, -

Flingor, apelsiner och... Calippo

På grund av den där envisa infektionen jag nu dragits med i fyra dagar har aptiten inte varit vad den brukar. Jag äter alltid ordentligt med frukost, mellanmål på förmiddagen, rejäl lunch, mellanmål igen, middag och någon frukt på kvällen. Men inte de här dagarna... Mat har varit det sista jag känt för och att bara andas in lukten av mat har nästan fått det att vända sig i magen.

Sedan i måndags har jag lyckats pressa ner sju mackor, fem koppar te, en liter äppeljuice, några msk köttfärssås och spagetti (till Dogges förtjusning, för han fick resten av min portion...), två apelsiner, ett Kycklingmål classic från Max (med smält ost - givetvis!), en halvliter cola light, en skål mjölk och flingor, en smoothie på vaniljyoghurt, banan och jordgubbar, några vindruvor och... en Calippo. Antalet glasspinnar/strutar jag äter på ett år kan jag nästan räkna på en hand, men idag var verkligen Calippo det jag fick sug efter och då fick det bli en sån. Har en kvar i frysen till ett senare tillfälle...

Gick förbi ICA på vägen hem från Apoteket (nej just det, Kronans Droghandel...) och köpte precis allt jag var sugen på. Inte så mycket... Lite frukt och blåbärssoppa. Ska nog ta mig en slurk nu och se om krafterna kommer tillbaka.

2010-02-25 @ 13:12:55 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sing hallelujah!

Äntligen! Så fort Apoteket (eller Kronan Droghandel som det numera heter...) öppnade i förmiddags var det jag som hängde på låset, rusade in och slet åt mig en nummerlapp. Så nu sitter jag här med min antibiotika och bara väntar på att tabletterna ska börja verka. Har bara tagit en hittills men jag har hört att man ska kunna känna effekt redan efter ett par så jag längtar tills ikväll. Kanske jag ska få sova inatt? Det hade varit en härlig upplevelse. Kanske till och med kunna flytta in i sovrummet igen, efter att ha sovit de senaste nätterna i gästrummet där madrassen är hårdare och mer skonsam för ryggen. Det hade också varit skönt.

2010-02-25 @ 13:00:16 Permalink Dagbok Kommentarer (1) Trackbacks ()

Flickor på isen

Igår kväll när Erik och jag körde från Oskarshamn lyssnade vi på damkronornas match mot USA. Tydligen var det en tuff match och det var riktigt spännande att höra referatet. Men en sak som jag inte riktigt gillade var att den ena kommentatorn hela tiden refererade till spelarna som "flickorna". Som om de var små jäntor i kjol och flätor som struttade omkring på isen i rosa skridskor... Eller så var det bara jag som överreagerade? Det kanske heter "pojkarna spelar ett bra offensivt spel ikväll" när herrarna spelar match? Att jag bara inte har hört det liksom... Hm... I morgon bitti spelar visst Tre Kronor så då ska jag spänna öronen riktigt ordentligt. Heter det "pojkar" tar jag tillbaka det jag skrev om "flickorna"...

2010-02-23 @ 17:22:38 Permalink Tyck och tänk Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nog inte bara ett straff...

Ja, jag lärde mig nog en läxa när jag insåg att kroppen tog stryk av mina kanske alltför ambitiösa ansträngningar att fixa och dona i helgen. Man bär trots allt på 12 extra kilon och visst gör det sitt till. Men nu var det nog inte bara de där trådbackarna som ställde till det, utan antagligen något annat också. Vad vet jag ej, men får förhoppningsvis svar på det i morgon. Fick nämligen ringa MVC i morse eftersom ryggvärken var helt vansinnig och fick en tid hos Karin i morgon förmiddag. Det sitter liksom i vänster ländrygg och strålar ut på sidan och ibland även fram i magen. Natten till idag sov jag i alla fall lite bättre - tack och lov! Ikväll blir det ingen föräldragrupp för jag kommer inte kunna sitta så länge. Nu får jag sitta en liten stund, sedan ställa mig, gå lite, ligga och sedan börja om igen... Tog ett par Alvedon förut och det hjälpte.

2010-02-23 @ 11:11:21 Permalink 9 månader Kommentarer (2) Trackbacks ()

Angående snön...

