,

Nu är husbygget på gång. Vi (läs Erik, Stig och Åsa...) ägnade gårdagen åt att gräva ner rör till vatten och avlopp. Målsättningen är att kunna flytta in i slutet av nästa sommar. Tanken är att köket, badrummet nere och vardagsrummet ska vara klart, sedan får vi ta resten lite i taget. Men oj, vad spännande det ska bli. 

Ville kom på besök

 

Två vuxna, en femveckors bebis och en hund på 50 kvm... Det här med compact living är inte helt enkelt. För att det ska funka krävs att varje sak har sin plats samt att man inte har en enda onödig pryl. Man måste helt enkelt avstå från det estetiskt tilltalande och helt fokusera på funktion. Hur tråkigt som helst, men nödvändigt. Följer man inte dessa "enkla" (?) råd blir det inte bra. De dagarna vi har varit på Gotland den här gången har detta inte varit en prioriterad fråga vilket har lett till ett smärre kaos här. Sånt gör mig tokig och sätter minst sagt en pedant som jag på prov...

 

Fick ett samtal från Postkodlotteriet idag där den hurtige mannen i andra änden meddelade att jag hade vunnit. Mina tankar började genast snurra. 100000? En miljon? Tre miljoner?! Shit! Tio miljoner? Vad ska jag göra med alla pengar? Hm... Föst ska jag nog leja en massa folk som kan bygga vårt hus, sedan ska jag... 150 kronor... Jag vann 150 spänn... Men jag ska inte klaga för jag vinner aldrig något, så det här var givetvis ett plus.

Nu har jag fantiserat och drömt om en Laminofåtölj och nu känner jag att de börjar bli dags att göra verklighet av drömmen. Jag menar, jag har faktiskt fött barn och då får man ju belöna sig med vad man vill. Måste verkligen ha en bekväm amningsfåtölj. Den jag har nu glider jag liksom ur... Dessutom är den allt annat än just bekväm. Och så är den sätt stor och kommer ta alldeles för mycket plats när vi nu flyttar till Gotland och ska bo på garagets 50 kvm i drygt ett år... Ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att de fårskinnen som de vanliga Laminona (heter det så plural?) är gjorda av är jättesnygga. De är liksom alldeles för jämna i färgen och påminner nästan om sånt fuskskinn som jag klätt in allt möjligt i. Därför är jag lite inne på att köpa en sån med gotländskt fårskinn. Såg det i en butik i Visby i somras och ska nog gå dit nästa vecka. Okej, det blir lite dyrare men jag vill så gärna ha en, det vill jag verkligen. Får se hur jag gör. Fotpall skippar jag nog för jag har en vit Ikeapall som jag lagt ett skinn på. Den är fin och passar nog bra ihop med fåtöljen.

 

... är alla ensamstående mammor och pappor. Beundrar er så himla mycket! Förra veckan var Erik på kurs tre dagar och idag har han varit på Gotland, vilket innebär att jag varit ensam med Herman sammanlagt fyra dygn. Genom detta har jag insett vilket otroligt jobb många ensamstående gör. Nu handlar det inte om att jag beklagar mig på något sätt, men det går ändå inte att komma ifrån att det är bra mycket enklare att vara två. Ta bara en sån simpel sak som att gå ut med hunden. Han måste ju ut var tredje eller fjärde timme och det är inte alltid Herman sover just då (ja, jag lämnar honom själv i lägenheten den lilla stund det tar att låta Douglas kissa av sig) så då är det bara att bylta på honom utekläder och ta med honom. Kånkar inte ner vagnen för det lilla precis.

Nu är ju många mammor hemma själva på dagarna och då är det klart att man kanske inte hinner med att göra allt man har tänkt när bebisen sover (om det nu gör det - Herman var vaken nästan åtta timmar i sträck idag), men då kan man ju göra det mannen/partnern kommer hem. Eller så låter man honom göra det... Men när man är själv även på kvällen blir minsta lilla grej ett stort projekt. Åtminstone känner jag det så. Men det är då man ska tänka på alla ensamstående som alltid är själva och för det mesta lyckas få ihop det väldigt bra.

Nästa fredag åker hela familjen till Gotland. För Herman blir det första gången och jag ser så himla mycket fram emot det. Ser fram emot att ta en långpromenad med vagnen på Kanalen, åka in till stan och träffa farmor och farfar (Hermans alltså), faster och kusinerna, mormor och morfar. Och så ska vi komma igång lite med huset. Tydligen har fönstren kommit och står och väntar på oss i ett förråd någonstans. Inte för att vi kommer att ta tag i dem nu, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.

Det var länge sedan jag längtade hem så mycket som jag gjort den senaste veckan. När mamma och pappa åkte hem i söndags fällde jag nästan en tår... Kände mig så himla mammig/pappig, men det hänger väl ihop med att vi har Herman nu. Jag vill att han ska få vara med sina mor- och farföräldrar (och andra släktingar och vänner också givetvis) så mycket som möjligt. Tänk dessutom vilken fröjd att få ha barn i den fantastiska miljö som Gotland innebär. Helt enkelt fantastiskt.

Idag var jag på stan en sväng. "Behövde" en ny jacka och lite andra småsaker. På väg hem gick jag förbi Scorett (skulle absolut inte ha något) och hittade jättesnygga skor som jag blev helförälskad i. Tydligen kom de in igår och detta var de sista 37:orna. Ibland har man tur... Hittade en jacka också. Det blev en beige rätt enkel och billig variant från Aima.

Förra veckan ropade jag in en Babybjörn bärsele på Tradera. Nu är det nio dagar sedan jag vann auktionen och den har fortfarande inte dykt upp. Skickade ett mail till säljaren för att kolla när hon skickade den (om hon nu har gjort det) men har inte fått något svar. Eventuellt är det Posten som är seg eftersom de antagligen ska skicka ut en sån där avi, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om jag kan ha blivit lurad... Var inne på säljarens omdömessida och det såg enbart positivt ut så jag får väl hoppas att den dyker upp nu snart. Det är lite jobbigt att kånka på liften till vagnen hela tiden, så fort jag ska ut en liten sväng t.ex. med hunden och därför hade selen varit perfekt. Jaja, den dyker väl upp så småningom. 

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen och det har givetvis sin enkla förklaring; Herman. När han sover sitter jag och tittar på honom och när han är vaken ammar, gosar eller byter jag blöjor. Just nu ligger han här bredvid mig på sig lilla "puff" (en amningskudde) och sover och ger ifrån sig små ljud. Han är så himla fin, och jag kan bara inte fatta att han faktiskt är här nu. Idag blir han två veckor. I morgon ska vi till BVC och se om han har vuxit något sedan förra veckan. Det skulle förvåna mig mycket om han inte har det för han kan numera ha vissa plagg i storlek 56, har vuxit ur de minsta sockarna och äter ibland som en häst.