,

När jag fyllde ett år fick jag en tavla i present (på baksidan står det "Grattis lilla Elin på 1-årsdagen"). Tavlan bestod av tolv olika bilder, en för varje månad, och vid månadsskiftet bytte man alltså bild. Hemma hos oss var detta något av en ritual. Mamma bytte alltid bilderna och sedan fick Julia och jag beskriva vad vi såg (mamma är förskollärare, därav detta pedagogiska inslag...). Vi fick säga varannan sak, annars blev det orättvist.

Till jul förra året hittade jag just dessa bilder, fast som väggkalender. Jag blev överförtjust och köpte en till mamma. Hon blev lika förtjust hon. Vid ett tillfälle under julen "förhörde" hon mig på bilderna och tro det eller ej, men jag kunde faktiskt räkna upp nästan varenda en.

Härom dagen, när jag skulle förbi Gallerix och köpa ett födelsedagskort, såg jag att kalendrarna fortfarande fanns kvar. Och gissa vad. Det var halva priset. 49,50. Inte illa. Så jag köpte en som jag ska spara och göra min egen månadstavla av, och ge till mina barn.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker i alla fall otroligt mycket om dessa bilder. Kanske är det för att de är så starkt förknippade med min barndom? Döm själva.