Sinnesstämningar
Igår på svenskan hade jag boksamtal med några av eleverna i åttan. De har precis läst ut Sandor slash Ida så vi pratade både om detaljer och om boken i sin helhet, vad de tyckte om den osv. En kille kom med en synpunkt som jag tyckte var väldigt intressant. Han ifrågasatte varför författaren (eller vem det nu kan vara) har valt att sätta en glad smiley mellan varje kapitel, för han menade att en glad smiley symboliserar något positivt och att långt ifrån alla kapitel i boken är roliga.
Som ju alla som chattar, sms:ar, mailar osv (dvs. de allra flesta, kanske inte min pappa men det är en annan historia) vet, använder man olika symboler för att uttrycka olika känslor som annars är svåra att få fram i skrift (såvida man inte uttrycker det bokstavligen). Det jag tycker är svårt när jag sitter och skriver t.ex. här på bloggen är att få fram den rätta sinnesstämningen så att den som läser ska förstå hur man ska läsa det. När jag skriver hör jag min egen röst i huvudet. Den låter på ett sätt när jag skriver något glatt, ett annat när jag är ironisk, ett tredje när jag är upprörd osv. Det handlar givetvis inte bara om bloggen, utan även när jag skriver mail, kommentarer på elevarbeten, sms, formella brev, ja, ni fattar. När jag skriver hör jag i mitt huvud hur saklig, glad, ödmjuk, pessimistisk, orolig, pigg osv. jag låter, men det kommer ju inte fram. Okej, det är klart att man kan skriva exakt hur man känner sig, som i ett manus:
Elin (glad): Vilken underbar dag det var idag!
Elin (ironisk): Kul att man blivit sjuk lagom till helgen.
Elin (arg/upprörd): Fattar inte att grannarna inte bara kan slänga sina tomma sköljmedelsflaskor i plaståtervinningen.
Elin (saklig): Idag har jag bakat en jättegod kardemummakaka.
Elin (fundersam): Undrar vad jag ska äta ikväll.
Men samtidigt skulle det låta rätt konstigt... För det mesta lyckas man väl tolka hur det ska läsas utifrån sammanhanget, men kanske inte alltid, och då är det ändå den som läser som får avgöra hur han eller hon tolkar det. För det mesta bör detta dock inte vara några problem här, för jag kan säga att det mesta jag skriver gör jag med en positiv och saklig röst i huvudet. Jag älskar verkligen att skriva och det har jag alltid gjort, så det här med blogg är verkligen jätteroligt.
Bilden kommer från http://priya15.files.wordpress.com/2008/08/smileys.jpg
Det där funderar jag ganska mkt kring. Jag märker svårigheten när jag läser mina inlägg, att ofta tolkar jag det tom själv fel, fast det är JAG som skrivit det. Hur ska då andra förstå hur jag menar? Troligen gör de inte det. Jag har oftast bråttom när jag skriver oxå så allt blir inte alltid rätt, å då blir det så klart ännu svårare.
Men man lär sig väl med tiden tänkte jag. Å du, du kan ju redan.
Jag brukar ibland läsa igenom det jag skriver innan jag publicerar det högt för mig själv, men det är ju ändå ingen garanti för att de som läser ska läsa med samma "röst"...
