,

Som jag konstaterade för ett par veckor sedan glömde jag mitt lösenord till bredbandet i Växjö så det har varit ett jullov i princip helt utan Internet. Ska jag vara helt ärlig har det varit rätt skönt faktiskt. Jag menar, den tid som jag (och Erik) lägger på att surfa har vi lagt på helt andra saker och det är egentligen först då som man inser hur mycket tid man faktiskt lägger på surfandet.

Men nu är vi i alla fall tillbaka i Växjö och till Internet. Jag får alltid lite lätt ångest när jag ska åka tillbaka, men den här gången kändes det helt ok. Om bara några månder är vi ju tillbaka och då för att stanna ett bra tag. Sedan är det faktiskt rätt skönt att vara tillbaka för det här har varit det mest intensiva jullov på mycket länge, antagligen någonsin.

De första fyra dagarna ägnade vi åt att tapetsera sovrummet/vardagsrummet. Det tar ju lite tid sånt där när man vill vara noggrann. Dessutom blir det lite pilligt när det är snedväggar, små prång och inte helt vinkelrätt i hörnen. Men resultatet blev kanon och jag fattar inte varför vi inte tog tag i det tidigare... Från början hade vi tänkt göra det tråkiga förarbetet innan jul och spara tapetseringen till efter helgen, men vi fick snabbt tänka om då vi insåg att det inte skulle funka rent praktiskt att bo en vecka i ett kök på fyra kvadrat... Så klockan halv tio den 23/12 var det första gången vi faktiskt satte oss ner i soffan och kunde slappna av. Då var allt färdigt; tapetseringen, städningen, möbleringen och julpyntningen.

Julhelgen var precis lika mysig som vanligt. På julafton var vi inne hös svärföräldrarna i stan. Vi kom till lunch och då stod julmaten framdukad. Bara att hugga in. Precis som tidigare år var det helt lagom mycket mat. Efter maten var det dags för julklappar. Vi hade bestämt att inte köpa några julklappar till oss vuxna, utan köpa till tjejerna istället men det blev dock rätt många klappar i alla fall... Precis som det ska vara när det finns barn. Och så godis förstås...

Juldagen firade vi som vanligt i Vall. Först "lite" fika. Mamma, som bara skulle baka litegrann, hade slagit till på tio sorters kakor:

Saffranslängd med mandelmassa
Pepparkakor
Struvor
Gorån
Rullrån
Chokladsnittar
Nötkakor
Smörkringlor
Marängkakor
Jitterbuggare

Efter denna sockerchock rullade vi vidare till soffan och julklapparna. Vi har alltid öppnat julklappar från familjen på juldagen. En tradition som blivit kvar sedan vi var små, för att dela upp det hela lite (då firade vi julafton med våra kusiner). På kvällen åt vi kalkon. Detta är en ny tradition (med tre år på nacken tror jag) som är rätt trevlig. Julmat är allra bäst i måttlig mängd, så det är gott att äta något annat.







På annandagen träffade vi hela Eriks släkt i en kvarterslokal i stan. Det är kul att träffa alla sådär samlat, för det händer inte så ofta. Speciellt inte med tanke på att det är en stor släkt. Nu kunde tyvärr inte alla vara med ändå, men när det är så många blir det ju ofta svårt för alla att få ihop det.

Det var julhelgen det, och den gick lika fort som vanligt. Vips, så är den slut och med den försvinner (åtminstone enligt mig) det mesta av julkänslorna. Inte så jag får panik att städa undan allt julpynt och så, men jag tycker inte längre att glögg är lika fantastiskt gott som det är då i början av december. Och så orkar jag inte med julmusik.

Mellandagarna gick av bara farten kändes det som. Vi var hos mamma som fyllde år den 29/12, käkade pizza hos Christina en kväll, var hos Johnny och Johanna i Tofta (vilket fantastiskt hus de har!), köpte en ny kyl/frys till garaget och ägnade övrig tid åt lite småfix hemma. Allt sånt som har funkat nästan bra har vi fixat till så det numera funkar bra eller jättebra...

Exempel på småfix:

Sytt en gardin till badrummet
Rensat i lilla rummet
Satt upp en stång över diskbänken där man kan hänga olika saker
Rensat i köksskåpen
Köpt en ny taklampa till köket (75:- hos Farbror Fynd), eftersom Erik hade sönder den gamla (som faktiskt var rätt ful)

Det känns liksom viktigt att få i ordning sånt nu innan bebisen kommer. Då vill jag att allt ska vara så perfekt i som det bara kan bli. Den ska liksom inte komma till världen och började fundera över vad det är för slarviga föräldrar den har fått...

Förutom att fixa hemma har vi hunnit träffa i princip alla släktingar och kompisar. Det blir ett rejält farande men det är det ju värt. Det är klart att det blir intensivt när man inte är här så ofta. Annat blir det säkert sedan när vi kommer vara här under en längre period.

Nu när vi är hemma i Växjö igen går plötsligt livet ner på lågvarv igen, och det känns rätt skönt. Jag har dessutom tre lediga dagar kvar, och har inte planerat att göra någonting. Ta det lugnt och ladda för en ny termin.