,

Nej, detta är inte något kannibalistiskt inslag här på Elins blogg utan ett kulinariskt dito. Vad det betyder? Tja, kroppkakor och isterband, dessa småländska delikatesser som jag dock hyser blandade känslor för. Kroppkakor, absolut (gärna med sås till) men isterbanden tackar jag helst nej till. Det kan omöjligt vara bra för hälsan att äta ister...* Med tanke på den hälsohysteri som råder idag är det ganska märkligt att dessa fettdrypande korvar fortfarande får kallas så och inte något mer hälsosamt typ "traditionell rökt småländsk korv". Eller "kåv"...

*Okej, jag vet att isterband inte består av ister...

Idag letade jag fram ett recept på smålandskringlor som jag fick av en kollega för några år sedan. Har aldrig bakat dem själv men ätit flera gånger och de är riktigt goda. De är liksom ganska kompakta, men samtidigt spröda eftersom man bakar på hjorthornssalt istället för på jäst.

Nu finns det säkert någon därute som hakar upp sig på att detta inte alls är några kringlor eftersom de inte ser ut som det. Och jag håller egentligen med, men om man går på ett fik här i stan och beställer en kringla får man ofta just den här formen.

Recept på smålandskringlor:

200 g smör eller margarin

1 dl strösocker

2 dl gräddfil (eller turkisk yoghurt, det funkar också)

2 tsk hjorthornssalt

7 dl vetemjöl (eller om man vill byta ut lite av vetemjölet mot graham blir det också bra)

2 tsk malen kardemumma (kan uteslutas)

Pärlsocker att doppa dem i

Rör ihop rumsvarmt margarin med sockret. Tillsätt sedan det mesta av mjölet tillsammans med hjorthornssaltet och kardemumman och rör om. Blanda sedan i resten av mjölet och gräddfilen. Knåda ihop till en deg och rulla ut den till en smal rulle och skär i lagom stora bitar (ca 15 cm). Forma kringlor och doppa dem i pärlsocker.

Lägg kringlorna på bakplåtspapper på en plåt och grädda i 200-225 grader i 8-10 minuter (mitt i ugnen).

Enligt det receptet jag fick ska det bli 60 kringlor av detta recept men jag fick bara ca 40 och då gjorde jag ändå mina rätt små, så jag vet inte hur de har tänkt...