Just nu sitter jag vid mitt köksbord och tittar ut på ett vitt landskap, där solen gnistrar i snön och det inte blåser en sekundcentimeter. Det är väldigt vackert, måste jag säga. Och så bloggar jag och surfar runt lite. Hamnade på expressen.se där man kan konstatera att ett tak på centralstationen i Götebord tydligen har rasat in och att människor är vansinniga på tågen... Jag kan inte låta bli att förundras. Inte så att jag inte har förståelse för dem som ska iväg och blir stående på en iskall perrong där snön yr omkring och man inte har en aning om hur länge man ska bli stående. Stackars dem, verkligen. MEN, vad jag inte gillar är vår benägenhet att alltid försöka hitta syndabockar. Vems fel är det att tågen står stilla? Vem ska vi skälla på? Som om det finns någon liten man eller kvinna som sitter på sitt fina kontor och skadeglatt gnider händerna över all snö som faller och gläds åt att människor tvingas spendera timmer efter timme på en tågstation. Jag menar, jag tror inte att det är någon som njuter av att tåg och flyg är försenade och som sitter och gottar sig åt eländet. Det är klart att man blir frustrerad när man inte kommer iväg som man har tänkt, men samtidigt måste man väl ändå fatta att när det kommer flera decimeter snö varje dygn går det liksom inte att få allt att flyta på som vanligt. Kan man verkligen förvänta sig att Banverket, eller vem det nu är som är ansvarig för alla spår, ska komma skuttade med borste och isskrapa så fort det kommit några centimeter till? Det känns ju lite orealistiskt... Och alla stackars snöröjare, tror folk inte att de gör så gott de kan?

På nyheterna i morse var det infrastrukturministern som fick svara på en massa frågor om vad HON kan göra åt vädersituationen. Hallå? Jag tror inte hon kan göra speciellt mycket annat än se till att hennes underhuggare sköter sina jobb.

Men det här är så typiskt Sverige. Vi är så ovana vid situationer som denna, att när det väl inträffar blir vi helt handlingsförlamade och MÅSTE hitta någon att skylla på. Som sagt, det är jäkligt försmädligt att inte komma iväg på sin skidsemester, att bli försenad till jobbet eller att tvingas stå och huttra i snöstorm och minusgrader i nylonstrumpbyxor och klackstövlar. Visst är det så, men samtidigt måste man nog försöka acceptera situationen.

När vi åkte till Oskarshamn i fredagskväll hamnade vi mitt i ett snöoväder och det gick inte att se många meter framför sig. Maxfart vi vågade hålla var 50 km och det är klart att det kändes lite nervöst att veta att om vi blev tvungna att hålla samma fart hela vägen skulle vi missa båten. Samtidigt kunde vi ju inte skylla på någon annan än oss själva eftersom vi kom iväg hemifrån i princip samma tid som vi brukar...Vi ska köra från Oskarshamn till Växjö ikväll och vet att det mycket väl kan komma snö (och lär antagligen göra det också). Då får jag ju se till att jag är så förberedd som möjligt; ha några filtar i bilen, ha med en termos te/kaffe, klä mig varmt (klackstövlarna ligger nerpackade...) och framförallt räkna med att jag antagligen kommer att komma hem senare än vanligt.

Hörde ett kul uttalande från Ola Skinnarmo (han äventyraren ni vet) i samband med att den första kylan kom då i december. Han sa att svenskarna är usla på att klä sig efter väder: Vi klär oss som om vi ska till Nordpolen på överkroppen och till Hawaii på underkroppen. Så sant!

Nu kom jag lite ifrån ämnet om de stackare (jag tycker verkligen det, den är inte alls något försök från min sida att hånas) som hamnar mitt i allt det trafikkaos som snön för med sig. Men vad jag vill ha sagt är att det inte går att skylla allt som händer på någon annan. Tyvärr alltså...

2010-02-22 @ 14:21:38 Permalink Tyck och tänk Kommentarer (1) Trackbacks ()

Straffet...

