,

Det är precis vad jag är... I somras gick jag på något erbjudande om att byta till ett bättre mobilt bredband. Bättre=fler GB varje månad. Men eftersom vi redan hade ett bredbandsabonnemang fick jag låta det här nya ligga fryst tills det gamla gick ut, vilket är i morgon. Kände mig mäkta stolt över mig själv som kom ihåg att ringa Tele2 igår och aktivera mitt nya. Men så var det ju det där med pinkod... Fick med mig den där lilla grunkan som man sticker in i datorn (heter?) till Gotland, men glömde givetvis koden för att kunna använda den... Helvete... Nej, så ska jag inte säga (för i morgon är det julafton och ifall tomten skulle höra att jag svär över en så banal sak får jag kanske inga julklappar...). Detta innebär att jag inte kommer kunna blogga någonting på hela lovet, åtminstone inte förrän jag kommer tillbaka till Växjö den 3/1. Men men, vad göra åt det? Ingenting. Får väl åka ut till mamma i eller in till svärföräldrarna ifall jag känner att jag MÅSTE skriva. Det är ju liksom nu på lovet man har tid... 

Nåväl, jag hoppas i alla fall att alla som eventuellt läser detta får en fantastisk jul. Det tänker i alla fall jag ha.
 

Årets julkort  

En vecka till julafton och i eftermiddags började det så efterlängtade jullovet. I morgon kväll bär det dessutom av mot Gotland, så jag har det riktigt bra. De få julbestyr som jag hade planerat är avklarade; pepparkaksbak, lussekatter, pepparkakshus, godis och julklappar. Hm... Nej, där ljög jag. Jag trodde att jag var klar med julklapparna men det är jag faktiskt inte. Det går liksom inte att blir klar. Jag brukar "tro" att jag är färdig, men sedan springer jag på ytterligare en perfekt julklapp till någon som jag bara måste köpa. Idag t.ex. träffade jag Erika på stan efter jobbet. Vi brukar ses innan jag åker över till moderön, ta en fika och ge varandra en julklapp. Efter fikat och paketöppnandet gick vi en sväng (och fick trängas med miljarrrders andra julshoppare, samt skrida fram för att inte halka på all jäkla is som numera täcker varenda trottoar...). Jag skulle ju bara titta lite, inte alls köpa något. Men det är liksom lättare sagt en gjort. Kom hem med ett par kassar med diverse småprylar. Sånt där som kanske inte är jättenödvändigt men ändå helt perfekt. Så ikväll ska jag fira jullovets första kväll med paketinslagning. Men sedan får det räcka... Eller, så hittar jag något mer. Jo, det gör jag nog...   

Jag hör till kategorin människor som inte äger någon iPod där jag kan lagra tusentals låtar. Har en musikspelare i mobilen som rymmer sådär 20 låtar och en gammal mp3-spelare som inte rymmer många fler... Däremot köper jag gärna skivor ibland. Nu var det dock ett tag sedan, men i lördags utökande jag min samling med två helt suveräna skivor som jag verkligen kan rekommendera:

... sedan är det JULLOV, en av många fördelar med mitt jobb. Betygsångesten infann sig aldrig den här gången, och det är jag mycket glad över. Kanske för att jag kände mig så säker på mina bedömningar och hade ett stort underlag för betygen. Sedan finns det ju alltid elever som blir besvikna (alla vill ju ha MVG, men alla når tyvärr inte dit...) men så länge man kan motivera ett visst betyg brukar de förstå varför det inte gick hela vägen. Jag satte mina betyg i fredags och skrev in sjuornas omdömen igår, så nu är det liksom klart. Och det som händer då är att luften mer eller mindre går er en... Har haft rätt svårt att motivera mig själv att jobba den här veckan, det erkänner jag, så det är alltså inte bara eleverna som behöver lov nu.

På fredag är det avslutning. Då blir det först godis och lekar klassvis, sedan elevuppträdanden, fotbollsmatch mellan lärarna och åttorna (jag slipper vara med i år - jippi!) och till sist betygsutdelning. Sedan får eleverna gå hem och lärarna samlas för lite avslutande mys.

Det ska bli så skönt!!

Ikväll fick vi äntligen fram kameran och tog de första bilderna av den växande magen. Det har bara inte blivit av ännu. Så här är magstatusen v. 25.

