,

Då var den avklarad, första jobbdagen. Nu ska jag inte påstå att jag hade någon jobbångest igår kväll eller så, det brukar jag aldrig ha direkt, men nog kändes det lite småsegt att masa sig upp halv sju, gå en promenad med hunden i -12 grader och sedan trycka i sig en snabb frukost. Nu är man dock igång och det är väl lika bra det. Dagen ägnades åt allehanda diskussioner som jag absolut inte orkar redogöra för här...

Ikväll känner jag mig dock rätt seg, det erkänner jag. Kanske beror det på att jag vaknade klockan halv två och inte kunde somna om på sådär en timme? Vadan detta då, kanske man undrar? Och det ska jag tala om. Jag vaknade till sådär som jag gör några gånger varje natt, den här gången av att det kliade något förskräckligt i näsan. När jag skulle klia rappade jag med pekfingret och körde upp det rakt upp i "väggen" mellan näsborrarna.* Shit, vad ont det gjorde! Sedan kände jag hur snoret började rinna och hur det liksom luktade blod. Jaja, det är lite äckligt, men vaddå... For upp ur sängen och vimsade in i badrummet där jag kunde konstatera att blodkärlen minst sagt fått sig en smäll. Sedan var det blod nästan överallt: I handfatet, på ena armen, på nattlinnet och givetvis i näsan. Men det var bara att snyta ut det, treva sig tillbaka till sängen och försöka somna om. Just det, lycka till... Det gick ju inte. Kunde för tusan knappt andas... 

Sedan började bebben röra på sig och tyckte det var helt i sin ordning att sparka och buffla omkring där inne. Vände mig fram och tillbaka sådär en miljard gånger innan jag till slut somnade... 

Hoppas det inte blir fullt lika äventyrligt inatt.  

*Erik säger att jag kliar mig otroligt våldsamt på näsan och att han aldrig sett någon som kliar sig så brutalt. Men omr det kliar helt djävulskt måste man ju klia liksom.