Kära dagbok...

Då och då kommer jag in i perioder då jag känner att det bubblar en massa tankar och funderingar inom mig som måste få komma ut på något sätt. Okej, att blogga är väl ett sätt, men eftersom jag inte tänker skriva speciellt mycket om personliga saker här (undantaget vissa inlägg) behöver jag något annat sätt. Då är dagboken fantastisk.

Jag har skrivit dagbok till och från sedan jag började sjuan, 1992. På vinden i Vall står en stor kartong med fullskrivna böcker. Jag gillar inte att läsa dem nu i efterhand, för det är rätt pinsamt måste jag säga. Men jag skulle ändå aldrig komma på tanken att slänga dem. Hur som helst, de senaste åren har dagboksantecknandet varit minst sagt sporadiskt. Men det beror helt enkelt på att jag inte haft ork att skriva och för att jag har känt att jag inte haft något att skriva om. Men nu tror jag (fasiken också, man ska ju inte börja meningar med "men", och jag gör det visst hela tiden) att det börjar bli dags igen. Idag var jag därför på Akademibokhandeln och köpte den här fantastiskt fina boken. Varje gång jag tar tag i skrivandet igen köper jag en ny bok eftersom det på något sätt symboliserar ett nytt kapitel i mitt liv.

Det är som med träning. Om man känner att man behöver ta tag i det lite mer eller precis har börjat träna igen efter ett uppehåll, är det jättebra att investera i lite nya träningskläder. Man får en massa energi att köra på ett tag till. Åtminstone är det så för mig. Så ikväll ska jag ta tag i den första anteckningen i min fina skrivbok.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0