Söndagsmiddag hos svärmor
Idag var det riktig söndagsmiddag inne hos svärmor. Med "riktig" menar jag plommonspäckad fläskkarré med gräddsås och kokt potatis och till efterrätt kaffe och hallon/jordgubbstårta. Vilken lyx!
Min svärmor kan verkligen laga mat. Jag har aldrig ätit något hos henne som jag inte tyckt om, tvärtom. När jag är där äter jag med god aptit. Hon har jobbat i storkök mycket och kan alla knep för att få maten att smaka som allra bäst. Det godaste hon lagar är, förutom karrén idag (jag är annars inte alls förtjust i karré, och det har alltid varit min "hatmat" i skolan) kroppkakor med vit sås. Hennes såser skulle jag nästan kunna dricka ur glas (som min kusin Kajsa gjorde när hon var liten...).
Innan efterrätten, medan maten fick smälta, tog Christina och jag en promenad till en liten loppis i ett garage hos en granne. Christina köpte en solstol till Agnes och jag den här fina skålen för 10:-
Efter den loppisen gick vi hemåt och såg då en annan loppisskylt. Men det var nog den märkligaste loppis jag någonsin besökt... Först och främst syntes knappt skylten, så man fattade inte om det verkligen var något och i sånna fall var någonstans. När vi väl hittat rätt kom en skällande hund emot oss som dessutom morrade lite ogillande. När vi hade tagit oss förbi hindret hamnade vi i en friggebodsliknande stuga där det utanför satt en kille och jobbade vid en dator. Han hälsade oss välkomna och visade var vi skulle gå in. Öhhh??? Var är loppisen, var min första tanke...Inne i det lilla rummet satt en annan kille med en dator och sa att om vi ville köpa något var det bara att fråga om det var till salu. Vissa grejer skulle tydligen inte säljas... Det var en konstig försäljningsstrategi... Vi tittade runt mest för att vara artiga, men gick sedan snabbt därifrån.
Jag har ofta funderat på att själv ordna en loppis för jag har rätt mycket prylar som säkert någon skulle vilja köpa, men så börjar jag tveka och tänker att det kanske bara är skräp och vem skulle vara intresserad av det? Och så blir det ingenting av med något. Hade en liten loppis i Kappelshamn för några år sedan med mamma, Julia och mina a-kusiner och det gick riktigt bra, men det var ett tag sedan nu. Kanske man skulle ställa upp ett litet bord eller tält här uppe vid stora vägen??? Äh, det får bli nästa sommar.
Min svärmor kan verkligen laga mat. Jag har aldrig ätit något hos henne som jag inte tyckt om, tvärtom. När jag är där äter jag med god aptit. Hon har jobbat i storkök mycket och kan alla knep för att få maten att smaka som allra bäst. Det godaste hon lagar är, förutom karrén idag (jag är annars inte alls förtjust i karré, och det har alltid varit min "hatmat" i skolan) kroppkakor med vit sås. Hennes såser skulle jag nästan kunna dricka ur glas (som min kusin Kajsa gjorde när hon var liten...).
Innan efterrätten, medan maten fick smälta, tog Christina och jag en promenad till en liten loppis i ett garage hos en granne. Christina köpte en solstol till Agnes och jag den här fina skålen för 10:-
Efter den loppisen gick vi hemåt och såg då en annan loppisskylt. Men det var nog den märkligaste loppis jag någonsin besökt... Först och främst syntes knappt skylten, så man fattade inte om det verkligen var något och i sånna fall var någonstans. När vi väl hittat rätt kom en skällande hund emot oss som dessutom morrade lite ogillande. När vi hade tagit oss förbi hindret hamnade vi i en friggebodsliknande stuga där det utanför satt en kille och jobbade vid en dator. Han hälsade oss välkomna och visade var vi skulle gå in. Öhhh??? Var är loppisen, var min första tanke...Inne i det lilla rummet satt en annan kille med en dator och sa att om vi ville köpa något var det bara att fråga om det var till salu. Vissa grejer skulle tydligen inte säljas... Det var en konstig försäljningsstrategi... Vi tittade runt mest för att vara artiga, men gick sedan snabbt därifrån.
Jag har ofta funderat på att själv ordna en loppis för jag har rätt mycket prylar som säkert någon skulle vilja köpa, men så börjar jag tveka och tänker att det kanske bara är skräp och vem skulle vara intresserad av det? Och så blir det ingenting av med något. Hade en liten loppis i Kappelshamn för några år sedan med mamma, Julia och mina a-kusiner och det gick riktigt bra, men det var ett tag sedan nu. Kanske man skulle ställa upp ett litet bord eller tält här uppe vid stora vägen??? Äh, det får bli nästa sommar.
Kommentarer
Trackback
