,

Jag tycker att jag är en rätt snäll person. Jag ger mina pengar till UNICEF varje månad, är med i Postkodlotteriet (har dock aldrig vunnit någonting...), lägger alltid minst en tia i sparbössor på stan, köper alltid Majblomma och andra välgörenhetspins... Men vad händer? Jo, när jag loggar in på min hotmail kommer det upp bilder på skabbiga hundar, björnar med munkorg och/eller utslitna tänder, brutalt misshandlade apungar osv. osv. Hatar det! Och det är väl klart som tusan att man får dåligt samvete och känner att man måste slänga iväg några hundralappar, helst igår... Okej, jag fattar väl att det är ett sätt för djurrättsorganisationerna att få in pengar, men det är skräckpropagandan jag är emot. Jag ser mig själv som en stor djurvän och lider givetvis otroligt mycket med alla stackars djur som sitter inspärrade i burar för att bli tjusiga kappor till rika människor eller som har till uppgift att roa turister. Men jag orkar inte bli matad av dessa plågade bilder. Istället har jag gjort egna val, som inte handlar om att sätta in pengar på något djurrättskonto. Jag skulle t.ex. aldrig gå på cirkus. Jag menar, hur naturligt är det för hästar att ligga i en säng och dra ett täcke över sig, eller för elefanter att snurra runt på en liten piedestal med en dammvippa i snabeln? Det är kanske gulligt för små barn, och vill man som förälder ta med sina barn på sånt får man givetvis göra det, men jag tänker inte göra det. Detsamma gäller djurparker utomlands (jag inbillar mig att Kolmården är helt ok) eller att ge pengar till apdressörer som har "lyckats" få en stackars apa klädd i hängselbyxor att cykla på en lina... Men det är nog vad man har med sig från när man var liten. Jag har gått på cirkus sådär två gånger eller nåt, just för att mamma inte gillade tanken på dresserade djur. Och inte har vi besökt några djurparker heller. Var på London Zoo för en massa år sedan och där var det en stor tiger innanför en glasruta som gick fram och tillbaka, helt apatisk. Och det hade jag betalat sådär 10 pund för att stödja. 

Nästa sak som ger mig lite lätt dåligt samvete är något jag läste om i tidningen idag. Det handlade nämligen om ligor från östeuropa som kör runt hela familjer i Sverige för att tigga på gatan och sedan lägger rabarber på alla intiggade pengar själva. Sånt gör mig heligt förbannad. Har själv fått en och annan lapp upptyckt i ansiktet där en kvinna i sjaskiga kläder ber om pengar till sitt blinda barn som behöver en operation, eller mannen som är cancersjuk etc. Jag brukar av princip aldrig ge pengar till tiggare. Och enligt den här artikeln finns det ju skäl att handla just så. Sedan är det klart som tusan att man får rejält dåligt samvete när man viftar bort dem och samtidigt kan stoltsera med en samling kassar fulla med de senaste inköpen...