,

Efter att ha skjutit upp det alltför länge fick jag idag äntligen på mig mina löparskor. De har stått i garderoben hela vintern (och en stor del av hösten och våren) och glott ilsket på mig. Eller, snarare lite försmädligt. När jag åkte på påsklov bestämde jag mig i alla fall för att ta med dem. Man vet ju aldrig vad man kan få för sig... Så idag när jag satt i min brassestol i solen och läste kom jag plötsligt på det: Jag ska springa!

Sagt och gjort, jag drog på mig tightsen och tröjan (Craft, ultra mega super-kvalitet - bara att ha den på sig gör att man får en massa energi och springer JÄTTESNABBT - eller inte...) och knöt på mig dojorna. Hunden fick hänga med. Han har faktiskt riktigt bra kondis för sin litenhet.

3,2 kilometer senare var jag hemma igen och var då helt slut. Jag som hade tänkt ha under 50 minuter som målsättning på Tjejmilen i år. Som det kändes idag får jag vara nöjd om jag kommer under 60... Det jag kan trösta mig med är att skorna nog egentligen har gjort sitt. De har ett par år och några mil på nacken så det var säkert därför det gick så dåligt. Det var inget fel på min kondis. INGEN!
 

Men nu är i alla fall premiärrundan avklarad och jag känner mig riktigt nöjd med mig själv. Har dessutom duschat och satt på kaffe som står och väntar i bryggaren. Härligt!

Om en stund bär det av in till svärmor och svärfar på lite påskkalas. Glad påsk!

Ps. Jag undrar hur mycket mina Tjejmilenvänner Emma, Pernilla och Åsa har tränat under lovet...