,

Det finns vissa bloggar som jag läser om inte dagligen så flera gånger i veckan. En sak som jag slås över är den tid som dessa otroligt kreativa människor måste lägga på detta. Nina till exempel, hon har alltid något kul på sin blogg som man kan upptäcka. Speciellt om man inte varit inne på ett par dagar. Det är musik, bilder, en muspekarängel (som var lite svår att förstå sig på i början, men nu är jag en fena på det) och annat kul. Själv tycker jag aldrig att jag hinner ta tag i det. Det ska tas bilder, skrivas (och som den svensklärare jag är måste jag erkänna att formuleringarna är ganska viktiga), piffas osv. Om och när jag väl sätter mig vill jag liksom kunna sitta en stund. Och det känner jag att jag inte hinner. Det är så mycket annat som dagarna (främst kvällarna) ska räcka till tycker jag. Agne har sagt mycket märkligt under de år jag känt till honom, men en vettig sak han har sagt är att det alltid finns tid, det gäller bara att prioritera rätt. Kanske är jag dålig på att prioritera då?

Eller så är det bara en släng av prestationsångest som kommer krypande... Skit samma vilket.

Igår såg jag Design Simon och Thomas. De är rätt roliga men ibland kan jag bli så irriterad på dem och deras sätt att nästan klanka ner på människor som inte alls har deras näsa för inredning. Nåväl, detta vägs flr det mesta upp av att de är så roliga att se på. Igår sa Simon en rätt bra grej: Hur jäklig ens dag har varit så släpper det helt när man får komma hem till sin hund. Hunden blir alltid lika glad och det tar bara en kort stund innan man genast känner sig mer avslappnad och faktiskt kan lämna det där jobbiga bakom sig. Och visst är det så. När jag kommer hem och Douglas kommer fram till dörren blir jag bara så himla glad, och sedan är resten av dagen räddad.