,

I eftermiddags inledde jag min 17 månader långa föräldraledighet. Inget mer jobb förrän tidigast augusti 2011. Nu är det dock inte så att jag sitter och jublar. Nej, jag har nog inte fattat att det faktiskt är så ännu så chocken lär ännu komma. Shit, vad jag kommer att sakna jobbet och alla kollegor. Känslan idag var ungefär densamma som sista dagen inför sommarlovet, med skillnaden att det bara var jag som upplevde denna känsla. För de andra är det en vecka som vilken som helst nästa vecka, bortsett från att de är påsklov veckan därpå.

Efter jobbet blev det en snabb sväng på stan. Var tvungen att går förbi apoteket och köpa på mig några "must haves" inför nästa vecka. Och så skulle jag köpa mjukisbyxor men det var ju omöjligt. Hittade inga alls. Får göra ett nytt försök i helgen, eller så får jag skicka Erik att göra det lite längre fram. Antar att det inte lär bli jeans på ett tag... 

Nu ska jag inta position stelopererad rygg i soffan (ungefär det enda som funkar och inte gör ont) och vänta på svärföräldrarna och svägerskan som kommer vid 22-tiden.