,

Varje månad ger jag 100 kronor till UNICEF. Jag är sådan "Världsförälder", vilket innebär att jag inte ger pengar till ett speciellt barn (som när man är fadder) utan pengarna går dit de behövs. 100 kronor är kanske en droppe i havet men det är ändå bättre än ingenting. Jag känner mig så lyckligt lottad som får bo i Sverige och ha det så bra som jag har det, att det känns som en skyldighet från min sida att hjälpa de som har det svårt. När det är barn det handlar om känns det ännu viktigare. Många jag har pratat med som inte ger pengar till organisationer ger samma anledning till detta: Man har inte råd och/eller man vet aldrig var pengarna hamnar (att det är en så liten del som faktiskt kommer fram till barnen). Och så kan det kanske vara. Men betänk då, att om alla ger 100 kronor i månaden så blir förvisso intäkterna till administrationen ganska stora men samtidigt får barnen mer pengar. För handen på hjärtat, hur mycket är egentligen 100 kronor?

• 1,5 pizza (eller max 2)
• 2,5 paket cigaretter
• 7 cider (på Systemet alltså)
• 2 flaskor billigt vin
• 2 hyrfilmer
• 1 biobiljett
• 1,5 kg smågodis
• 5 påsar chips
• Knappt en enkelbiljett med gotlandsfärjan (om man har rabatt och bokar en ti)
• Knappt 10 liter bensin
• 0.25 besök hos frisören (damklippning)
• 4 trisslotter (som för det mesta ändå inte ger någon vinst)
• 10 tialotter (som ger ännu sämre utdelning)
• Knappt två menyer på McDonalds (ännu mindre om man tar Max)

Att jag väljer att ta upp detta här på min blogg, som egentligen inte alls handlar om välgörenhet, är för att det här med konsumtion ibland gör mig galen. Köp, köp, köp. Jag älskar att shoppa! Så är det bara. Jag älskar att köpa fina saker till mitt hem. Jag lägger ganska mycket pengar på inredningsprylar. Samtidigt som jag vet att många barn inte ens har något hem kommer jag ändå hem från en sväng på stan med en ny lampa, prydnadskudde, en fin burk osv. Nu menar jag inte att alla borde flytta ut i hyddor, men vad jag vill ha sagt är att jag saknar ödmjukhet hos många inför det faktum att vi i Sverige har det så jävla (ursäkta språket...) bra. Visst, många barn i Sverige far otroligt illa och de ska givetvis få det stöd de behöver (tack gode gud för BRIS, Majblomman osv.), men vi får ändå inte glömma att vi har ett skyddsnät här som många andra länder saknar. Ofta beklagar vi oss över alla orättvisor men då ska man ändå komma ihåg att vi på många områden ligger väldigt långt före många länder i världen. I senaste numret av det nyhetsblad jag får från UNICEF varje månad stod det bland annat att barnen i Togo nu ska få gratis skola, att 4000 av 5000 barn som kom ifrån sina föräldrar under jordbävningen i Kina nu återförenats med dem, att drygt 230 barnsoldater i Burundi har befriats... I Sverige beklagar vi oss över att bensinen är dyr, att skolmaten är dålig, att Destination Gotlands bokningssystem är värdelöst, att TV-licensen är idiotisk (vilket jag förvisso är beredd att skriva under på), att vintern är mörk, att hösten är grå, att sommaren är regning... Jag läste i en bok som heter "Det var inte mitt fel - Om konsten att ta ansvar" om en kvinna som hävdade att hon blivit kränkt för att några barn hade hoppat på en studsmatta nedanför hennes balkong. Hallå?! Kränkta blir de barn som faller offer för trafficking, som misshandlas, tvingas se på när deras mammor och systrar våldtas. Hm.. Nu håller jag på att bli alltför upprörd känner jag... Låt oss gå vidare.

Vad räcker då pengarna man skänker till t.ex. UNICEF till?

• 20 kronor räcker till 10 doser mässlingsvaccin
• 312 kronor räcker till en bebisvåg (tänk alla nyblivna föräldrar, far/morföräldrar osv. om ni inte fick veta hur mycket ert barn vägde p.g.a. att sjukhuset inte hade en våg)
• 585 kronor räcker till 150 påsar nötkräm för undernärda barn (i Sverige har vi ett ökat problem med barn som äter för mycket skitmat)
• 900 kronor räcker till att låta tre flickor gå i skolan i ett år (i Sverige gnäller många barn över att de måste gå i skolan)

(Källa: UNICEF's nyhetsbrev, februari -09 - dock inte kommentarerna i parantes som är helt mina egna)

Det känns fantastiskt bra att veta att jag kan vara en del av detta. Om du som läser det här också skulle vilja uppleva känslan av av att hjälpa ett barn som behöver det, gå in på UNICEF's hemsida och läs mer.

Tack för mig!