... för att inbilla sig att det här med att vara gravid är som en "walk in the park" kom natten till idag kan jag säga. Ägnade gårdagen åt att montera sex st Antonius trådbackar i allt annat än ergonomisk arbetsställning, sedan skyffla snö, hacka bort is och slutligen montera ihop ett badrumsskåp. När jag skulle gå och lägga mig högg det till i ländryggen och nu är jag inne på min tolfte timme med illvärkande rygg. Sov kanske två timmar eftersom jag vaknade varje gång jag behövde vända mig. Och i morse fick jag knappt på mig strumporna. Fick inta någon halvliggande position i sängen, pilla över strumporna över tårna och sedan lirka upp dem. Jag hatar verkligen att känna mig som en invalid. Jag vill kunna fixa det jag vill själv, inte be Erik eller någon annan. Har en del kvar att göra som jag hade tänkt fixa nu när jag är på Gotland (nästa gång vi kommer hit är ju bebisen med...) men det verkar som att jag snällt får lyssna på kroppens signaler och skjuta upp all form av kroppsligt arbete till en annan gång... Surt.

v 35

2010-02-22 @ 10:01:03 Permalink 9 månader Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vart ska den ta vägen? Del 2

Igår tog vi en sväng förbi Oscarsstenen där Gotlands kommun tydligen lämpar av all snö de skottar i Visby. Och jag kan inte för mitt liv begripa vart all snö ska ta vägen när den smälter? Varför tippar de inte den direkt i havet? Då försvinner den ju direkt, och så himla mycket föroreningar kan det väl inte finnas i snön? Jag menar, snö och grus och ev. lite avgaser.

2010-02-22 @ 09:50:58 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

SPORTLOV!

Äntligen LOV! Så himla skönt. Om ett par timmar bär det av mot Oskarshamn och sedan vidare hem. Det blir bara tre dagar den här gången, men det får gå. Jag har ändå en hel del jobb jag måste göra nästa vecka så då spelar det ingen roll var jag befinner mig.

Förutom att jobba ska jag inte göra så himla mycket. Bara vila, för nu börjar magen bli tung...

2010-02-19 @ 16:47:48 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Elins TV- och antennservice, var god dröj...

Jag är en ganska händig person, men när det kommer till tekniska prylar är jag lite mer försiktig. Jag lever nog ännu kvar i den föreställning man hade i datorernas begynnelse, när man (läs "jag) trodde att datorn kunde explodera eller att allt skulle raderas bara jag tryckte på fel tangent... Men idag när jag kom hem från jobbet, tidigt eftersom det är fredag, blev jag så frustrerad över att TV:n inte funkade (för tredje dagen i rad) att jag helt enkelt körde en kanalgenomgång och tro det eller ej, men det funkade. Så nu har vi kanaler igen, dock ligger de inte rätt, men det kan man ju leva med. Lite irriterande bara att jag inte kom på att testa detta redan i tisdags, utan har ägnat de senase kvällarna åt att spy galla över Comhem...

2010-02-19 @ 16:45:43 Permalink Tyck och tänk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Boktips: Vi måste prata om Kevin

Tänk dig in i följande scenario: Du blir gravid och efter nio långa månader föds äntligen ditt efterlängtade barn. Det är en liten pojke och han är det vackraste som finns. Men det dröjer inte många minuter innan du inser att något inte är som det ska. När barnmorskan lägger pojken vid bröstet vänder han med avsmak bort huvudet, nästan som om han äcklades av det och inte bara av bröstet utan av hela dig, hans mamma.

Varenda dag får du hintar om att något är fel. Pojken vägrar lära sig gå på toaletten och vid sex års ålder använder han ännu blöjor. Hur mycket du än uppmuntrar honom vägrar han göra sina behöv någon annanstans än i blöjan, och du får en känsla av att han njuter av att se sig ta vara på hans nerbajsade Pampers.

Så fortsätter livet år efter år och allt eftersom pojken blir äldre blir avvikelserna allt tydligare. Samtidigt vägrar din man inse att något är galet. Han är av uppfattningen att er son är ovanligt begåvad och bara "busig" i sina upptåg och inte ens när han fyller sin vattenpistol med saft och sprutar på dina nya klänning säger din man ifrån. Han bara skrattar och viftar bort det hela.

Det är först när din son skjuter ihjäl ett antal elever och lärare på sin högstadieskola som du får ett kvitto på att du varit inne på helt rätt spår hela tiden.

