,

Nu är det gjort, de 13 kilometerna mellan Lickershamn och Kinnerstugan. Jag var riktigt nervös innan, men så fort starskottet hade gått (en gubbe som räknade ner från 10...) släppte det och det enda jag tänkte på var mig själv och min prestation. Ikväll var man dessutom tvungen att vara extra fokuserad för en stor del av banan gick längs en ganska smal stig full med rotben och stenar som stack upp. Såg ett par stycken som föll, men jag lyckades hålla mig på benen. På ett par ställen var det "vattenhinder" i form att gyttjepölar som blivit kvar sedan regnovädret förra veckan. Jag som hade mina nya skor... Men det var bara att välja; bra tid och skitiga/blöta skor eller sämre tid och rena/torra skor. Jag valde det första. Längs hela banan var det skyltar uppsatta efter varje kilometer vilket var bra. Någon gång missade jag skylten och då kändes det väldigt långt till nästa kilometermarkering.

Till slut kom jag i alla fall i mål och det var en jätteskön känsla. Kände mig riktigt pigg i benen, men slarvade med stretchningen så det får jag väl igen för i morgon... Efter loppet och prisutdelningen (varken Nina eller jag vann någonting...) gick vi upp till deras och åt mat; grillade kotletter och hemgjord potatissallad. Otroligt gott och uppskattat. Så nu har vi inlett en ny tradition: Nina och jag springer Jungfruloppet (har fått sitt namn efter rauken Jungfrun precis vid starten på 13-kilometersbanan) och Erik och Robban fixar käk. Perfekt!