,

Det tar ut sin rätt att inte sova på dagarna när man är sju veckor och två dagar gammal... Efter att ha varit alldeles för trött för att kunna sova somnade Herman till slut igår, klockan halv tio ungefär.När vi går och lägger oss brukar vi väcka honom och ge honom mat men eftersom han hade sovit så dåligt under dagen fick han sova vidare tills han vaknade. Det blev kl. halv ett. Jag var måttligt pigg kan jag säga... Men han somnade snabbt om efter mat och ren blöja och sov till tio över sex. Sedan kunde han inte somna om... Shit, vad jag var trött . Försökte verkligen få honom att komma till ro igen, men icke... Klockan tjugo över sju ringde Eriks klocka och då var det bara att gå upp. Döm om min förvåning när jag hade ammat honom (Herman alltså - svårt med syftningen där) och han somnade i famnen. Efter en stund kunde jag utan problem lägga honom att sova vidare i soffan.

Ett par timmar senare skulle jag träffa Erika för att gå runt sjön och blev då tvungen att väcka honom. Det enda som hände var att han skruvade lite på sig när jag klädde på honom och somnade sedan om så fort han kom ner i vagnen. Därefter sov han två timmar till... Härligt!

När vi kom hem från promenaden sov han fortfarande men vaknade efter en liten stund och fick mat. På eftermiddage skulle Åsa och jag gå en sväng på stan så det var bara att bädda ner honom i vagnen igen och hoppas på det bästa. Och det bästa hände; han sov tre timmar till.

Ikväll var han dock precis lika trött som igår, men alldeles för trött för att somna. Det tog väl en timme ungefär innan han till slut somnade i min famn och nu ligger han på min säng och snusar så gott.

NU börjar jag dock lära mig hans signaler. Han skriker på ett sätt när han är hungrig, ett annat när han behöver bytas på (eller, då skriker han inte så mycket utan sitter/ligger mest helt stilla) och ett när han är trött. Sedan finns det något mellanting också och då är det i regel lite tlc han vill ha. Men tänk vad enkelt det blir när han börjar kunna kommunicera verbalt vad han vill...