För att bearbeta dina känslor skriver du långa brev till din man, som du nu inte längre bor tillsammans med. Det är dessa brev som utgör handlingen i denna gripande, fruktansvärda historia om Kevin och hans familj.

Boken heter "Vi måste prata om Kevin" och är skriven av Lionel Shriver. Den är kanske inte den mest hoppfulla att läsa när man är förälder eller väntar barn men jag kan ändå bara ge ett råd: Läs den!

Vi måste prata om Kevin

2010-02-18 @ 20:56:53 Permalink Böcker Kommentarer (2) Trackbacks ()

Utan snus i...

Hur är det hon säger, Pippi? "Utan snus i 15 dagar försmäktar vi på denna ö..." Är det så? Hm, minns inte riktigt... Utan TV i tre dagar överlever man dock. Och riktigt bra har det gått dessutom. I alla fall för mig... För Erik har det nog varit lite mer påfrestande. Som jag skrev sist, det är tur att Svt Play finns.

Jag tycker att man borde komma ifrån det här med TV-tittande lite oftare egentligen, för det är faktiskt rätt skönt. Okej, nu finns det de där ute som nästan aldrig tittar på TV (säger de i alla fall...) men jag är en TV-tittare. Sätter på den när jag lagar mat, som lite sällskap liksom, och sedan är den på tills vi går och lägger oss.

Men oj, så mycket annat jag har gjort de här kvällarna. Läst ut en superbra bok t.ex, vilket jag inte hunnit om TV:n funkat och jag förmodligen spenderat hela kvällen framför OS. Och så har jag trimmat hunden lite, börjat packa inför morgondagen, rättat några prov, bloggat lite och bara tagit det lugnt. Så skönt! Men visst hoppas jag ändå att antennen ska lagas snart...

2010-02-18 @ 20:41:24 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Aj, aj, aj...

OS på TV och antennstrul på Comhem... Inte bra! Tur att vi har Svt Play...

2010-02-16 @ 21:41:59 Permalink Dagbok Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ryggont

Efter att ha mer eller mindre glidit igenom en graviditet i 34 veckor utan speciellt många krämpor har jag de senaste dagarna haft vansinnigt ont i ryggen. Det sitter liksom strax under skulderbladen och strålar ner i ländryggen. Det går inte att sitta bekvämt i soffan, inte i fåtöljen och att ligga i sängen är inte heller speciellt bekvämt. Skönast är egentligen att stå, men det blir ju också jobbigt i längden...

Ikväll ska Erik få massera mig och så ska jag testa att lägga benen högt. Får se om det hjälper. Skulle det inte funka får jag glädja mig åt att det ju inte är jättelångt kvar, så jag härdar nog ut.

Men om någon läser detta och har något bra tips på vad man kan göra för att lindra "ontet" vore jag tacksam att få ta del av det.

2010-02-14 @ 19:31:54 Permalink 9 månader Kommentarer (3) Trackbacks ()

Flyt på IKEA

Idag var Erik och jag på IKEA för att införskaffa en del bebisprylar samt lite annat. Jag som alltid har varit ett stort IKEA-freak (med IKEA-katalogen som helig skrift) kände mig dock inte riktigt lika uppspelt inför dagens strapatser som jag brukar, som om jag tacklat av lite,... Men nu var det idag eller inte alls som gällde så det var bara att pallra sig iväg. Vi ska ju till Gotland nästa helg och fixa lite inför "nedkomsten" så listan som skulle bockas av var rätt lång.

Tanken är att vi ska vara på Gotland så mycket som möjligt under det närmsta året (i alla fall jag, sedan får vi se hur det blir för Erik - han kanske kommer pendla eller nåt) och med tanke på att garaget endast erbjuder en begränsad bostadsyta gäller det nu att verkligen tänka igenom vad som behövs göras för att det ska bli någorlunda praktiskt att bo där. Det där med förvaring är inte det enklaste (det mesta är liksom för stort) så när jag hittade en bänk med de exakta måtten vi sökte, som hade förvaring både i lådor och under locket man sitter på, blev jag jätteglad. Fin var den också. Skulle passa perfekt i hallen! Men lyckan blev kortvarig... När vi kom ner på lagret och skulle hämta den var den SLUT. NEEJ! Fan också... Men skam den som ger sig. Erik gick helt enkelt och frågade om det verkligen inte fanns någon mer (den skulle dessutom utgå ur sortimentet - glömde berätta det) och om man i annat fall kunde få köpa exet uppe i butiken. Tyvärr fanns det inga fler, däremot fick vi gärna ta den som var ihopmonterad. Dessutom till 30% rabatt (vilket senare ändrades till 50% eftersom de hittade ett litet felborrat hål på baksidan som ju ändå inte syns). Hur kan man ha sånt flyt? Så det var bara att lyfta in den i bilen och köra hem. Eller, först bockade vi givetvis av allt annat på listan (bl.a. 24 trådbackar med stativ) och åt sedan lite korv (som var kall...).

