,

Igår kväll bar vi in sängen i vårt sovrum. Så nu står den där och väntar på att någon ska komma och sova i den. Nu kanske någon förstå-sig-påare är snabb att påpeka att det inte finns några spjälor runt sängen, och det vet jag väl. Men det finns spjälor, kan jag lugna den orolige med. Men dem sätter man inte i förrän bebisen börjar sätta sig upp och riskerar att trilla ur. Det blir tredje generationen som sover i den (farfar snickrade den till pappa när han föddes 1943) och alla har klarat sig från att ramla ur och bryta nacken...

Det känns väldigt overkligt bara att den står där inne nu. Måste då och då gå in i sovrummet bara för att kolla så den verkligen står där, och sedan nypa mig själv lite i armen för att vara helt säker. Och ja, den står faktiskt där, och om sådär sju veckor finns det även något däri...