,

Nu är jag typ halvvägs genom träningsprogramet inför Tjejmilen. Även om det för det mesta är jäkligt segt att komma iväg, känns det bra att ha nåt att gå efter. Annars blir det lätt att man gör samma sak hela tiden.

En annan sak som jag har tänkt på sedan jag började träna på allvar inför TM är hur relativt snabbt det går att vänja sig vid att springa lite längre. Det är inget skryt, utan bara en känsla som jag har fått. Förut tyckte jag att jag var superduktig när jag sprang ett varv runt Växjösjön (4,8 km). Idag känns denna distans rätt kort och nu får jag istället den där stolta känslan när jag kommer hem från ett riktigt långpass (10-13 km, har det varit hittills).

Den här veckan har träningen sett ut såhär:

Tisdag: Löpning 7 km

Torsdag: Löpning 5 km + koordinationslopp 3*80 m + intervaller 3*3*300. Sjukt jobbigt!

Söndag: Löpning 13 km.

Egentligen skulle jag ha kört ett pass i fredags också, men det var skitväder så då kändes soffan betydligt mer lockande...