,

Nu ska jag erkänna en sak... Ikväll var jag ute och gick med hunden och det allra bästa med att ta en promenad när det är mörkt är att man kan kika in genom fönstren och se hur andra har det... Ja, jag erkänner, jag är en fönstertittare, och det är en jäkligt bra inspirationskälla. I början av mitt bloggande skrev jag om hur viktigt det är att hemmet känns inbjudande och personligt och hur tråkigt det vore att bo i ett demorum från IKEA. När man kikar in genom folks fönster när det är mörkt ute ser det alltid så mysigt och ombonat ut. Från en granne här på gården fick jag t.ex. inspirationen till att tapetsera hallen röd och eftersom jag hade sett innan hur det kunde bli, blev det faktiskt precis som jag hade tänkt mig, vilket det inte alltid blir när man bara har tapetprover i en katalog att gå efter. 
 

Nu vill jag bara understryka att jag givetvis inte ställer mig och trycker näsan mot fönsterglaset eller springer omkring med en kikare runt halsen... Man kan ju faktiskt titta på håll...