,

Jag har av princip bestämt att inte skriva något om jobbet här, även om det ibland slinker in någon liten notering hit och dit, men idag kan jag liksom inte låta bli. Anledninger är SKOLFOTO.

Ja, idag var det äntligen dags. Eleverna har vetat det sedan första dagen och redan när vi talade om datumet började det fnissas och tisslas, främst bland tjejerna. Hela dagen var ett enda kaos, skulle man kunna säga. Det var konstant kö vid samtliga speglar, plattänger låg på värmning vid var och varannat eluttag och i luften låg en nästan synlig doftslöja av parfym, rakvatten och hårspray. Har aldrig riktigt fattat det där med att spruta på sig extra mycket parfym bara för att man ska ta kort. Men det är väl något psykiskt... De känner sig säkert snyggare då. Det hade inhandlats nya kläder, frisyren var piffad (läs platinablonderat) och solariebrännan hade bättrats på.

Sedan var det dags att ställa upp. Fotografen, en ung kille i 25-årsåldern någonting, dirigerade effektivt var eleverna skulle stå och ett jubel uppstod när en av killarna i nian som mäter sådär 1,50 för första gången någonsin fick STÅ på kortet. När det sedan var dags för själva bilden att tas sträckte han lite extra på sig och blev säkert 1,51... Främre raden ombads inta den klassiska "sitta på skolfotot-posen" med knäna ihop, lätt vridna mot mitten och med händerna tjusigt knäppta. "Säg Ferrari", domderade fotografen och tonåringarna gjorde under ivrigt fnissande som de blev tillsagda. Efter varje bild var det någon som fick ett hysteriskt skrattanfall. "NEJ! JAG BLUNDADE!" (fast fotografen intygade att alla hade ögonen öppna) eller "NEJ! JAG FICK TYP LUGG I ÖGONEN!" 

När det var lärarnas tur att fotas fick jag, som vanligt, sitta. Vi skulle av någon märklig anledning säga "Nassegodis" när bilden togs. Har ingen aning om vad det är så jag höll tyst... Jag menar, 15 vuxna som ylar "NASSEGODIS", hur konstigt är inte det? Kunde efter att ha sett bilden (fin grej det där med digitalfoto) konstatera att jag inte blundade, inte såg ut som om skolfoto skulle vara det tråkigaste som finns och inte log sådär stelt som man bara gör när någon säger åt en att le och "se naturlig ut"...