiskt, om än ganska fult. Till höger om spisen finns en liten, smal bänkskiva i aluminium som är hemsk. Idag hade man antagligen satt samma skiva där som på köksbänken, men det gjorde man alltså inte för 50 år sedan. Jag har länge funderat på vad jag ska göra med den så den blir lite snyggare och igår kom jag på det: Klä den med självhäftande plast. Så idag traskade jag iväg till Panduro och införskaffade en meter självhäftande plast som ser ut som sten. Den är svart-, vit- och gråprickig. Innan jag satte fast den passade jag på att måla om väggen över kaklet/spisen för färgen har gulnat. Vi målade det när vi renoverade köket förra hösten, men efter allt fett från matlagningen såg den inte alltför trevlig ut. Så nu har den fått en ansiktslyftning och hela köket kom plötsligt att kännas fräschare. Får dock kväljningar av färglukten men den försvinner ju så småningom. Jag blev i alla fall nöjd med resultatet på bänken.

Jag blir så trött på mig själv! Jag som älskar att skapa saker och det kliar alltid i mina fingrar och nu sitter jag här som ett jäkla ufo och blir mer och mer irriterad på min oförmåga att göra något åt den. Vad? Bloggeländet (eller bloggsatan/helvetet, som far min skulle ha sagt...) såklart. Jag får liksom ingen ordning på det, och det är det värsta jag vet, att ha idéer men inte kunna sätta dem i verket på grund av bristande kunskap om något. Jag vill få bort de där förbenade strecken under länkarna men det går inte! Har varit inne på designadinblogg.se, men blir inte mycket klokare av det. Järnspikar, vad irriterande! Okej, teknik är kanske inte min starkaste sida med jag vill ju så gärna att det ska funka. Dessutom sviker tålamodet, för jag vill att det ska funka direkt. NU, liksom.

Men det är klart, mitt i detta svarta finns det de som inte brukar ha någon större framgång i teknikens värld. Den jag syftar på just nu är mamma Anita. Hon är 62 och vill såååå gärna ta del av allt nytt och modernt som vi dagligen använder idag, t.ex. mobil, bredband och platt-TV. Och det går inget vidare för henne... Hon fick en mobil i julklapp som det var krångel med, så det gick inte att ta emot mms. In på Expert och prata med någon "jättetrevlig kille", som inte kunde komma på vad felet var. Måndagsexemplar, antagligen. Killen eller mobilen? Kanske båda, vad vet jag? Hur som helst, nu verkar den funka. Hur vete gudarna. Sedan var det bredbandet. Hon följde bruksanvisningen till punkt och pricka men det gick ändå inte att få det att funka. In till BRS Intron och prata med någon "jättetrevlig kille" (som visst var så trevlig att han förtjänade en chokladask som tack för all hjälp). Tydligen var det något fel på inställningarna (några siffror som skulle fyllas i, som inte stod någonstans). GEAB, som då levererat detta broadband till henne, fattade ingenting och fortsatte, trots att hon var på dem hur många gånger som helst, ta betalt månadsvis för en tjänst hon inte ens kunde använda. Dålig stil! Och så var det då slutligen TV:n. Först lade den gamla av (efter sådär 20 år), och efter att pappa lämnat in den till reparatören som trots diverse smekningar och annan öm behandling inte lyckades få in fler färger än mörkblått, grått och mörklila kunde han bara konstatera att det enda som fanns att göra var att säga "tack och adjö, älskade trotjänare". I stället kom han hem med en 40-tummare (minst - den är GIGANTISK) med inbyggd digitalbox. Himla smidigt, om den där digitala funktionen nu hade funkat. Den strejkade nästan direkt... Sådär håller det liksom på.

Men en trevlig sak ska jag i alla fall skriva idag: Jag fick senaste numret av Sköna Hem. Fick en prenumeration i julklapp av svärföräldrarna och det känns väldigt lyxigt. Känslan av att få komma hem efter en jobbvecka, sätta på en kopp kaffe och läsa en tidning full med inspiration (och där kom ha-begäret smygande igen...). Såg en sked i porslin (?!) som jag gillade skarpt. Får se om den går att beställa från nätet för här i stan finns den nog inte att få tag i. Vet inte vad man ska ha den till riktigt, men den var i alla fall väldigt tjusig.