Och nu står bänken här och väntar på att transporteras hem till Gotland. Ska bara fixa en dyna att lägga ovanpå och något fint tyg att klä in den i. Kanske sånt där fusklammskinn, får se vad det blir. Men det får bli ett senare projekt.

2010-02-14 @ 19:27:12 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Meloskitfestivalen

Besvikelse! STOR besvikelse. Jag hade laddat som tusan för kvällens deltävling med godis och allt. Men vilket antiklimax det blev. En bra låt, och det var Andreas Johnsson (som ju faktiskt brukar vara bra för det mesta). Men de andra då? Ursäkta att jag säger det, men var har de hittat låtarna? Och kostymerna? Och tonartsbytet i Calle Moraeus låt, vad hände med det?! Och titeln på den andra låten som gick direkt till final - "Manboy", vad tusan är det? Är det ens ett ord? Jag som engelsklärare borde veta, så kanske får jag äta upp min syrliga kritik, men det gör jag gärna.

Jaja, nästa vecka blir det i alla fall inget melodifestivalande för min del för då ska vi till Gotland på 30-årsfest. Och det känns inte som någon förlust med tanke på att det var lika kasst förra veckan...

Nu blir det skidskytte. Där borde det kunna bli lite mer spännande. Heja Sverige!

2010-02-13 @ 22:15:45 Permalink Dagbok Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lördagsgodis

2010-02-13 @ 18:07:28 Permalink Blandade bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vilken tur...

Dialog mellan Erik och Elin, lördag morgon kl. 07.50:

Erik: Och ikväll är det skidskytte.
Elin: Och ikväll är det Melodifestivalen.
Erik: Men det är ju OS.
Elin: Men Melodifestifalen är ju bara en gång om året.
Erik: OS är vart fjärde år.
Elin: Melodifestivalen måste man se. (Insåg dock att detta var ett klent argument...)
Erik: (Inget svar, bara en suck...).
Elin: Okej, då. Det får väl bli skidskytte då... Hur dags kommer du hem? (från Karlskrona där det är tävling idag - hoppas, hoppas, hoppas han kommer efter Melodifestivalen...)
Erik: Vet inte. Men inte jättesent.
Elin: Hm... Okej (underförstått "synd..." - nejdå, det är klart att jag vill att han ska komma hem tidigt så vi hinner ses lite).

Sedan gick han och jag tvingades lägga pannan i djupa veck för att hitta en lösning på denna TV-krock. Vi har ju bara en TV... Men så gick jag in på tv.nu och kunde glatt konstatera att Melodifestivalen ligger inklämd mellan OS-sändningarna. Alltså behöver ingen göra avkall på sina önskemål. Hur bra som helst!

2010-02-13 @ 15:20:14 Permalink Dagbok Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bebisförberedelser

2010-02-13 @ 14:53:42 Permalink 9 månader Kommentarer (3) Trackbacks ()

"Vad tjock du har blitt!"

Barn är för roliga, eller hur? Visst är det det charmigt med ett litet barn som är sådär gulligt ärlig? Man fnissar lite grann och sedan händer inte så mycket mer.

Idag kom jag in i klassrummet för 50 minuter engelska i 7:an och hann inte mer än lägga ifrån mig mina saker förrän jag fick just den kommentaren: "Vad tjock du har blitt!" Och helt plötsligt glömde jag bort all stress som hade dominerat första timmarna av dagen. Istället blev jag bara varm och glad. Okej, nu var det min mage eleven syftade på, och jag hade antagligen inte reagerat fullt så avslappnat om jag verkligen hade gått upp tio kilo - utan att ha en bebis i magen men det var bara så härligt att få uppleva den där spontaniteten. Hela klassen asflabbade och resten av lektionen var bara jättebra. Till och med genomgången av pronomen gick som en dans. Tänk vad lite som behövs för att man ska komma på andra tankar...

