,

I eftermiddags fastnade jag framför TV:n och en dokumentär om ett ungdomsfängelse (eg. "barnfängelse") i Ryssland. Där satt barn mellan 10 och 15 (skulle jag tippa, det är svårt med ålder) som hade mördat, stulit, våldtagit, rymt från missbrukande föräldrar osv. osv. Jag hade ont i magen i 60 minuter men kunde liksom inte sluta titta. Detta är ett land dit vi tar oss med flyg på ett par timmar, ändå är levnadsvillkoren så ofattbart mycket sämre än våra.

En av pojkarna hade slagit ihjäl en jämnårig kamrat med en tegelsten, sedan de blivit osams om vem som stulit några flaskor öl. En annan hade varit hungrig och därför stulit burkar med saltgurka och några tomater. Mördaren fick tre års fängelse och "tjuven" två och ett halvt. Många av pojkarna hade aldrig fått besök från någon, aldrig fått några brev eller andra bevis på att de där hemma tänkte på dem. En av dem berättade att hans mamma satt i fängelset tvärs över gatan och att han hade syskon på andra anstalter. Hans storasyster hade supit sig redlös. blivit ihjälslagen i en park, för att sedan grävas ner och så småningom hittas av en hund. Ryssland 2007. Fy fan, säger jag.

Och här i Sverige då? Hörde om den 15-åriga killen i Göteborg som trängt sig in hemma hos tjejer och våldtagit dem. Hur kommer det gå för honom? Ja, inte blir det fängelse i alla fall. Inte kommer han få ligga och trängas i trånga sovsalar med mördare, tjuvar och andra våldtäktsmän. Inte kommer han tvingas delta i språngmarsch varje morgon iförd endast kalsonger och tofflor. Inte kommer han få krypa omkring på golvet och skrubba det rent med en liten skurborste modell kökssvamp. Inte riskerar han att inte få träffa sina anhöriga på flera år.

Eller svartsjukedramat som slutade med att en tonårstjej mördades av sin pojkvän...

Nu menar jag inte att vi ska låsa in våra ungdomar på bröd och vatten i flera år, och isolera dem totalt från samhället. I dokumentären från det ryska ungdomsfängelset konstaterade man att 91% kommer att hamna i fängelse när de blir vuxna, vilket är en statistik som svenska ungdomsbrottslingar inte når upp till (kan jag aldrig tro, utan att veta speciellt mycket om brottsstatistik). Att del flesta som begår brott i unga år reder upp sina liv så småningom och blir fullt fungerande vuxna beror säkert till stor del på den "brottsvård", eller vad man ska kallas det, som bedrivs i Sverige.

Jag blir bara så illa berörd över hur jävla orättvist det är. Vad är det som säger att bara för att du råkar födas i Ryssland ska ditt liv inte alls vara värt lika mycket som våra svenska barns liv? Jag menar, FN's barnkonvention gäller ju för alla som skrivit under. Ryssland inkluderat.  

Ibland kan jag bli så frustrerad över våra små i-landsproblem som får gigantiska proportioner. Här ska man inte behöva ta något eget ansvar, för det finns alltid någon som kommer och räddar en. Och om det plötsligt skulle ställas krav blir man "kränkt". 

I Sverige får man pengar utan att behöva jobba (inte mycket, men det är ändå det), man får barnbidrag, kan man inte betala sin hyra får man hjälp med det, barn upp till 18 får gratis tandvård, vi har gratis skola för alla (jaja, Sverige har världens högsta skatt, men det är ju inte alla som betalar skatt och får ändå ta del av detta) inkl. skollunch (som man sedan gör TV-program om eftersom det tydligen är så dålig på vissa håll), vi har rätt att vara mamma/pappalediga i sådär ett år, alla har rätt till fri sjukvård...   

Listan kan göras lång. Vill bara göra ett statement liksom: Vi har det rätt bra här.