,

Sommaren 2007 skulle Erik få besök av sin tränare från Växjö med familj. De skulle få låna vårt hus några dagar som tack för att hjälp Erik fått av honom genom åren. När de kom fick vi en liten present. Mycket trevligt, tack så mycket. Det var två paket (så egentligen var det ju två presenter). I det ena låg två limegröna handdukar av märket Gant och i det andra en vit tvålpump. Det där med tvålpump har jag egentligen aldrig förstått mig på, inte förrän nu på senare tid. Jag har alltid köpt handtvål i en något sånär snygg flaska och låtit den stå framme och hade väl egentligen inga planer på att ändra på detta. Pumpen hamnade i garderoben, i en kasse bland annat bråte. När det var dags att åka tillbaka till fastlandet fick den följa med men blev hänvisad till vinden.

Lite senare på hösten skulle vi köpa en ny säng och hamnade bland annat på Svenssons i Lammhult. Med den budget vi avsatt för sänginköp skulle vi inte komma långt där insåg vi och kände oss ganska snabbt redo att leta vidare. Men... Vad är det där? Vår tvålpump? Minsann, tvålpumpen av märket Vipp stod där tillsammans med tillhörande toaborste och pedalhink. Priset? 795 kronor. Vem betalar 795 spänn för en tvålpump?! Shit! Jag har en tvålpump för 795 kronor!

Vad som hände när vi kom hem? Gissa. Jag skuttade med adrenalinet pumpande upp på vinden och rotade fram kartongen med tvålpumpen så snabbt jag bara kunde och sedan dess har den en central plats i vårt badrum. Det är utan tvekan det mest exklusiva man hittar i vårt badrum. Tyvärr har den börjat rosta lite och det känns surt. Summan av just den kardemumman är att dyra saker inte behöver innebära überkvalitet.