I år fick vi en liten annorlunda julklapp på KBS: Biljett till "Glada änkan" på Konserthuset här i stan. Ett mycket bra initiativ tycker jag. Jag är alldeles för dålig på att gå på teatern, vilket är märkligt eftersom jag tycker det är himla kul. Årets uppsättning av Linneateatern är alltså "Glada änkan". Den handlar om... Den handlar om... Den handlar om... En glad änka som... Äh, jag fattade faktiskt inte speciellt mycket. Det var dessutom svårt att höra vad de sjöng eftersom det var operett. Kläderna var i alla fall jättefina och musikerna jätteduktiga. Alltid något. Så även om jag inte fattade så mycket av själva föreställningen fick jag en mycket trevlig teaterupplevelse.

Innan teatern åt vi trerätters. Till förrätt var det toast skagen med ett ostchips och en smal brödbit (toasten??). Varmrätten bestod av oxfilé, svampsås och rotsaksterrin. Eller som jag skulle kalla det: Potatismos som gräddats i en liten skål och fått en trevlig form. Till efterrätt var det dubbel chokladparfait (vit och vanlig choklad) med björnbär och björnbärssås. Mycket gott alltihop. Det är kul att gå ut och käka lite finare mat ibland, även om jag i ärlighetens namn har lite svårt får de där små "duttarna" av t.ex. balsamvinäger eller salladsstrimlor.

Finaste julkrubban (från Village)

         

Finaste nissarna

Finaste (och tjockaste) tomten

Finaste dojorna

Finaste hunden

 

I somras ondgjorde jag mig över gräsklipparen som bestämde sig för att jävlas med mig när jag precis fått lust att ta tag i gräsklippningen (här finns inlägget). Idag är det biljäveln som är föremål för min ilska.

Jag är inte speciellt stark (nu är jag nog extremt svag eftersom mina muskler inte har sett till någon form av styrketräning på sådär ett havår), är gravid vilket innebär att jag blir anfådd av att kånka på tunga saker och inte speciellt kunnig vad gäller bilar. Dessutom har jag en stor bil, så det där med att lägga om däcken är med andra ord inget jag engagerar mig i. Men det måste ju göras, förr eller senare, och med tanke på att det ena dagen kan vara fem minus och nästa dag fem plus känns det lite olustigt att skjuta på det alltför länge. Erik håller hårt på att så länge det inte är vinterväglag duger sommardäcken, och viss är det så. Jag är bara lite mer försiktig av mig, och om jag hade ansvarat för däckbytet hade vinterdäcken nog åkt på för minst två veckor sedan... Den här helgen är han dock i Stockholm och jag mer eller mindre krävde att däcken skulle vara bytta innan han åkte. Jag menar, tänk om det skulle bli en massa minusgrader och jag måste iväg på något superviktigt? Så i torsdags kväll blev det gjort och jag kan åter känna mig trygg på vägarna (som de senaste dagarna varit antingen snustorra eller blöta av regn...).  

Igår åkte han så till Stockholm för en grabbhelg med barndomskompisarna från Gotland. Att vara ensam på helgerna är inget som stör mig speciellt mycket och jag har inget emot mitt eget sällskap. Dessutom har jag ju en hund att mysa med och en liten skrutt i magen som håller mig sällskap. Den här dagen hade jag planerat ägna åt brödbak på förmiddagen och julklappsinköp och fika i Nöbbele på eftermiddagen. 

Brödbaket tog hela förmiddagen, sedan bev det lite snabblunch innan jag plockade i ordning alla saker som skulle med ut till Julia, inkl. hunden. Sedan kom jag inte längre... Jo, jag kom ut till bilen men där tog det stopp. Hur mycket jag än tryckte på den där upplåsningsknappen hände inte ett skit. Jo, ett dovt "blip-blip" men inga lås som öppnades. Kunde konstatera att larmlampan inte lyste, att centrallåset inte funkade och... helvete! batteriet var dött. Vred om tändningen, men inte ett skit hände. Biljävel! Och hur länge sedan är det jag köpte nytt batteri? Tja, ett och ett halvt år kanske, och då är det inget 200-kronorsbatteri från någon mack utan ett "riktigt" Volvobatteri. Det var bara att lasta ur grejerna igen och gå tillbaka in. Men gud, vad besviken jag blev. Hade verkligen sett fram emot en mysig eftermiddag, först på stan sedan hos Julia.

Ringde och lipade för mamma och Erik, som givetvis inte kunde hjälpa mig ett dugg men det kändes bra att få tjuta lite. Mindre bra kändes det att jag lät min ilska gå ut över mamma (stackars), men jag ringde i alla fall och bad om ursäkt efteråt. Hatar det där med att man ibland låter irritationen gå ut över fel personer.

