,

Sedan Herman kom har Douglas liksom kommit lite i andra hand. Känns skittaskigt... Han är ju världens mysigaste vovve. Ikväll fick han lite fläskfilé som påster på såren...  

Det är precis såhär en söndag ska vara. Lugn, utan en massa saker att göra. Bara ligga i soffan och kika litegrann med ena ögat. Sedan är man laddad för en ny vecka...

Det här med -17 grader är inget jag har lust att stå ut med alltför länge. Det är väl ok så länge man kan sitta inne och bara titta ut, för visst är det fint med solen och allt det vita. Men ibland måste man ju gå ut, t.ex. promenera med Dogge. Som tur är, är han inte heller speciellt förtjust i kylan. Snön fastnar liksom i pälsen och mellan trampdynorna så det blir isklumpar som gör ont. Efter promenaden har han bråttom som tusan att komma in och vill då bara ligga och värma sig på något skönt ställe, exempelvis på ett lammskinn.

Har man en dvärgschnauzer är det en förutsättning att man tycker om att hålla på med pälsvård, åtminstone enligt alla handböcker i schnauzerskötsel som jag har läst. Har dock insett min egen begränsning på området och överlämnar därför med varm hand friserandet till proffsen. Har aldrig riktigt fattat varför man ska hålla på med sånt man inte kan, när det finns andra som gör det så mycket bättre, och dessutom har det som sitt jobb. Så i onsdags lämnade jag in Douglas till Svans och elegans och kunde två timmar senare hämta en nyfrissad vovve. Nästan så jag inte kände igen honom...

Min hund har tydligen hittat en ny hobby, som jag inte är så förtjust i. Av någon oförklarlig anledning tycker han det är lämpligt att gå ut på balkongen, fylla munnen med så mycket jord som möjligt från blomkrukorna och lägga detta på mattan under vardagsrumsbordet. Så går man där, trampar sönder de där jordklumparna så det blir jord i hela mattan (en sån där med långa trådar typ), på golvet och annorstädes... Och så blir man tvungen att ta fram dammsugaren (hata!) och dammsuga, detta varje dag. Fattar inte alls syftet. Hoppas det är något övergående, för jag kan ju knappast ha balkongdörren stängd. Dessutom har jag absolut ingen lust att varken dammasuga varje dag eller "föräras" med högst ofrivilligt jordgolv...


 

... skulle man kunna sjunga en dag som denna för att lätta upp i allt det gråa. Är det inte juni?! Då ska det väl för bövelen inte vara åtta grader varmt på morgonen? Men det är klart, om temperaturen stiger en grad varje dag nu så blir det ju varmt till midsommar och det vore ju härligt. Fick torka håret med handduk när jag cyklat hem från jobbet... Har man hund måste man dessutom ge sig ut, det finns liksom inget att be för (såvida man inte vill göra sin älskade vovve olycklig, och den kvoten fyllde jag med råge när jag kuperade hans öra med trimmern...). Så det var bara att dra på sig regnkläder och gå en snabb promenad. Kan inte låta bli att lägga in en bild på Dogge efter en tur i ösregn...


   

Tja, vad ska man säga?

Jaha ja, då skulle jag kunna anmäla mig själv till polisen för brott mot djurskyddslagen... Usch, känner mig hemsk... Ja, jag ska erkänna:

1. Jag skulle till affären och var borta typ 40 minuter. När jag kom hem stod Douglas och skällde. Han brukar inte göra det, men av någon anledning tyckte han att det var en bra idé att göra det just idag. När jag kom upp i lägenheten hade han dessutom smulat sönder en plastkasse och ett kvitto (på ett par leggings som jag inte hade bestämt om jag skulle behålla eller ej, men nu finns det inte så många alternativ längre...), burit runt alla Eriks skor i hallen (vilket är en rejäl kraftansträngning med yanke på att Erik har stl 46-47) samt dragit ut sin sovdyna ur den låda där han brukar sova. Men vid närmare tanke insåg jag att han måste ha gjort det i ren desperation, för det var typ 40 grader varmt i lägenheten och han flämtade hur mycket som helst. Stackaren...

2. På eftermiddagen tog jag med Dogge ut till Julia. Passade då på att trimma honom eftersom jag då skulle slippa hår i hela lägenheten. Så fram med trimgrejerna och börja groomingen. Men helt plötsligt tjuter han till och jag inser till min förskräckelse att jag har råkat klippa honom i örat. Det blödde rejält och örat har numera ett litet jack...

Ja, så hemsk har jag varit idag. Nu ligger han dock bredvid mig här i soffan och snusar och verkar inte särskilt upprörd över att ha blivit öronmärkt...