En fundering om Sköna hem...

Idag kom senaste numret av Sköna Hem. Vilken glädje! Det är något speciellt med att få slita av omslagsplasten och kasta sig in i denna värld av inredningstips som tidningen står för. Men så kom jag att fundera över en sak: För vem är egentligen tidningen tänkt? Vilken målgrupp har den? Chefredaktören (eller vem det nu är som bestämmer) skulle säkert säga "alla som är intresserade av inredning" men till honom (för nu är visst högsta hönset en tupp) skulle jag nog vilja säga "skitsnack". Den vänder sig definitivt inte till lärare med en lön som knappt når 24000 kronor. "Men man behöver ju inte ta efter allt - man kan ju plocka det man tycker mest om", skulle säkert den ansvarige försvara sig då. Ha! Titta t.ex. på sidorna 44-49, som består av ett reportage om ett sommarhus i Stockholms skärgård. Observera sommarhus. Vad är det man ser på bilderna? Jo,


  • Köksinredning i vit ek med marmorskiva som arbetsbänk
  • Stolar och bord från Norrgavel
  • Soffa från Norrgavel
  • Säng från Norrgavel
  • Skrivbord och stol från Norrgavel
  • Vägghylla från Norrgavel
  • Soffbord från GAD

Antingen jobbar det unga paret som sitter där i sin soffa från Norrgavel med en dvärgschnauzer i knäet inte som lärare/sjuksköterska/städare/kassabiträde/butiksbiträde/busschaufför/hantverkare (även om många av dem säker tjänar bättre än de andra yrkesgrupperna), eller så passar möbelföretaget på att göra lite reklam. Att detta dessutom är ett sommarhus, gör det ännu mer obegripligt för mig.


Men det är inte bara detta som gör att jag funderar över vilken målgrupp man egentligen vill ha. Det mesta i tidningen handlar om kända designers och formgivare; stolar, lampor, småprylar osv. Då och då slinker en lampa eller något annat från IKEA eller Åhléns in, men då mest i barnrum, eller på mindre synliga platser exempelvis förråd.

"Man kan ju köpa något exklusivt som man verkligen vill ha och blanda med lite enklare saker för det är ju så trendigt just nu", skulle säkert chefsredaktören svara på min kritik. Men jag menar, hur kul är det att köpa en fåtölj för 15000 och sedan inte ha råd med fler möbler? Eller få ha sin 15000-kronorsfåtölj i ett rum fyllt av loppisfynd, IKEA, Jysk eller föräldrarnas avlagda möblemang? Ungefär som att ha gympadojor när man går på Nobelfesten (om man nu skulle göra det någon gång...).


Det är klart jag blir jävligt avundsjuk på alla dessa människor som verkar ha hur mycket pengar som helst att lägga på att få hemmet exakt som man vill ha det, med exakt de rätta prylarna. Jag erkänner det villigt. Varför tror ni annars att jag skriver detta? Själv drömmer jag om en Laminofåtölj med fotpall, vilket just nu känns ganska avlägset. Men kanske någon gång i framtiden... Vem vet? Detta är dock en investering som kräver viss ekonomisk planering...

Men nu ska jag inte vara för kritisk för man fick faktiskt en tygkatalog från IKEA samt en gratis tepåse från Twinings. Inte illa! Så nu ska jag nog koka en kopp gratiste, slå mig ner i fåtöljen Jenny à la Kamprad och titta på Let's dance.

Trevlig kväll!  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0