Broccolisoppa och Lulu Carter

Ikväll kom jag inte hem från jobbet förrän klockan var närmare åtta. Jag slutar alltid senare (dvs. 16.50) på tisdagar, men idag blev det extra sent eftersom vi hade kollegahandledning. Och inet nog med det, jag blev sedan stående med två kollegor i korridoren i nästan en timme. Det är så sällan man får tid att bara prata, prata, prata utan att bli avbruten av elever (vilket förvisso nästan bara är trevligt) eller att man ska ha lektion (också trevligt). Men hur som helst blev vi stående där och pratade om allt från tonåringars och våra egna alhoholvanor som unga till relationen mellan mödrar och döttrar. Helt plötsligt hade vi stått där en timme, som sagt, och då började det bli dags att dra sig hemåt. Jag kom dock inte så långt, för utanför skolan träffade jag på två föräldrar och vi kom attt prata om en massa olika saker. Mycket trevligt. Tiden sprang iväg och så var den åtta. Till slut kom jag i alla fall iväg och hem, och när jag kom innanför dörren möttes jag förutom av Douglas av signaturen till Äntligen hemma - ett av mina favvoprogram. Så det var bara att snöra av sig sandalerna (det har varit 20 grader här idag och nu när klockan är tio är det 14 grader - underbart) och slänga sig i soffan. Turligt nog hade jag broccolisoppa kvar från igår så jag slapp laga mat.

Ett av inslagen i kvällens program stod Lulu Carter för. Hon gjorde i ordning ett sovrum i en makalöst fin lägenhet. Resultatet blev jättetjusigt. Hon är otroligt duktig, tycker jag, och har en riktigt intressant blogg där man kan få en massa inspiration. Sedan har jag lite svårt för att förlika mig med tanken på att måla, snickra, piffa osv. i högklackat, uringat, läppglans, tighta jeans och en massa armband och annat "krimskrams". Eller så är det helt enkelt ett statement från hennes sida, att vara precis så kvinnlig hon vill. Jag tycker bara att det borde vara obekvämt... Jaja, det är nog ändå mest beundran jag känner för henne när allt kommer omkring. Och kanske även en önskan om att själv vara lika duktig på inredning och att ha den känsla för färger som hon har.

Nej, nu är det dags att stänga ner för idag. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0