2010-02-11 @ 17:13:34 Permalink Dagbok Kommentarer (1) Trackbacks ()

Och så var det dags igen...

Klockan är 18.15 och det är onsdag kväll. Halv sju ska jag infinna mig på jobbet för att vara med på en informationskväll för skolans blivande sjuor. Slänger på mig jackan och trampar i stövletterna. Ingen halsduk eller mössa, ska ju bara köra bort och det tar inte mer än ett par minuter.

Halkar sedan ut till parkeringen, låser upp och dunsar ner på sätet (ja, jag är ju inte så smidig nu för tiden...), vrider om tändningen och... HELVETE! Batteriet är stendött - IGEN! Tror inte det är sant. Slänger ett snabbt öga på klockan. Tio minuter tills mötet börjar. Kanske hinner jag gå, om jag går riktigt snabbt? Börjar traska men kommer inte många meter innan första sammandragningen kommer och jag inser att detta är omöjligt. Det går inte att promenera två km på tio minuter hur gärna man än vill, ännu svårare blir det med en livmoder som spänner, sandaletter med hala sulor, ingen mössa och ingen halsduk...

Det var bara att vända hemåt igen och ringa till jobbet och meddela att de fick klara sig utan mig. Som tur är har jag en förstående rektor som bara skrattade när jag berättade om incidenten...

Nu har Erik varit efter batteriet och batteriladdaren så nu ska det laddas, och i morgon är det jag som åker och köper ett nytt.

2010-02-10 @ 20:08:47 Permalink Dagbok Kommentarer (3) Trackbacks ()

Rörelsebegränsning v. 33

I morse när jag kom till jobbet mötte jag Emma i korridoren som så omtänksamt gjorde pingvinen och på så sätt påminde mig om att jag inte längre är så smärt och smidig som jag vanligtvis är. Eller, inte så att jag någonsin befunnit mig i kategorin ”kinesisk gymnast” men jag har i alla fall varit mycket mer rörlig än vad jag är just nu (och kommer att vara ytterligare några veckor).

De största besvären just nu är:

Hitta en bekväm sovställning (en kudde mellan benen, men då tippar man ju liksom över...)
Ta på sig skorna (i alla fall knyta dem)
Kravla sig ur bilen (får slänga ut benen först och sedan liksom glida ut)
Ta sig ur badkaret (får klänga mig fast i badkarskanten, sedan sitta på huk och därefter resa mig och kravla ur)
Raka benen (tja, vad ska man säga...)

I övrigt känns det mesta som förut. Jag har gått upp 11 kg men det verkar som att det mesta är magen. Kan i alla fall ha alla kläder som jag köpte i början av graviditeten och det känns ju bra. Ska jag tippa skulle jag tro att det landar på +15 kg. Såvida jag inte drar på mig en massa vatten, men det ska förhoppningsvis försvinna rätt snabbt. Det har jag i alla fall läst... Vaggar väl fram ibland, men för det mesta kan jag traska på som vanligt utan att bli alltför anfådd.

Fick frågan på föräldragruppen förra veckan hur man tycker att man har förändrats de här åtta månaderna och det är klart att man har förändrats (”det är ju bara att se sig i spegeln”, som Karin sa) men så mycket tycker jag ändå inte det är. Okej, jag bär omkring på ett bowlingklot (som dessutom sparkar och bökar omkring), är konstant kissnödig och är extremt hungrig på morgonen. I övrigt är det som vanligt. Idag var det dessutom en elev som sa att jag var så "himla fin" och det värmde verkligen. Ibland känner man ju sig bara stor och klumpig, men så får man en sån kommentar och då kan man stolt sträcka på sig och klappa sig på magen. Tack gulliga Elin (eleven alltså).

2010-02-08 @ 20:44:46 Permalink 9 månader Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vart ska den ta vägen?