Min älskade kaffebryggare och de två Rörstrandsmuggarna (design Filippa K),
som jag fick av kusin Josefine när jag fyllde 29+1

När jag var på Gotland på jullov byggde jag ju en sänggavel. När den var klar kom jag på att jag nog behöver fixa nattduksbord också. Sagt och gjort, Erik och jag satte oss ner och började skissa på hur de skulle se ut. De skulle vara enkla, både att göra och utseendet. Först föll valet på att göra dem helt fyrkantiga men då insåg vi att det inte skulle få plats några böcker (annat än pocket) i hyllan. I stället gjorde vi om ritningen så sidorna och överliggaren fortfarande skulle vara lika långa men att den senare skulle sticka ut ca fem centimeter på varje sida. Så fick det bli. Erik tog med sig ritningen till sitt jobb och skulle ta hjälp av slöjdsalen där. Men nu till det vansinniga. Häromdagen var jag på stan och gick in i en av Växjös många roliga innredningsbutiker. Och döm om min förvåning när jag såg en nästan exakt likadan hylla som den vi hade ritat. Priset? Håll i er! 699 spänn! Det är väl vansinne?! 1,5 meter plank, lite vit färg, några strängar lim och åtta skruv...

Tur att man inte har tummen mitt i handen, för annars hade man ju fått köpa de där jäkla hyllorna för en hel förmögenhet. Ska man dessutom ha svå blir man ju för tusan ruinerad! Nej, tacka vet jag att göra saker själv. Ofta gör jag faktiskt just så. När jag går i affärer brukar jag spana lite extra efter fina saker som man kan göra själv. Jag har några projekt på gång som jag lånat inspiration till från redan befintliga föremål: En hylla, en skärphängare, något bokstöd, klädhängare. Resultatet kommer så snart jag får tid att ta tag i det.

Härom dagen var jag inne på typ aftonbladet.se eller något sånt och läste att Sveriges snyggaste blogg skulle utses. Var gívetvis tvungen att gå in och kolla vilka som var nominerade. Jag han dock inte titta på så många eftersom jag fastnade vid en som hette Husmusen . Det var verkligen snygg och jag blev genast "ha-galen". Måste ha! Måste ha! Måste ha! Hur som helst, det jag blev allra mest förtjust i just då var de snygga diskmedelspumparna (idag såg jag att sidan uppdaterats med nyheter från IKEA). Var hittar man sånna tro? Jag behövde inte fundera särskilt länge eftersom det bara var söka upp sin stad och vips! kunde man se vart man skulle bege sig för att bli ägare till en sådan. Sagt och gjort, efter jobbet trampade jag iväg till Söders Blommor (av alla ställen) och fann dem där. Och inte bara dem, utan en massa andra fina grejer från Colt. Jag gick därifrån som lycklig ägarinna till diskmedelspumpen, tvålpumpen, en mugg att ställa diskborsten i och ett tillhörande fat. Snyggt! Bort med YES-flaskan och ner med den äckliga diskborsten i byttan, så man bara ser skaftet. Det var smart, tyckte jag. Några dagar tidigare hade jag fyndat en tjusig disktrasa på Lagerhaus för 15 kronor. Så helt plötsligt blev det riktigt kul att diska och torka av diskbänken. 

    



 

Jag tänkte bara slänga in ett kort tips på vad man ska göra med penseln när man har målat med lackfärg (som inte går att tvätta ur med vatten) och inte orkar göra rent den: Lägg den i en plastpåse, knyt till ordentligt och stoppa den i frysen. Sedan kan den ligga där ett bra tag. Jag vet inte hur många penslar jag slösat bort genom att ställa dem i en mugg med lacknafta och sedan glömt dem där. Då är de inte så användbara längre. Å andra sidan brukar jag köpa penslar på ÖB så det är ju ingen katastrof precis...  Nu har jag ingen exakt uppgift på hur länge penslarna kan ligga i sina påsar i frysen, men det är i alla fall ett användbart knep när man ska måla något som kräver fler än en strykning.

Det finns saker jag drömmer om, som jag med största sannolikhet aldrig kommer ha råd med, såvida jag inte börjar sälja min kropp eller något annat som ger snabba cash. En sån sak (eller ,det blir ju egentligen rätt många...) är möbler från G.A.D. När jag går förbi butiken vid Stora Torget blir jag helt knäsvag och börjar fantisera om att jag vinner femtio tusen i månaden i femtio år. Det är så otroligt fint! Naturmaterialen är verkligen fantastiska; blandningen mellan trä, lammskinn och kalksten. Vill ha! Om någon inte vet vad jag pratar om kan man gå in här och kolla.