När jag hade lugnat ner mig lite bestämde jag mig för att trotsa gråvädret och cykla och köpa den där julklappen istället. Kan inte skriva vad ifall Erik läser detta... Så nu är det gjort, och jag fick till på köpet lite motion. När jag kom hem blev det latte, lussekatt och pepparkaka, så eftermiddagen blev inte så tokig ändå.

Ikväll ska jag beställa hem en pizza och sedan blir det Wallandermaraton på dvd.

 

Den här veckan har gått himla fort, precis som de flesta veckor faktiskt gör. Två kvar till jullovet nu... För ett par år sedan vid den här tiden var hela jag i upplösningstillstånd. Det var prov som skulle rättas, betyg som skulle sättas och till på köpet ett jäkla luciatåg som skulle organiseras. Jag var helt slut och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i den situationen. Jag la till och med in en påminnelse på mobilen som plingade till under upptaktsdagarna i augusti: TA INTE PÅ DIG LUCIATÅGET!! Och det gjorde jag inte heller. Det kändes riktigt bra.

Nu är vi där igen, v 49-50, terminens tuffaste veckor. MEN, den här gången känns det inte alls lika jobbigt. Och varför gör det inte det? Jo, jag har bestämt mig för att ta det lite som det kommer. Jag menar, det är ett JOBB det handlar om, inte ett helt liv. Dessutom påminns jag så fort jag vinklar nacken några grader neråt om vad det är som är viktigt på riktigt just nu. Så jag känner att jag har läget helt under kontroll och det är så himla skönt.

Den här veckan har, precis som v. 49 alltid är, varit rätt stressig. Men det har samtidigt varit en kanonvecka, och jag väljer att fokusera på det istället:

Var på MVC idag och fick höra ett vilt pickande hjärta. Det lät som en galopperande häst...
Var hos frissan igår och blev julsnygg i håret.
Tog en snabbfika med Julia i eftermiddags.
Har hittat perfekta julklappar.
Fick ett supergulligt mail från en förälder som verkligen värmde. Mer sånt tack!
Fick höra att jag var snygg idag och kände mig plötsligt helt tillfreds med den där valkroppen jag skrev om sist.

Det har hänt mycket bra den här veckan och jag ser redan fram emot nästa, som jag vet kommer blir ett snäpp tuffare, men vad gör det när man mår så himla bra?

Idag går jag in i v. 24 vilket känns helt fantastiskt. Har gått upp ett kilo sedan förra veckan, vilket dock känns mindre fantastiskt... Härom kvällen kände jag mig som en begynnande val av något slag - inte kul. Men, men... Skit samma. Det är ju ett tecken på att den där inne (vem det nu är) växer och förhoppningsvis mår rätt bra. Ska till MVC på fredag och det ser jag fram emot.

Jag hör inte till typen som köper en massa veckotidningar. Tycker de innehåller mest skit faktiskt. Men gravidtidningar är kul att köpa. Jag frossar i gravidläsning, speciellt sånt som handlar om att göra det fint för bebben. I en tidning läste jag om begreppet "boa", dvs. att just göra detta, vilket jag har tagit fasta på och börjat med. Jag har skrivit en lista på sånt som jag "måste" skaffa innan den kommer. Har bl.a. designat ett skötbord som jag ska försöka få ihop under jullovet tänkte jag. Lika bra att börja i tid. Och så har jag gett mig ut på nätet och börjat botanisera bland alla underbara bebisgrejer som finns. Måste nog göra en bebisbudget, annars är risken stor att vi får leva på luft och kärlek en tid framöver... Har hittat en butik som har helt fantastiska bebissaker. Den heter russinnet.se och jag skulle utan problem kunna bränna en mindre förmögenhet där. De har så himla många fina saker, så jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Frågade Erik om det är ok att lägga 450 kronor på ett påslakan. Han var tveksam, men vaddå, hur många gånger i livet får man sitt första barn? Jag får väl säga att jag köpte det på IKEA eller nåt... Som en släkting till Erik som var i Ullared och handlade kläder till sin högst märkesmedvetne man. Eftersom hon visste att han aldrig skulle ta på sig något som kommer därifrån la hon tröjorna i en kasse från Julia Hultgren och vips blev det ett helt annat ljud i skällan. Uppenbarligen funkade det.

På jullovet ska vi, förutom fixa det där skötbordet, tapetsera om på garaget, putsa upp sängen som den blivande prinsen/prinsessan ska sova i och bygga en hylla till vardagsrummet i Lummelunda. Vill bara ta tag i det NU.

Men men, som min kära mamma brukar säga: "Det är väntan som är det bästa". Hm... Vet inte riktigt vad jag tycker om det, men samtidigt har jag ju inget val liksom...