,

Jaha, då var det alltså igång, det som vi svenskar älskar att kritisera men ändå inte kan låta bli att titta på: Melodifestivalen. Hörde någon journalist få frågan varför tävlingen ligger oss så varmt om hjärtat och hennes svar var att den kommer så påpassligt i en kall och mörk del av året, då vi behöver få något lite mer glamoröst att tänka på. Och visst är det väl så, att man tänker en del på det. Vem ska vinna? Vem åker ut? Vinner rätt låt? Jag ser alltid lika mycket fram emot det och nu när tävlingen är igång kommer jag garanterat sitta bänkad varenda lördag (förutom den 20/2, då det är 30-årsfest på Gotland). I kvällens tävling höll jag på Salen Al Fakir, som ju också gick direkt till finalen i Globen. Hon Jenny Silver var riktigt dålig (vad hade människan på sig? Någon slags kroppsstrumpa med extra breddning över höfterna...) liksom singelrapparen. Skitbidrag! Och så fattade jag inte riktigt syftet med den där rockgruppen där det bara var två eller tre av medlemmarna som var med på scenen. Vad fyllde de andra för fukntion?

Förutom Salem gillade jag programledartrion. Tyckte faktiskt att Dolphan gjorde ett helt ok jobb. Jag gillar människor som kan driva med sig själva. Zelmerlöf (v?) är en riktig entertainer tycker jag, så att han skulle klara det tvivlade jag inte på. Melzer (stavning?) var däremot rätt stimmig, men samtidigt bra mycket roliigare än Petra Mede. Hon var gav bara ett förvirrat intryck tyckte jag.

Blir spännande att se vilka bidrag som dyker upp nästa vecka...