Nåväl, jag har i alla fall bestämt mig för att någon gång köpa någonting. Kanske ett litet bord, en pall eller något lite enklare. Resten får jag fixa på egen hand. Man kan ju få tag i spillbitar av kalksten och sedan såga till och lägga på en möbel man redan har, t.ex. ett skåp eller en byrå. Det blir inte så dyrt, men ändå fint. Jag har bland annat ett gammalt pottskåp (heter det så - ett sånt där skåp som man förr i tiden hade pottan i?) som jag ska måla om, byta knoppar på och lägga en stenskiva på.

              

Det låter som namnet på en saga, typ "Jack och bönstjälken" men är faktiskt på riktigt. Det var nämligen så att Eriks tränare Urban och hans familj hade köpt ett hus och skulle börja renovera. Alla som har renoverat någon gång vet att detta tar lite tid, speciellt om det är ganska mycket som ska renoveras. Nåväl, Urban satte igång med renoveringen och hade egentligen bara hunnit börja när hans fru kom hem strålande glad och hade köpt gardinstänger och gardiner som skulle sättas upp så snart renoveringen var färdig. Urban höll på att bryta ihop och jag misstänker att renoveringsprojektet plötsligt kom att kännas rätt så betungande... Hur som helst, jag förstår helt och hållet hur hans fru tänkte. För det första jobbar hon hos Svenssons och omges dagligen av fina, vackra, snygga saker till hemmet och för det andra är jag likadan. Jag har redan köpt saker som jag ska ha i mitt hus, som inte ens är påbörjat. Sjukt, jag vet, men jag kan liksom inte låta bli. Dessutom är det egentligen bara en sak; en kryddhylla à la 50-tal i originalskick som jag i våras hittade i en antikbod för 1500:-. Hade letat efter det jättelänge och slog till direkt. Visst är den tjusig!  Jag växte upp med en sån. Hemma i köket i Vall sitter den fortfarande kvar, vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom man på den tiden då det begav sig tydligen byggde in dessa hyllor i väggen...  Den är dock mycket mer kantstött och på andra sätt defekt, så jag känner mig rätt nöjd som hittade en som var såhär fin.

... är inte riktigt min grej. När jag ser bilder på hur folk har det (eller när jag är hemma hos folk också för den delen) slås jag alltid av hur snygga tavlor alla verkar ha. Alla utom jag, och möjligtvis mina föräldrar som har några eländigt fula historier (i någon slags serie) över soffan i vardagsrummet som pappa köpte för dyra pengar av någon välgörenhetsorganisation för säkert 30 år sedan. De har i alla fall hängt där så länge jag kan minnas. Jag har ingen aning om vad jag ska sätta på väggarna. Okej, nu har vi förvisso tapetserat om en del med någon fondtapet hit och dit och där vill jag inte sätta tavlor (för det tycker jag är FULT), men på alla andra väggar då? Nej, det går inte. Inget passar liksom. Jag har vissa "personal favorites", t.ex. en stor tavla med tulpaner från IKEA och en med lime från samma ställe. Sedan har jag ett par som föreställer Visby (vilket är mycket viktigt nu när jag inte längre bor där) och en träram som jag klätt med tyg som föreställer träd. Och så har jag ramat in två veckotidningar från 1926 som jag hittade för en tia styck på antikvariatet här i stan (det på Västergatan för de som känner till Växjös geografi) men Erik tycker de är så fula så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. Titta här nedanför och bedöm själv (att de är lite skrynkliga beror på att de någon gång under de dryga 80 år som gått sedan de publicerades blivit vattenskadade av något slag).

Om två dagar börjar jag jobba igen, efter ett drygt två veckor långt jullov. Att ha lov är ett ypperligt tillfälle att ta tag i sådana projekt som kanske inte blivit av tidigare, men som känns spännande att äntligen få sätta tänderna (eller händerna...) i. Lovet började med julgranen. Jag har en bekännelse att göra: Vår gran är stulen. Det är sant...  Jag är en julgranstjuv... Men den är himla vacker. Jag jobbar med en tjej som heter Emma som är mycket intresserad av inredning och design. Hon och hennes familj flyttade för drygt ett år sedan in i ett hus på Biskopshagen och det är verkligen fint och både hon och hennes sambo har näsa för färg och form. Varje jul har de ett tema, t.ex. silver, svart/lila osv. Jag tänkte att jag skulle ta efter detta i år och klädde min gran i rött och silver. Det blev jättefint. Ska lägga ut en bild på den någon gång. Istället för vanligt glitter köpte jag på Blomsterlandet ett silvrigt snöre med stjärnor på. Tjusigt som bara den.

