,

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle på seans i helgen och nu är det gjort. Jag har aldrig varit skeptisk till de som påstår sig kunna kontakta "andra sidan" men heller inte känt mig speciellt lockad av det. När Pernilla på jobbet berättade om en seans hon varit på blev jag dock rätt nyfiken, och hängde självklart på nu när tillfälle gavs. Jag ångrar inget kan jag säga...

När vi kom fick vi börja med att lägga fram varsitt föremål. Det kunde vara ett smycke, ett lypsyl eller vad som helst. Huvudsaken var att det inte används av andra än en själv för då kunde den personens energier komma ivägen och störa. Under tiden vi lade fram våra saker gick mediumet iväg så hon inte såg vem som lade fram vad. Eftersom jag inte har ring på fingret och sällan bär smycken annat än örhängen fick det bli något annat: ett lipgloss från MakeUp Store. Kände mig aningens ytlig med tanke på alla vigselringar som de andra lade fram... Sedan kom mediumet tillbaka och vi satte oss i en ring. Hon tog därefter upp ett föremål i taget och beskrev personen som ägde det. Om mig sa hon att jag bor eller har bott vid havet (Gotland ligger ju vid havet, så det stämde), att jag är estetiskt lagd och gillar att inreda mitt hem i naturmaterial (är rätt musikalisk och har lägenheten full av stenar och pinnar), har ont i höger fot (och har så haft sedan i somras då jag fastnade med ena nageln på insidan av skon så det slets rakt upp - gör jävligt ont ibland) och är mån om mitt privatliv (huvudet på spiken). Jag riktigt såg hur de andra log när hon beskrev mig, för de känner mig väl och vet att det stämde. Själv kände jag ett obeskrivligt lugn och även om jag hade velat tror jag inte att jag skulle kunna hitta en logisk förklaring till att hon visste så mycket. Jag menar, jag har ju aldrig träffat människan tidigare.

Efter att alla hade fått höra vilka de är var det dags för det mest spännande; kontakta andevärlden. Är man skeptisk kan man sluta läsa nu eller så fortsätter man. Mediumet började med att berätta att det var ganska många andar som var intresserade av att få kontakt med oss och började sedan beskriva en äldre kvinna. Hon hade grått lockigt hår som tidigare i livet varit mörkt och rakare. Det lockiga gjorde hon antingen med locktång eller permanent. Hon var ca 165 cm lång och 65-70 år (ålder är tydligen svårt att bedöma) och hon gick bort för ca fem år sedan. Sedan beskrev hon att kvinnan hade en hätta över papiljotterna och att hon tyckte om att gå både i kjol och byxor och att hon hade på sig en brun kofta. Kvinnan nämnde namnet Birgitta eller Birgit. Sedan beskrev hon kvinnans kök. Det var först en diskbänk, sedan en spis och därefter ett fönster. Köksluckorna var gröna... SHIT!!! MORMOR! Det var min mormor! Mormor Ruth som dog i september 2003. Jag blev helt skakig. Eftersom jag kände igen henne fortsatte mediumet beskriva och det blev bara mer och mer detaljerat. I köket var det orangea färger (tapeterna och golvet var gula), framför fönstret stod ett bord med två stolar och vid ena platsen var en tidning uppslagen. Köket var det centrala i hemmet, där man möttes och umgicks. Allt stämde verkligen. Det kan inte ha varit någon annan. Vem den där Birgitta/Birgit var vissta jag inte, men när jag frågade mamma berättade hon att mormors väninna hette Birgitta. Det där med kjol och byxor stämde verkligen, för mormor brukade ha båda samtidigt när hon frös. Den bruna koftan hade hon ofta på sig och hättan över papiljotterna vet jag precis hur den såg ut. Den var tunn med en liten knut framme i pannan. När vi nu kunde konstatera att det var mormor som ville ha kontakt med mig fick jag ett meddelande. Tänkte dock behålla det för mig själv. När jag kommer till Gotland nästa gång måste jag dock åka ut till kyrkogården i Hangvar och prata mer med henne. Enligt mediumet vet mormor att jag är där ibland. Hon trivdes med livet och trivs även där hon är nu.  

Som sagt, man får tro vad man vill men jag vet i alla fall vad jag tror...