Snön alltså... Vart ska den ta vägen sedan när det blir dags för den att smälta? Jag menar, snöhögarna här ute på gården är säkert fyra meter höga och innehåller flera ton snö. Det kan ju inte bara försvinna liksom? Tänk vad blött det kommer att bli, och vilken tid det kommer ta innan den är borta. Och sedan kommer marken vara helt sur och man får klafsa omkring i geggamoja... Och så blir det sånna där grushögar överallt... Nej, fy tusan, nu vill jag inte ha mer snö. Jag vill ha VÅR!

2010-02-07 @ 20:11:31 Permalink Tyck och tänk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Melodifestivalen

Jaha, då var det alltså igång, det som vi svenskar älskar att kritisera men ändå inte kan låta bli att titta på: Melodifestivalen. Hörde någon journalist få frågan varför tävlingen ligger oss så varmt om hjärtat och hennes svar var att den kommer så påpassligt i en kall och mörk del av året, då vi behöver få något lite mer glamoröst att tänka på. Och visst är det väl så, att man tänker en del på det. Vem ska vinna? Vem åker ut? Vinner rätt låt? Jag ser alltid lika mycket fram emot det och nu när tävlingen är igång kommer jag garanterat sitta bänkad varenda lördag (förutom den 20/2, då det är 30-årsfest på Gotland). I kvällens tävling höll jag på Salen Al Fakir, som ju också gick direkt till finalen i Globen. Hon Jenny Silver var riktigt dålig (vad hade människan på sig? Någon slags kroppsstrumpa med extra breddning över höfterna...) liksom singelrapparen. Skitbidrag! Och så fattade jag inte riktigt syftet med den där rockgruppen där det bara var två eller tre av medlemmarna som var med på scenen. Vad fyllde de andra för fukntion?

Förutom Salem gillade jag programledartrion. Tyckte faktiskt att Dolphan gjorde ett helt ok jobb. Jag gillar människor som kan driva med sig själva. Zelmerlöf (v?) är en riktig entertainer tycker jag, så att han skulle klara det tvivlade jag inte på. Melzer (stavning?) var däremot rätt stimmig, men samtidigt bra mycket roliigare än Petra Mede. Hon var gav bara ett förvirrat intryck tyckte jag.

Blir spännande att se vilka bidrag som dyker upp nästa vecka...

2010-02-06 @ 21:55:11 Permalink Dagbok Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sängen

Igår kväll bar vi in sängen i vårt sovrum. Så nu står den där och väntar på att någon ska komma och sova i den. Nu kanske någon förstå-sig-påare är snabb att påpeka att det inte finns några spjälor runt sängen, och det vet jag väl. Men det finns spjälor, kan jag lugna den orolige med. Men dem sätter man inte i förrän bebisen börjar sätta sig upp och riskerar att trilla ur. Det blir tredje generationen som sover i den (farfar snickrade den till pappa när han föddes 1943) och alla har klarat sig från att ramla ur och bryta nacken...

Det känns väldigt overkligt bara att den står där inne nu. Måste då och då gå in i sovrummet bara för att kolla så den verkligen står där, och sedan nypa mig själv lite i armen för att vara helt säker. Och ja, den står faktiskt där, och om sådär sju veckor finns det även något däri...

2010-02-06 @ 16:00:36 Permalink 9 månader Kommentarer (0) Trackbacks ()

En ny favorit

Den senaste veckan har jag snöat in (ha ha ha... - kul skämt där...) på vaniljkesella. Helt ljuvligt till pannkakor, fruktsallad eller bara som den är. Supergott! Testa, om du inte redan gjort det.

2010-02-06 @ 15:50:29 Permalink Tips från mig! Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ett riktigt fynd

Som jag ju skrivit tidigare gillar jag, eller kanske snarare älskar jag, Tradera. Har hittat en massa fint till bebisen för i princip noll och ingenting. I början av veckan fick jag hem en mössa som jag ropat in för 30:-. Men döm om min förvåning när jag kom upp till Babyproffsen idag och hittar mössan där för 199:-. Helt sjukt... Nu vet jag dock inte vilket som är sjukast, att jag sparade 160:- eller att man kan köpa mössor till bebisar (som de växer ur efter bara några månader) för två hundra spänn. Jaja, jag är i alla fall nöjd, och nu hoppas jag bebben kommer gilla mössan lika mycket som jag gör.

2010-02-04 @ 18:37:42 Permalink 9 månader Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rör inte mina bollar!