Okej, vidare till mina rejälare projekt. Jag tycker om att snickra och det syntes bland de julklappar jag fick: Sticksåg, värmepistol och planslip. Det roliga med planslipen och pistolen är att de är turkosa med blommor. Tjejigt och tjusigt. Tack Julia och Stefan!
 

På höstlovet var jag hos Farbror Fynd och hittade en gammal 50-talsstol (tror jag det är) som luktade vidrigt och var kolossalt ful. Den kostade 100:- så jag slog till. Eriks första kommentar var "Vad ska du ha den till?". Bra fråga, som jag inte hade något svar på. Grejen är den att mycket av det jag målar eller på andra sätt gör om vet jag inte vad jag ska ha till. Jag tänker mig att jag någon gång i framtiden kommer att behöva det, men än så länge får de vara hobbyprojekt.

Tillbaka till stolen. Jag slipade benen och målade de svarta. Sedan klädde jag in dynan och ryggstödet i grått lurvigt tyg (vilket jag kommer ägna ett helt inlägg åt vid ett senare tillfälle) och skruvade ihop. Blev riktigt fint. Har en pall i Växjö som jag ska göra i ordning i samma stil. Den kostade 20 spänn på Erikshjälpen. Den där stolen var dock inte helt lätt att få ordning på för ryggstödet var i rätt dåligt skick och behövde stagas upp på något sätt. Funderade på träribbor, en plåtskena eller helt enkelt göra om den helt. Men till slut fick det bli rostfria brickor och det funkar nog. Jag fick en del över av tyget så jag passade på att klä om dynorna på två stolar som jag fick efter min farmor. Ska ha dem som extrastolar.
 

Nästa projekt var en sänggavel. Jag gillar inte tanken på att låta resårmadrasserna stå direkt mot väggen. Nu ska vi i och för sig tapetsera om för jag spyr på den nougatfärgade väggen som mer liknar spya/bajs men när jag ändå hade tid kunde jag lika gärna bygga den nu. Ringde till pappa som är som värsta Skalman - har allt på sitt magasin. Han trollade fram några plank och sågade till. Ska lägga in ritningen så småningom. Sedan sågade vi till en framskiva och klädde i lurvigt tyg. Sedan var det bara att skruva ihop och sätta på plats. Det blev riktigt bra. Tyget som blev över räckte till en kudde.

Nästa grej blir att snickra ihop två väggfasta hyllor till nattduksbord eftersom de måste ha exakta mått. Ska hem till pappa idag och be om mer material, sedan fixar jag resten när jag kommer hem till Växjö. Återkommer med rapport.     

"Var inte rädd att utnyttja de talanger du har. Tänk på hur tyst skogen skulle vara om endast de fåglar sjöng som sjunger bäst" (Henry van Dyke)

Jag tycker att den som sade det (har ingen aning om vem den där Henry är...) verkligen slog huvudet på spiken. Tack! Det är rätt många som borde ta det till sig istället för att köra huvudet rakt in i prestationsångestens betongvägg. Istället för att jämföra sig med dem som är bättre än en själv, borde man själv jämföra sig med dem som är sämre. För hur dålig man än upplever sig, finns det alltid de som spelar i en lägre division. Tänk på det. Ingen är bäst på allt men alla är bra på något, och jag har fått för mig att jag har viss känsla för hur åtminstone jag själv vill ha det omkring mig för att trivas.

Filosofen har talat...

Intresset för inredning och att sätta en personliga prägel på den fysiska miljön omkring mig är något som har vuxit fram under de senaste åren. Men jag kommer ihåg att jag redan när jag var liten brukade rita rum ovanifrån med alla möbler och bygga legohus som jag inredde med någon liten kloss som bord och en annan som bokhylla eller TV. Jag tror det är viktigt för det egna välbefinnandet att ha det fint omkring sig. Det handlar inte som de senaste teknikprylarna eller de dyraste designmöblerna utan om att bo i en miljö där man känner sig tillfreds med sig själv. Ok, för vissa kanske en TV från Bang och Olufsen är det ultimata och då får det givetvis vara så. Jag säger inget om det. Huvudsaken är att man trivs. Jag trivs som allra bäst när det är rent och prydligt (ska komma in på detta med "pedantism" lite senare) och när sakerna och möblerna befinner sig i harmoni med varandra på ett sätt som jag tycker är trivsamt. Det innebär alltså inte att jag vill leva i ett demorum ur IKEA-katalogen. Inget ont om IKEA - jag älskar IKEA! Men IKEA-katalogen har ingen själ. Och det är något som är viktigt för mig.

