,

I somras ondgjorde jag mig över gräsklipparen som bestämde sig för att jävlas med mig när jag precis fått lust att ta tag i gräsklippningen (här finns inlägget). Idag är det biljäveln som är föremål för min ilska.

Jag är inte speciellt stark (nu är jag nog extremt svag eftersom mina muskler inte har sett till någon form av styrketräning på sådär ett havår), är gravid vilket innebär att jag blir anfådd av att kånka på tunga saker och inte speciellt kunnig vad gäller bilar. Dessutom har jag en stor bil, så det där med att lägga om däcken är med andra ord inget jag engagerar mig i. Men det måste ju göras, förr eller senare, och med tanke på att det ena dagen kan vara fem minus och nästa dag fem plus känns det lite olustigt att skjuta på det alltför länge. Erik håller hårt på att så länge det inte är vinterväglag duger sommardäcken, och viss är det så. Jag är bara lite mer försiktig av mig, och om jag hade ansvarat för däckbytet hade vinterdäcken nog åkt på för minst två veckor sedan... Den här helgen är han dock i Stockholm och jag mer eller mindre krävde att däcken skulle vara bytta innan han åkte. Jag menar, tänk om det skulle bli en massa minusgrader och jag måste iväg på något superviktigt? Så i torsdags kväll blev det gjort och jag kan åter känna mig trygg på vägarna (som de senaste dagarna varit antingen snustorra eller blöta av regn...).  

Igår åkte han så till Stockholm för en grabbhelg med barndomskompisarna från Gotland. Att vara ensam på helgerna är inget som stör mig speciellt mycket och jag har inget emot mitt eget sällskap. Dessutom har jag ju en hund att mysa med och en liten skrutt i magen som håller mig sällskap. Den här dagen hade jag planerat ägna åt brödbak på förmiddagen och julklappsinköp och fika i Nöbbele på eftermiddagen. 

Brödbaket tog hela förmiddagen, sedan bev det lite snabblunch innan jag plockade i ordning alla saker som skulle med ut till Julia, inkl. hunden. Sedan kom jag inte längre... Jo, jag kom ut till bilen men där tog det stopp. Hur mycket jag än tryckte på den där upplåsningsknappen hände inte ett skit. Jo, ett dovt "blip-blip" men inga lås som öppnades. Kunde konstatera att larmlampan inte lyste, att centrallåset inte funkade och... helvete! batteriet var dött. Vred om tändningen, men inte ett skit hände. Biljävel! Och hur länge sedan är det jag köpte nytt batteri? Tja, ett och ett halvt år kanske, och då är det inget 200-kronorsbatteri från någon mack utan ett "riktigt" Volvobatteri. Det var bara att lasta ur grejerna igen och gå tillbaka in. Men gud, vad besviken jag blev. Hade verkligen sett fram emot en mysig eftermiddag, först på stan sedan hos Julia.

Ringde och lipade för mamma och Erik, som givetvis inte kunde hjälpa mig ett dugg men det kändes bra att få tjuta lite. Mindre bra kändes det att jag lät min ilska gå ut över mamma (stackars), men jag ringde i alla fall och bad om ursäkt efteråt. Hatar det där med att man ibland låter irritationen gå ut över fel personer.

När jag hade lugnat ner mig lite bestämde jag mig för att trotsa gråvädret och cykla och köpa den där julklappen istället. Kan inte skriva vad ifall Erik läser detta... Så nu är det gjort, och jag fick till på köpet lite motion. När jag kom hem blev det latte, lussekatt och pepparkaka, så eftermiddagen blev inte så tokig ändå.

Ikväll ska jag beställa hem en pizza och sedan blir det Wallandermaraton på dvd.