Bröllopet
Jag måste ju bara skriva lite om bröllopet, The Wedding, Le mariage... Hela veckan har jag sett fram emot det, så jag bev nästan lite glad när Herman vaknade klockan halv sju i morse för då hann jag garanterat vara redo när TV4 började sina sändningar kl. 7.58. Nu satt jag ju inte precis bänkad hela dagen, för man har ju annat att pyssla med såhär en vecka innan flytten inleds (den går i tre etapper, läs inlägg om detta lite senare) om man säger så...
Hur som helst, efter lunch åkte jag ut till Julia och tillsammans bevittnade vi denna fantastiska tilldragelse. Imponerande, måste jag säga. Jag njöt varenda sekund. Tänk om man fått vara där... Madeleine var så himla snygg i sin blå klänning. Och Victoria var helt fantastisk. Daniel såg väl mest ut som han brukar när han ska vara lite fin. En sak som jag funderar över är var hans svärd, sköld och hjälm tagit vägen nu när han blev riddare... Borde han inte dubbas av kungen då? Knäböja och bocka under tiden kungen lägger svärdet på hans axlar och med myndig röst förklarar att "Jag dubbar dig härmed till riddare Daniel"...
Jag gillar verkligen kungafamiljen och har alltid gjort det. Allt snack om hur orättvist det är att man föds till ett ämbete orkar jag inte lyssna på. Ja, jag vet att mina skattepengar går till kungens appanage och att bröllopet kostade sådär 100 miljoner som säkert kunde ha använts till något bättre, men det struntar jag i. Jag kan gärna bidra med några kronor (för så mycket mer är det faktiskt inte) för att få uppleva den fullkomliga kärleksyra som drabbat Sverige den senaste tiden. Och vaddå, mina skattepengar går ändå till så mycket annat som jag inte tänker ta upp här av risk för att stöta mig med någon. Göran Hägg sa vid något tillfälle att han tyckte att man skulle välja en kung/drottning var femte år eller nåt sånt, och sedan kröna honom/henne som man gjorde på 1700-talet med sån röd mantel med vit kant och svarta tofsar (minksvansar kanske?). Men det är ju bara larv. Ska man göra så kan man lika gärna ta bort det helt och hållet. Inte för att jag vill det, som sagt, men ändå.
Nu ska jag fortsätta titta på bröllopet. Ha det gott!
Hur som helst, efter lunch åkte jag ut till Julia och tillsammans bevittnade vi denna fantastiska tilldragelse. Imponerande, måste jag säga. Jag njöt varenda sekund. Tänk om man fått vara där... Madeleine var så himla snygg i sin blå klänning. Och Victoria var helt fantastisk. Daniel såg väl mest ut som han brukar när han ska vara lite fin. En sak som jag funderar över är var hans svärd, sköld och hjälm tagit vägen nu när han blev riddare... Borde han inte dubbas av kungen då? Knäböja och bocka under tiden kungen lägger svärdet på hans axlar och med myndig röst förklarar att "Jag dubbar dig härmed till riddare Daniel"...
Jag gillar verkligen kungafamiljen och har alltid gjort det. Allt snack om hur orättvist det är att man föds till ett ämbete orkar jag inte lyssna på. Ja, jag vet att mina skattepengar går till kungens appanage och att bröllopet kostade sådär 100 miljoner som säkert kunde ha använts till något bättre, men det struntar jag i. Jag kan gärna bidra med några kronor (för så mycket mer är det faktiskt inte) för att få uppleva den fullkomliga kärleksyra som drabbat Sverige den senaste tiden. Och vaddå, mina skattepengar går ändå till så mycket annat som jag inte tänker ta upp här av risk för att stöta mig med någon. Göran Hägg sa vid något tillfälle att han tyckte att man skulle välja en kung/drottning var femte år eller nåt sånt, och sedan kröna honom/henne som man gjorde på 1700-talet med sån röd mantel med vit kant och svarta tofsar (minksvansar kanske?). Men det är ju bara larv. Ska man göra så kan man lika gärna ta bort det helt och hållet. Inte för att jag vill det, som sagt, men ändå.
Nu ska jag fortsätta titta på bröllopet. Ha det gott!
Kommentarer
Trackback
