,

De senaste dagarna har det pratats om Kristdemokraternas förslag att införa ett register med namn och personnummer över de kvinnor som gör abort. Från vissa håll har det tydligen blivit ett ramaskri och återigen hamnar vi i diskussionen om den personliga integriteten och var gränsen går för när den kränks. Jag drar en djup suck och försöker inte blir alltför provocerad...

Min fundering är vad det beror på att vissa verkar vara livrädda för att få sin identitet registrerad, som om det vore något nytt i det datoriserade samhälle vi lever i idag där vi i allt vi gör på elektronisk väg lämnar spår efter oss. Vi använder våra betalkort överallt i hela världen, shoppar på Internet, lämnar ut våra mobilnummer osv. osv. Vadan detta motstånd mot att t.ex. hamna i ett abortregister? Det är ju inte som att sjukhusens journaler är tillgängliga för vem som helst. Sekretessen inom vården är ju otroligt säker (åtminstone vill jag tro det, för jag litar till 100% på den svenska sjukvården) och tanken är ju inte att använda uppgifterna till patientens nackdel.

En liknande debatt fördes för några år sedan när det kom förslag på att sätta upp övervakningskameror i exempelvis taxibilar och tunnelbanevagnar, för att öka säkerheten både för chaufförer och passagerare. Vissa blev vansinniga och menade att detta skulle "kränka den personliga integriteten". Hur då, vill jag veta?! Vad finns det för hemligt man absolut måste ägna sig åt i baksätet på en taxi, som man inte kan vänta med till man kommer hem? Och vem tusan skulle vara intresserad av att sitta och glo på mig på någon övervakningsvideo när jag åker tunnelbana? Samma sak gäller förslaget om att samla alla svenskar i ett DNA-register, så det ska bli lättare att spåra brottslingar. Jag menar, gör det. Det är väl hur bra som helst, istället för att staten ska lägga miljontals kronor på att efterlysa och söka efter dem, pengar som skulle kunna användas till något mycket bättre.

Det verkar som att det hos många finns en negativ attityd gentemot register överlag, och det där snacket om att den personliga integriteten kränks orkar jag inte lyssna på. Okej, det är kanske inte jättekul att bli tvungen att öppna och visa upp innehållet i sin resväska för hundratals andra passagerare som köar för att checka in, så alla kan se att man har en massagestav, latexdräkt, piskor och lurviga handklovar i bagaget. Det kan säkert upplevas som kränkande. Men hur ofta händer det?

Vad som däremot är kränkande mot den personliga integriteten är när ett lands regering bestämmer vilka böcker man får läsa, vilken musik man får lyssna på, vilka TV-program och kanaler som är tillåtna osv. Där kan man snacka om kränkande. Jag tycker inte man blir kränkt när man lämnar sitt namn på sjukhuset efter ett ingrepp, blir filmad när man åker taxi eller får lämna en droppe blod när man föds så våldtäktsmän, mördare och andra skyldiga dårar kan åka fast.

Har jag fel?