2010-02-04 @ 18:29:16 Permalink Douglas Kommentarer (0) Trackbacks ()

Digitalkamera: 85:- (Jo, tjena...)

VARNING! Detta inlägg kan upplevas aningens gnälligt, så om du vet att du inte gillar att läsa gnälliga åsikter kan du sluta läsa NU.

När jag kom hem från jobbet idag tog jag som vanligt lite fika och gick samtidigt igenom reklamen (har inte fått upp någon sån där "Ingen reklam TACK-skylt" ännu). Gratistidningen Magazinet mitt i veckan var väl rätt intressant men resten däremot var ju bara skräp. Det jag dock fastnade för var Media Markts blad. "Inte puckat" är deras nya slogan och så visar de Robert Gustavsson när han typ dammsuger sig själv mellan benen eller kör in tungan i dammsugarslangen (som ska illustrera vad som verkligen är puckat...). PUCKAT! Inte Robert Gustavssons dammsugargrej utan hela bladet och det idiotkoncept MM marknadsför sina varor. Hela bladet bestod av reklam för "billiga" teknikprylar, men där allt handlade om det pris du betalar när du köper grejen på avbetalning i sådär 20 månader. Klart som fan att folk bli lockade att köpa en flashig TV för 999:-, men hur kul är det när man inser att det verkliga priset blir nästan 20000:- ?! Just det, inte speciellt. Det är detta som gör mig så förbannad. Det första man ser är dessa kanonpriser, men läser man det finstilta inser man rätt snart att det inte är så himla billigt. Och om man nu, mot all förmodan, skulle tycka att 20000 för en TV är billigt, varför inte bara kasta upp pengarna kontant på disken? Jag fattar inte varför man vill sätta sig i skuld i nästan två år för att kunna köpa en TV, dator, kamera osv. Har man inte råd att köpa en svindyr TV får man väl låta bli?

Nästa idiotgrej är ÖB's reklamblad, där man numera erbjuder delbetalning. Hallå! Det finns väl knappt något på ÖB som kostar mer än 100:-, åtminstone inget som är något att ha? Och det är precis samma sak där: Har man inte råd att köpa ÖB's skoställ för 149:- får man väl låta bli? Nu menar jag inte att klanka ner på dem som inte har så mycket pengar för det är ju jättebra med t.ex. ÖB och andra lågprisbutiker (jag älskar ÖB, Rusta, GeKå's osv.) men det jag är emot är att man uppmanas att handla mer än man har råd med och sedan ta det på avbetalning.

Men det kanske värsta exemplet ändå hittade jag härom dagen när jag gick in på lyko.se och kunde konstatera att man kan köpa hårvårdsprodukter på avbetalning och betala sådär 3-5 kronor i månaden. Hallå! En flaska schampo på avbetalning?!

2010-02-04 @ 18:26:07 Permalink Tyck och tänk Kommentarer (0) Trackbacks ()

Föräldragrupp

Igår var det dags för första träffen med föräldragruppen. Jag var rätt nervös innan jag gick dit måste jag säga men det släppte ganska snabbt. Eftersom det var första träffen gjorde vi inte så mycket. Vi fick lära oss sitta ordentligt, sträcka ut ländryggen på korrekt sätt och papporna fick öva på att massera (igår var det just ländryggen, men de blev även tipsade om att massera mammornas fötter - får se hur det blir med den saken, är ju så jäkla kittlig när det kommer till fötterna...). Vi fick även sitta i grupper, mammor och pappor för sig, och "lära känna varandra" genom att svara på några frågor som Karin (barnmorskan hade förberett). Sånt där är väl kanske inte min favoritsysselsättning. Är ju rätt blyg av mig i nya människokonstellationer så jag höll en rätt avvaktande profil. Det var nog ingen fara dock, för det fanns andra som pratade desto mer...

Nästa tisdag ska vi titta på förlossningsfilm... Än så länge är jag väldigt förväntansfull inför förlossningen och jag tycker det ska bli så himla spännande, så jag hoppas inte det förändras alltför mycket efter den där filmen.

Men innan dess ska vi till MVC på besök. Det är på fredag.

2010-02-03 @ 17:35:08 Permalink 9 månader Kommentarer (0) Trackbacks ()