,

Idag var det en sån där dag på jobbet då jag verkligen inser varför jag valde det här yrket. Ibland undrar man ju hur man tänkte då 2001 när man skickade in ansökan och sedan tackade ja till platsen på lärarutbildningen. Dessa tankar kommer främst när det är dags för utvecklingssamtal och betyg, eller när man får otrevliga mail från föräldrar med orimliga krav... Men då och då inträffar sådana här höjdardagar då man går hem med ett stort leende på läpparna och känner att "Fy fan vad jag älskar det här!"

Jag är ju klassföreståndare för en åtta med 28 elever. Ganska stor klass men med tanke på de fantastiska elever som går i denna klass märks det knappt (bara när det ska rättas prov...). På skolan har vi en lektion i veckan som heter "Tänkvärt" då vi pratar om t.ex. roller, utanförskap, etik och moral, sociala färdigheter, vänskap, mobbning, eller som just nu då det är genus som är temat. För några veckor sedan läste jag någon statistik som visade att kvinnor ägnar i snitt 16 timmar i veckan åt hushållsarbete, medan mptsvarande siffra för männen är fem timmar. Så idag tog jag med mig alla killar till hemkunskapssalen för att baka. Det var chokladmuffins och chokladbollar som skulle bakas och det var hur mysigt som helst att se grabbarna "in action". Vissa tog kommandot direkt och instruerade sina kamrater i chokladbollsrullandets ädla konst ,medan andra ägnade sig åt att slicka vispar och knapra pärlsocker. Efter 40 minuter doftade hela salen av nybakade muffins och killarna var mäkta stolta över vad de hade åstadkommit.

Målet med det hela var att ha överraskningsfika för tjejerna. En av killarna kom på den briljanta idén att alla killarna skulle låtsas komma för sent till den lektion då vi skulle fika (min svenska, sista lektionen) och sedan komma in med kakorna. Det blev en succé! Tjejerna jublade och det blev en riktigt mysig stund. Tänk vad enkelt egentligen, men med ett resultat som blev så himla bra.

Resten av dagen gick i trevlighetens tecken. Klassen håller på med sitt Idol-projekt och satt och övade flitigt på sina låtar. Det enda jag behövde göra var att lyssna på dem när de ville spela upp en bit, rätta till några noter som blivit lite tokiga och bara njuta av att ha en så fantastisk klass.

Läraryrket är helt klart min grej, även om det som sagt ibland är tufft och jag bara vill gräva ner mig i jorden. Den här tiden på året är dessutom den allra bästa. Luften darrar av förväntningar, nervositet och samtidigt den där känslan av samhörighet som framför allt niorna bidrar med nu när de snart ska splittras. Fyra veckor kvar av terminen och sedan väntar ett långt och härligt sommarlov. Det är de värda, allihop. Själv har man fem veckor kvar innan semestern börjar, en semester som i år kommer att bli lite annorlunda men säkert ändå minst lika bra som alla andra år.

www.kronobergskola.se