,

... är alla ensamstående mammor och pappor. Beundrar er så himla mycket! Förra veckan var Erik på kurs tre dagar och idag har han varit på Gotland, vilket innebär att jag varit ensam med Herman sammanlagt fyra dygn. Genom detta har jag insett vilket otroligt jobb många ensamstående gör. Nu handlar det inte om att jag beklagar mig på något sätt, men det går ändå inte att komma ifrån att det är bra mycket enklare att vara två. Ta bara en sån simpel sak som att gå ut med hunden. Han måste ju ut var tredje eller fjärde timme och det är inte alltid Herman sover just då (ja, jag lämnar honom själv i lägenheten den lilla stund det tar att låta Douglas kissa av sig) så då är det bara att bylta på honom utekläder och ta med honom. Kånkar inte ner vagnen för det lilla precis.

Nu är ju många mammor hemma själva på dagarna och då är det klart att man kanske inte hinner med att göra allt man har tänkt när bebisen sover (om det nu gör det - Herman var vaken nästan åtta timmar i sträck idag), men då kan man ju göra det mannen/partnern kommer hem. Eller så låter man honom göra det... Men när man är själv även på kvällen blir minsta lilla grej ett stort projekt. Åtminstone känner jag det så. Men det är då man ska tänka på alla ensamstående som alltid är själva och för det mesta lyckas få ihop det väldigt bra.