Jag måste berätta om Christina. Hon är min svägerska och jag tycker ofantligt mycket om henne. Hon bor i ett gammalt hus i Visby som hon och hennes sambo (och hennes pappa, min svärfar, Stig) har lagt ofantligt många timmar på att renovera. Deras hem följer inga inredningstrender och det är det som gör det så fantastiskt. När jag kliver in i deras hall och vidare in i deras nyiordninggjorda kök/matrum möts jag av en hemtrevlig, lugnande känsla som jag inte tror att jag har upplevt någon annanstans. Atmosfären är så inbjudande på något sätt; avslappnande, enkel och varm. Så vill jag att det ska kännas när man kommer in i mitt hem. Då har man verkligen lyckats.

Gott nytt år!

Nytt år, en nystart, förväntningar inför vad som ska hända innan nästa nyårsskål och en väldans massa brutna nyårslöften. Jag läste någonstans att det här med nyårslöften för många är något högst privat som man inte gärna delar med sig av till andra, att man inte klirrar i glaset under nyårsfesten och under högst högtidliga former tillkännager att nästa år, då jäklar ska jag börja träna, sluta röka, bara äta godis på lördagar - bli en bättre människa! Det kan ju bli jobbigt om man tvingas krypa till korset och erkänna för sina nära och kära att det sket sig. Men inte jag inte. Nej då, jag kan gärna berätta för andra om mitt nyårslöfte. Det var i alla fall med den inställningen jag ganska stolt under gårdagskvällens f.ö. mycket trevliga tillställning (tack Robban och Nina!) stolt meddelade att jag ska undvika E. Nej, inte Erik eller Erika eller engelska eller elefanter utan konstigjorda tillsatser i mat som börjar på E. Jag köpte "Den hemlige kocken" i julklapp till mamma och ett ex till mig själv. Den ska bli min bibel, deklamerade jag högt och tydligt. Det kändes därför aningens genant när jag klockan 00.25 satt med handen i godisskålen och proppade i mig lakritspinnar, fruktmentos och sura colanappar... Jag tänkte inte en sekund på att jag där och då, inför alla vittnen, bröt mitt nyårslöfte - 25 minuter efter jag hade avlagt det. Skit också. Så gick det med det löftet.

Nåväl, det jag skulle komma till är varför jag nu sitter här med en blogg. Det är alltså inget nyårslöfte utan snarare en nystart. Min väninna Nina började blogga för någon månad sedan och det var egentligen hon som fick mig att få upp ögonen för det, plus att Erik också har tänkt börja blogga om sitt idrottande. Till skillnad från Ninas blogg är min dito inte alls lika snygg och flashig. Hon har dock lovat att hjälpa mig om jag kör fast.

En blogg fungerar ju som en dagbok på nätet, om jag inte fattat helt fel. Ja, jag erkänner det, jag kan inte så mycket som sånt här, men jag ska ju lära mig. Learning by doing, liksom. Min blogg kommer dock inte att uppdateras dagligen, utan mer när jag känner att jag har något att tillföra. Temat för den är kreativitet, så den som förväntar sig att läsa om vad jag har gjort på jobbet eller vad jag har lagat till middag får ringa och fråga istället.

Jag älskar att vara kreativ, skapa. Inom vissa områden har jag insett mina begränsningar, exempelvis att måla tavlor, så det ger jag mig inte in på. Däremot inredning, både att köpa fina saker och att göra om fula saker så de blir fina, det är något jag tycker är fantastiskt roligt. Därför tänker jag använda den här bloggen till att sätta ord och bild på den kreativitet som ofta fullkomligt bubblar inom mig. Det kryper i fingrarna innan jag ska ta tag i ett nytt projekt eller när jag kommit på något nytt som jag ska ge mig in på längre fram. Jag kommer att lägga ut bilder på fina saker, projekt jag håller på med och färdiga alster. Tanken är också att utbyta idéer om det är någon som är intresserad av det.

Kanske är det här med bloggande inte alls min grej men det vet jag inte förrän jag har provat. Det är inte säkert att någon läser den och om någon gör det är det kanske någon nitisk person som tycker detta är fullständigt meningslöst och slöseri med tid. Jag vet, för jag har själv varit en sån. Men då tänker jag lyssna på Grynet ("Ta ingen skit!") och skriva vidare.

Så än en gång, välkomna hit. Nu kör vi!