,

Fick ett så himla tänkvärt mail från min mor idag som jag känner att jag måste dela med mig av. Ibland kan man undra hur en del människor tänker. Jag tänker inte bekänna politisk färg här, även om säkert många redan känner till den, men jag kan inte annat än reagera över hur sann denna "minnesruna" faktiskt är.


I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk
utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN
vara mitt fel".

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat".
"Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen".
"En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"
Allt detta försämrade Sunt Förnuft.

Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos stökiga elever. Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.

Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen FÖRNUFT.

Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att
Sunt Förnuft var borta för alltid.

Hello Mickey...

MVG i spanska, franska och engelska samt ett starkt VG i latin på gymnasiet, dvs. inte en lektion tyska, därav denna improviserade germanska inslag i mitt bloggande. Men en dag som denna går det liksom inte att bara låta tyskan gå obemärkt förbi.

Ända sedan Mari Jungstedt debuterade med Den du inte ser har jag slukat allt hon skrivit (med blandad förtjusning) med hull och hår. Det är enkelt, både intrigen och språket, men det är samtidigt det som gör henne så skön att läsa. Dessutom behöver man inte vara Leif GW för att lyckas lista ut vem mördaren är innan Anders Knutas gjort det. Att böckerna därtill utspelas på Gotland gör det inte mindre läsvärt, speciellt när man nu befinner sig på fastlandet.

Av den anledningen blev jag mycket glad när jag såg att 4:an skulle visa en serie filmer baserade på fyra av hennes böcker. Såg trailern för den första och gladdes åt att flera kända svenska skådisar skulle vara med. Men döm om min förvåning, och besvikelse, när jag inser att det är något tyskt skit, med tyska skådisar dubbade till svenska. De svenska skådespelarna fick förvisso prata svenska, åtminstone till slutscenen då mördaren och skolfröken plötsligt pratar engelska (såg man på munrörelserna)... Fattade ingenting. En hel film uppbyggd på samma sätt som han i Beck som av någon märklig anledning är dubbad från tyska (tror jag) till svenska. Finns det verkligen inga svenska skådisar som skulle kunna spela hans roll?! Tydligen inte... När man dubbar går det liksom inte att få dialogen att låta trovärdig, det blir istället alldeles stelt och konstigt.

Sedan fattar jag inte varför de hade bytt namn på Anders Knutas. Jag menar, heter man en sak heter man väl det? Som om Gunvald Larsson helt plötsligt skulle heta Krister... Vad är syftet?

Nej, nästa söndag är det jag som bojkottar detta skämt.

Dessutom fick vi tysk potatissallad idag i skolan, så jag har fått nog av tyska influenser för ett tag framöver...

Jag är 30 år och sju och en halv månader och har de senaste åren samlat på mig hur mycket prylar som helst. Garderoben går knappt att komma in i, byrålådorna går inte att stänga, köksskåpen (skjutluckor) tar emot när man ska öppna dem för att det står saker ivägen, kökslådorna strejkar dagligdags då någon visp eller annat redskap trasslat in sig bland slickepottar, degkrokar och pastaslevar, badrumsskåpet glipar... Ni fattar. Det är för mycket grejer här! Och detta faktum gör mig tokig. Jag hatar när det är rörigt, och när man dessutom har så mycket saker blir det extra svårt att hålla i ordning. Men idag gjorde jag äntligen slag i saken, och det rejält:

*Rensade garderoben på kläder, skor och väskor - vissa saker gick direkt i containern, medan jag ska skänka en del till Emmaus eller nåt.
 
*Rensade garderoben på övrig skit, t.ex. trasiga saker som bara hamnat där för att jag inte orkat bry mig tidigare.

*Rensade linneskåpet på gamla dukar och gardiner som jag inte har haft framme på flera år och antagligen inte kommer att använda inom den närmsta tiden heller. Detta ska också skickas till någon hjälporganisation.

*Köksskåpen blev lite mindre proppfulla, speciellt där alla blomkrukor står. Slängde nog tio stycken fula krukor som, precis som dukarna, stått instängda några år sådär.

*Gick igenom alla tygbitar och slängde de som är för små att göra något med, eller bara var allmänt fula.

Så nu känns det som om en sten har lättat för plötsligt blev allt så mycket luftigare. Dessutom börjar jag ibland tänka på hur det kommer att bli den dagen vi bestämmer oss för att flytta härifrån. Ska man verkligen spara allt skit till då och sedan stå med hur mycket grejer som helst?! Knappast. Bättre att rensa lite då och då.

Nu finns det säkert någon som reagerar och tycker att jag är en hemsk människa som slänger fullt funktionsdugliga saker (mamma och pappa...), men nu är det så det är. Tiderna förändras och idag använder man inte en sak tills den går sönder bara för att man inte ska köpa en ny. Till saken hör dock att jag inte har minsta lilla plan på att ersätta dessa prylar med nya, absolut inte. Ska jag vara helt ärlig har jag den senaste tiden nästan helt tappat sugen för att shoppa och det känns riktigt bra faktiskt.

Aurora är en kvinna i 40-årsåldern som bor med sin känslokalla man Thomas och deras två tonårsbarn, Livia och Love. Under hela sitt liv har Aurora fått stå i skuggan av människorna omkring henne. Hon har hånats av sin man (inte sällan öppet, inför deras gemensamma vänner), skrattats åt av sin son, blivit övergiven av sin mamma och ignorerad av sin pappa. Hon bor i en flashig lägenhet som egentligen inte är annat än en perfekt yta som döljer det totalt kärlekslösa äktenskapet med Thomas och känner att det börjar krypa i kroppen. Hon vill ha något mer. När hon sedan träffar två yngre män, hos vilka hon får en del av den bekräftelse hon alltid saknat, börjar något brinna inom henne och hon fattar ett beslut som kommer att få oväntade konsekvenser...

Jag tyckte att det var en helt klart läsvärd bok och jag är glad att jag har läst den. Den väckte många tankar hos mig om allt möjligt och jag blev under vissa delar av boken väldigt engagerad och även upprörd. Samtidigt gav den ibland en "feel good"-känsla och jag riktigt njöt i fulla drag när Aurora fick ge igen för lite av vad hon tvingats stå ut med.

Ska jag ge den ett betyg får det blir 4/6. Den är lite ojämn och ibland tappade jag nästan intresset för att läsa vidare, men jag vill helt klart rekommendera den, både till män och kvinnor.