,

Jag har alltid älskat att skriva; leka med ord, hitta på bra formuleringar osv. Mina lärare har alltid sagt att jag skriver bra och jag har faktiskt varit beredd att hålla med dem. Fram till nu... Alltså, det verkar som att jag fått en släng av analfabetism (heter det så???) sedan jag fick barn. Något är det i alla fall, för nu är det omöjligt att komma på de där bra formuleringarna eller hitta passande synonymer till tråkiga ord. Till hösten har jag tänkt söka ett jobb som lärare på en kvällskurs i engelska och då måste man ju skriva ett personligt brev, men det är lögn i fan att få till det. Hittar ingen röd tråd alls och när jag väl gjort det visar det sig att jag använt samma ord eller formulering flera gånger. Basic mistake! Skulle aldrig godkänna om mina elever skrev så dåligt. 

Och så är det det här med läsning. Sedan Herman föddes har jag börjat på tre böcker, men inte kommit igenom någon. Det känns som att jag inte fattar vad de handlar om, och när jag kommer på mig själv med att läsa samma rad eller stycke för minst tredje gången i rad ger jag upp. Jag som alltid har läst så mycket. 

Kanske mitt läs- och skrivintresse ligger i hormonerna som producerar bröstmjölk?? Då är det ju bara att hoppas att det är Herman som sugit ut det och tar över efter mig...