,

Vissa saker är motigare att ta tag i än andra. Att åka till Stockholm och shoppa en hel dag med mamma (som jag ska göra i morgon) är inte ett dugg motigt, precis som att kliva upp klockan halv åtta och gå en långpromenad längs stranden. Inte det minsta motigt. Men så finns det andra saker som man gärna gör "lite senare". En sådan sak är det där med husgrunden... "Och nu har alla barn slutat lyssna" (McDonaldsreklamen för Happy Meal som numera kan fås enligt tallriksmodellen...).

Jag har hela vintern och våren sett den där urgrävda gropen framför mig. 117 kvm som ska fyllas med grus, som ska skyfflas ut. Men så vips! ringde Eriks telefon igår och i andra änden hör han morbror Lasses ljuva stämma som frågar om vi vill ha grus - idag (fast det här var igår). Och när han nu erbjuder sig att köra ut det (han jobbar på Storugns) kan man ju inte gärna säga nej. Problemet var bara att eftersom vi ska bygga ett s.k. passivhus får det inte finnas något organiskt material i stil med barr och pinnar i grunden eftersom det kommer att lukta sedan när huset är färdigt. Om man gjuter en platta i betong kapslar man ju in alla barr (nu låter jag som värsta experten, men det är bara som det låter...). Detta måste alltså BORT innan han kunde lasta av allt grus. Så det var bara att greppa tag i skyffeln och skrapa bort det översta lagret av jorden. Det tog väl sådär tre timmar. När det var klart var man aningens mör i armarna...

När Lasse sedan kom med singlet var det en skön känsla på något sätt, att veta att nu är vi faktiskt igång. Så även om detta betyder att vi kommer att få ägna hela dagen idag åt att skyffla och och jämna till, så kommer det att kännas riktigt bra ikväll, när det är jämnt och fint där ute och veta att vi har gjort det helt själva.

Sedan, om jag ska vara helt ärlig, är inte kroppsarbete min starka sida. Dels är jag kroppsligt en klen person, dels finns det andra som gör det bättre...